Som alltid när jag läser en riktigt bra bok infinner sig en sorg över att den är slut. Och jag saknar stämningen och karaktärerna. Efter den här boken infinner sig dock andra funderingar. Vore livet enklare om man gjorde vissa radikala val som vissa karaktärer i den boken och jag vet, vissa personer i verkliga livet gör aktivt. Val som föraktas av samhället i stort men som jag ser som mod och styrka. Jag är bara inte där. Jag har inte samma liv, jag har inte ens i närheten samma liv.
Jag är inte alls övertygad om att det är bästa sättet men inte heller att det inte skulle vara det. Kan hända är det mitt bittra jag som talar. Mitt bittra jag som inte förstår varför det skulle vara olika löner för olika kön år 2008, varför könsrollerna ses som bundna av naturen och varför kvinnor gång på gång tilldelas nästan alla de sämre lotterna i samhället. Från lägre skydd i samhället till sämre lön och pension.
Det finns inget som kan försvara att det fortfarande är så. Och ändå är det vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar