tisdag 29 juli 2008

Okonventionella händelser

gör mig glad bortom all tänkbar glädje.

Som till exempel när en gammal kvinna på tunnelbanan sträcker sig fram till den tatuerade och piercade mannen mitt emot och med ett leende säger att det var fina målningar du hade.

Det är sådant som värmer. Sådant som inger hopp.

1 kommentar:

Hanna sa...

Vilket underbart inlägg, önskar att jag också hade fått uppleva den händelsen. Till mig var det en gammal dam som häromdagen frågade vad jag hade köpt för skiva när jag gick omkring med en bok som hade ungefär samma format som LP-skiva. Det var också lite gulligt.