tisdag 29 juli 2008

Okonventionella händelser

gör mig glad bortom all tänkbar glädje.

Som till exempel när en gammal kvinna på tunnelbanan sträcker sig fram till den tatuerade och piercade mannen mitt emot och med ett leende säger att det var fina målningar du hade.

Det är sådant som värmer. Sådant som inger hopp.

måndag 28 juli 2008

Grubblerier

Som alltid när jag läser en riktigt bra bok infinner sig en sorg över att den är slut. Och jag saknar stämningen och karaktärerna. Efter den här boken infinner sig dock andra funderingar. Vore livet enklare om man gjorde vissa radikala val som vissa karaktärer i den boken och jag vet, vissa personer i verkliga livet gör aktivt. Val som föraktas av samhället i stort men som jag ser som mod och styrka. Jag är bara inte där. Jag har inte samma liv, jag har inte ens i närheten samma liv.

Jag är inte alls övertygad om att det är bästa sättet men inte heller att det inte skulle vara det. Kan hända är det mitt bittra jag som talar. Mitt bittra jag som inte förstår varför det skulle vara olika löner för olika kön år 2008, varför könsrollerna ses som bundna av naturen och varför kvinnor gång på gång tilldelas nästan alla de sämre lotterna i samhället. Från lägre skydd i samhället till sämre lön och pension.

Det finns inget som kan försvara att det fortfarande är så. Och ändå är det vardag.

lördag 26 juli 2008

Revival time.

Nu har jag haft långt hår alldeles för lång tid. Imorse friserade jag Dan och var på god väg att frisera mig själv också i samma stil men hejdade mig för jag har faktiskt satt upp en tid för klippning i augusti. Jag ska blåsa liv i en gammal frisyr jag haft tidigare med olika längder. Min frisyrskräck till trots har jag valt att prova på ett, för mig, nytt ställe.

Om inte min hjärna hade smält idag av värmen så hade jag slängt ihop något vitsigt inlägg men on account of denna händelse blev det ytligt. Förutom att jag minns att den frisyren var skön och jag trivdes bra i den. Mycket bra. Så det var lite välbefinnande över det hela ändå.

Smakprov

söndag 20 juli 2008

Att angöra en brygga.

Eller att hitta till en badstrand. Igår försökte vi oss på att gå till Långsjön. Det gick sådär. Vi hamnade istället halvvägs till Knugens Kurva (där vid Delicatofabriken ni vet) och insåg att hur vi än vred på det så var det inte en konspiration som avgjorde detta utan vårt proffsiga lokalsinne. Men då var jag redan så trött och hade ont i fötterna att jag ville hem.

Dagens tappra försök ledde oss till en sjö med en liten strand av både sand och gräs. En och en annan människa fanns där också, främst små människor och dessutom små myror. Uppvärmning med bokläsning skedde tills det var dags för årets första dopp. Vattnet kändes iskallt. Under typisk manér följde sedan vattenkrig tills vi båda hade doppat oss. :) Små simturer följde också. Resten av tiden låg vi och läste samt iakttog de andra. Och det var riktigt, riktigt mysigt.

onsdag 16 juli 2008

Det ironiska med att ordna semesterplaner...

så att man ska kunna komma bort och slappa lite är att det krävs minst en veckas vila för att komma över hur tröttsamt och stressande själva planeringen och fixandet är. Vem visste att en biljett och en veckas hotell på Gran Canaria skulle vara näst intill omöjligt att få i mitten av augusti. Och vem visste att det skulle krascha en server mitt i hotellbeställningen så att den bokade dagen blev en helt annan dag?

Nåja. Nu är det klart i alla fall. Jag har för länge sen börjat räkna ner och pocketböckerna hopar sig. Idag ska jag hämta några som kommer med posten. Redovisning kommer senare men ett hett tips är Lena Sundström som skrivit två böcker och massor av krönikor.

fredag 11 juli 2008

söndag 6 juli 2008

Musiken i mitt liv

Jag är inte en musikintresserad person. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR musik men jag har inget intresse av att ha en kollektion och namedroppa. Däremot blir jag helt lyrisk när jag hittat en artist eller en sång som rör mig.

Häromdagen såg jag en film som heter Once. Den är i alla fall två år gammal men jag har inte känt till den. Genren är ganska smal så tillvida att det inte är en Hollywoodromans. Det är ofta såhär jag upptäcker musik, genom filmer och serier. Musiken i filmen är fantastisk och huvudrollsinnehavarna Glen Hansard och Markéta Irglová är så vardagligt vackra att det nästan gör ont att se på dem. Instrumenten och rösternas samspel är makalöst. Speciellt imponerad är jag av Markéta Irglová som endast är tjugo år gammal.

Här kan ni lyssna på denna fantastiska musik. Tyvärr finns inte så många låtar av just henne där men soundtracket från Once går att lyssna. If you want me och Falling Slowly är så underbara att jag får gåshud i nacken.

It You Want Me

Are you really here or am I dreaming
I can't tell dreams from truth
for it's been so long since I have seen you
I can hardly remember your face anymore

When I get really lonely
and the distance causes our silence
I think of you smiling
with pride in your eyes a lover that sighs

If you want me satisfy me, if you want me satisfy me
If you want me satisfy me, if you want me satisfy me

Are you really sure that you'd believe me
when others say I lie
I wonder if you could ever despise me
when you know I really try
to be a better one to satisfy you
For your everything to me
and I'll do what you ask me
if you'll let me be, free

If you want me satisfy me, if you want me satisfy me
If you want me satisfy me, if you want me satisfy me
If you want me satisfy me, if you want me satisfy me

torsdag 3 juli 2008

After work

som håller i sig till morgonen. Det måste ha sett roligt ut när jag gick in i saker påväg till tunnelbanan. Balansen var inte den bästa. Kvällen var mycket trevlig med ett stort vidrigt undantag.

Som tjej är du alltid utsatt för idioters tycke att ha rätt till din kropp var du än är. Jag stod utanför The Dubliners för att ta luft, tillsammans med mig stod två vakter. Ut kommer en man som tyckte att han hade rätt att dra upp min bikinibh, vilket han gör. Jag blir naturligtvis jävligt arg och kränkt och vakterna gör INGENTING. Snarare så lägger de skulden på mig genom att nästan inte låta mig gå in igen. Jag blev inte tagen på allvar och vakterna hjälpte att ytterligare kränka mig. Så jäkla vidrig handling av dem. Jag har mejlat till The Dubliners och inväntar nu ett svar. Om jag inte får ett svar och en ordentlig ursäkt kommer jag att gå vidare med detta. Jag känner mig så kränkt.