Lättnad.

Nu har jag bestämt mig.
Sent omsider men vilken lättnad det ändå är, när man vet.
Då känns framtiden ljus igen.

The Twilight Saga

De som tror att Twilight-sagan, om Bella som möter vampyrer och varulvar, handlar om Edward eller Jacob har så fel. De har inte ens vett nog att uppskatta historien för vad den är.

Sömnpalooza med kattbesök

Jag har aldrig varit ett jättestort fan av att sova. Faktum är att det alltid har framstått som lite tråkigt och som att en missar så mycket då. Men jag är ett troget fan av att få sova tills en är utvilad, i mitt fall cirka nio timmar.

Nu är jag sjuk och då sover jag som att det är det enda jag vill, det enda jag kan. Lite så är det. Onsdagen när jag gick hem från jobbet till nästa morgon sov jag sjutton timmar! Natten därpå sov jag bara tolv timmar och likaså natten till idag. Jag kan vara uppe några timmar, sen är jag i princip helt slut. Men sömnen gör mig gott och när jag väl sover är det så himla skönt. Jag har inte ens min normala princip trogen att jag är helt utled på att vara sjuk. Jag är så trött att jag inte hinner bli utled för jag sover såfort energin tar slut.

Inatt vaknade jag vid tre-fyra någon gång. Gick upp, hostade, drack varmt vatten, tog en bafusin. Sen kröp jag ner i sängen igen bredvid H och två gosiga katter. Elliot la sig utanpå täcket vid mina ben och Spike somnade under täcket på mitt bröst. Trots mina hostattacker stannade de kvar. Där låg jag och hade det superbra med mina spinnmaskiner. De om några uppskattar att jag är sjuk och därmed hemma. Nu kom Spike och la sig på mina axlar, spinner och dreglar i mitt öra. Elliot ligger utsnugglad på en filt på soffan. Det är mindre jobbigt att vara sjuk när man har tre bra två- och fyrbenta pojkar som tar hand om en.

Julgranspynt going crazed.

Jag höll på och minidog idag av alla vackra julpyntsprylar vi hittade på stan. Några favoriter måste jag bara visa upp här men vill ni se alla spana då in min bilddagbok.

Saknad.

Alla ni som försvunnit, hur det än gått till, jag saknar er.

Om det beror på att du inte längre är med i livet eller om du bytt stad och hamnat väldigt långt bort eller andra saker kommit emellan. Jag tänker på er ibland och önskar att saker hade gått annorlunda.

Jag har det bra (det finns alltid perspektiv) och jag har en handfull nära, bra vänner, men människor ersätter inte varandra. Och det suger att det är så här ibland men folk brister i kommunikationen, man flyttar och slutar höra av sig eller är för upptagen av andra saker. Tvåvägskommunikation. Eller så brister man själv rent bokstavligt talat och väljer en annan utväg. Oavsett vilket är det ganska så sorgligt (och kanske oundvikligt).

Våldet inuti dig.

En viss mängd av press (eller vad som nu får dig att dra igång) som föder en viss mängd av jävlar anamma eller ilska kan i många fall vara positivt. Jag kan under viss press (skillnaden ligger kanske i positiv eller negativ stress?) prestera mycket bättre än under ingen press alls. Den andra sidan av stress är att för mycket (negativ) även knäcker den bästa.

Negativa händelser som staplas på varandra under en tid bidrar till sura miner, snäsiga toner och ilska. Hat. I värsta fall våld. Efter att ha sett del 1 av 8 av serien Ditt våldsamma jag går tankarna igång.

Jag vill gärna tro att jag skulle backat i det tortyrliknande i-vetenskapens-namn-experiment som utfördes. Att vid första informationen, att jag skulle ge högre och högre elchocker till en annan främmande person i vetenskapens namn skulle triggat en spärr i mig. Men när helt vanliga, till synes harmlösa personer, genomförde detta utan att blinka vem är då jag att svära mig fri? Skulle jag reagera likadant?

"Det räckte med uppmaningen från en auktoritet i vit rock för att försökspersonerna skulle dela ut dödliga elchocker till en person de trodde satt i rummet bredvid."

Den typen av våld, den typen av tortyr. Vad är det som skiljer det från misshandel, våldtäkt och mord? Är det samma typer av människor, de här i programmet, de som sitter dömda för mord, du och jag? Eller är det människan i sig som är problemet. Även där vill jag tro att det finns något som skiljer våld från våld men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att jag kanske bara, för en gångs skull, är naiv?

Fascinerade och vidrigt om ilska, inlärd kontroll, spärrar och vad som triggar en människa till att begå olika typer av våldshandlingar.

Alla Helgons skräcknatt

Efter en mycket trevlig visit hos Eva där vi såg Zombieland. Kanske något mer skratt än skräck. ;)

Då vi var mitt ute i skogen åkte vi taxi en bit påväg hem. Det var vanliga taxi stockholm men chauffören var skummare än skummaste sleezen. Han pratade i mobil utan handsfree, lyssnade på porruppläsning på p1 och körde som en biltjuv! Jag sa till honom att han skulle sluta prata. Det gjorde han men körde lika ruttet för det. Sen när vi skulle gå av försökte han få oss att åka längre.
Hade Henke inte varit med skulle jag aldrig åkt med från första början! Smidig som jag är skrev jag ner chaufförens id-nummer. Hans beteende var inte proffsigt någonstans och som kund är det min förbannade plikt att se till att han som minst får en tillsägelse.

All I want for Christmas is...

you...

Buffy tar natten tillbaka

Denna artikel publicerades i BANG 2005:1 men är så bra att den är värd att åter få ljus över sig.

Efter en orolig natt ensam i ett övergivet hus i den lilla amerikanska staden Sunnydale vaknar Buffy Summers och vet precis vad hon måste göra. Det finns bara ett sätt för henne att rädda sina vänner, och hela världen med för den delen, från undergång. Hon agerar tvärt emot bättre vetande och leder sina skyddslingar ner i det som de alla fruktar mest: Helvetesgapet. I stället för att fly fienden, möter de källan till all ondska: Den Förste.

Längst fram står Buffy. Samtidigt ett hus en bit bort uttalar Buffys högra hand, flatan Willow, den slutgiltiga formeln som gör att alla flickor över hela världen automatiskt får tillgång till sin högsta fysiska och mentala potential. Tillsammans utplånar de Den Förste och hans vampyrarmé för gott.

Scenen är hämtad ur det allra sista avsnittet av sci fi/aktion/komediserien Buffy och vampyrerna. Jag sögs in i Buffys värld av en tillfällighet en eftermiddag. Det ledde till att jag knappt missade ett enda Buffyavsnitt under ett års tid. Under samma tid höll jag på att ifrågasätta mina relationer och arbetsstrukturer. Buffy och hennes orädda och framåtskridande stil gjorde intryck och började leva sitt eget liv i mig. Det gick till och med så långt att jag inte fattade viktiga eller avgörande beslut utan att rådfråga Buffy. Märkte att jag i kontakt med diverse slipade formella personer blev mer och mer buffyfierad (=kompromisslös, djärv och krävande) vilket många gånger gav goda resultat. Man skulle faktiskt kunna säga att Buffy byggde upp min självkänsla då jag behövde den som allra bäst.

Vid en första anblick på serien, ter sig denna starka Buffyeffekt kanske som obegriplig. Förmodligen ser man då bara ännu en amerikanske dussintillverkad ungdomsserie i collegemiljö/studio. Snabbproducerad med meningslöst innehåll vars enda syfte är att sälja in reklam som vänder sig till den reklambyråsönderanalyserade attraktiva a-målgruppen: ungdomar 16-30 år. Men bakom fasaden gömmer sig en annan agenda, nämligen en hardcore-feministisk med tredjevågen-retorik, som också smälter samman med postmodernistiska teorier.

Judith Butler talar om hur projektet att ifrågasätta överenskommelser som manligt/kvinnligt, objekt/subjekt inte handlar om att försöka leva som om de inte finns, utan snarare om att öppna upp för möjligheten att skapa nya förskjutna överenskommelser. Buffy och hennes vampyrer har sina sätt att omskapa förlegade identiteter, hon är en postmodern tredjevågshjältinna, en riot grrl. Varje natt försvarar Buffy feminismen och den nya värld av ommöblerade identiteter hon och hennes vänner byggt upp mot alla de skräckinjagande demoner och onda väsen (patriarkala värderingar) som hotar att krossa dem.

I slutet av 80-talet jobbade seriens skapare Joss Whedon i en videobutik, hyllorna var fulla av b-filmer, bimbofilmer i stil med Attack of the Killer Bimbos. Det var här som idén till Buffy föddes: att använda de välkända b-filmskoncepten men vända på begreppen. I en intervju med nättidningen FilmForce säger Joss Whedon att namnet är ett av de mest oseriösa han kunde komma på, någon att inte ta på allvar.

Drömmen var att göra en halvtaskig lågbudgetfilm som innehöll en feministagenda. Kvinnor skulle skildras som riktiga människor, vara hjältarna och de som fick göra allt det roliga - och själva vara roliga. Men samtidigt skulle det vara en film som såg ut som, och omgavs av, monsterfilmernas traditionella attribut. Joss Whedon såg den klassiska skräckfilmsscenen framför sig: ung snygg blond tjej går ensam in i mörk gränd och mördas. Skillnaden var att Buffy gick in i gränden och mördade monstren, borstade av sig och fortsatte sedan lugnt hem. Buffy tar alltså natten tillbaka, hon är aldrig rädd, hon är den utvalda. (En handfull flickor ur varje generation föds som potentiella vampyrdråpare, i tonåren blir de uppsökta av en väktare, en personlig tränare som hjälper dem komma i kontakt med, och bli medvetna om, sin unika mentala och fysiska styrka. Dessa flickor är garanterna för att onda varelser inte tar över världen.)

Till skillnad från den klassiska skräckfilm-offertjejen möter Buffy alltid sina angripare med öppen stadig blick. I kapitlet “When the woman looks” i boken In The Dread of Difference: Gender and the Horror Film från 1996, talar författaren Linda Williams om betydelsen av det blundade offret som en förutsättning för manlig potens. Ifall den skräckslagna blundade tjejen som blir räddad av den manliga hjälten, som metafor, innebär att mannen upprättat sin manbarhet blir Buffys öppna ögon i samband med konfrontation en bild av hur hon tvärt om kastrerar männen/vampyrerna.

Egentligen är det en gåta hur Joss Whedon lyckades sälja in idén till ett kommersiellt tevebolag vars toppskikt nästan uteslutande befolkades av medelålders män. Eller så var det för att de tänkte att girl power säljer. Hemligheten är nog också att kärleken till historieberättandet och till filmmediet som sådant i det här fallet inte är underordnat agendan, de samverkar. Joss Whedon har alltså inte i första hand gjort upplysningsfilm i feminism och sedan pliktskyldigt vävt en historia kring det. Buffy är en komplex helhet runt vilken filmälskaren, feministen och zapparen kan enas.

Själv säger han att även tonårskillar ska attraheras av serien utan att rent intellektuellt fatta feministbudskapet - det får de på köpet. Här kommer Xander in i bilden. Han är en av de killar/män som ingår i gänget kring Buffy, vilka i första hand finns till för att serva henne. Xander är en tvärt-om-kille, forskaren Irene Karras kallar honom för en “feminiserad produkt av feminism som representerar förändringen av mansrollen” i sin text “The Third Wave’s Final Girl: Buffy the Vampire Slayer” som publicerades i den amerikanska akademiska nättidningen för feministisk forskning Thirdspace 2003. Joss Whedon tänker sig troligtvis Xander som en förebild för unga killar.

Efter Buffy och vampyrerna (först som långfilm 1992) dök det snabbt upp liknande serier, som Sabrina - tonårshäxan och Förhäxad, i en slags 90-talstrend av whitetrash-iga amerikanska häxserier. I Sverige sändes den sjunde och avslutande säsongen av Buffy i slutet av förra året på Kanal 5. De andra två går fortfarande varje vardagseftermiddag på trean och femman. Kvaliteten och det genomjobbade budskapet varierar mellan de olika serierna, Buffy är den i särklass mest genomtänkta följt av Förhäxad och Sabrina i fallande skala.

En grundläggande feministisk kritik mot häxserierna skulle kunna vara att de är patriarkatets verktyg snarare än fiende eftersom kvinnorna är klädda i åtsmitande kläder och djupa urringningar. Att de borde sorteras in bland kategorin feminina texter hellre än feministiska. Den här problematiken är ganska uppenbar, men jag anser att det finns mycket mer att hämta här, att symboliken i serierna inbjuder till en flerbottnad och mer oförutsägbar tolkning.

Typiskt för genren är att killarna har biroller. I Förhäxad, eller Charmed som serien heter i USA, rör sig killarna i bakgrunden eller är demoner som måste förgöras av systrarna Prue, Piper och Phoebe Halliwell. Syskonen i Förhäxad har ärvt ett gammalt hus i San Francisco av sin mormor och även häxkrafterna går i arv i rakt nedstigande led via släktens kvinnor. Det gör också den magiska Skuggornas bok som säkerställer att kraften överförs till den yngre generationen. Varje avsnitt handlar om hur systrarna förhindrar att boken blir stulen av manliga demoner.

Det är lätt att se boken som en metafor för länken mellan första, andra och tredje vågens feminism. Kraftfull men hotad lärdom. Kunskap som ligger i skuggan av männens värld men som anses som ett så pass farligt hot mot de patriarkala värderingarna att den måste utplånas. På samma sätt kan man förklara varför häxorna måste hålla sina krafter hemliga för den officiella världen (männen). I avsnittet “The Witch Is Back” kommer deras mormors mor Melinda tillbaka för att fylla igen luckorna och hjälpa sina barnbarnsbarn att fånga den uråldriga trollkarlen Matthew (gamla världens patriark) i en medaljong.

För precis som i verkligheten måste kunskapen från den äldre generationens kvinnliga kulturella och politiska utövare ständigt försvaras och återupprättas. Alltför ofta lyckas man inte hålla liv i den kunskapen, då uppstår ett kunskapsbrott mellan generationerna - eftersom männens aktiviteter överskuggar kvinnornas i historieskrivningen. Det är just det som gör att varje ny generation unga kvinnor upplever att de måste uppfinna sig själva, att de inte har förebilder att luta sig emot.

Buffy, Piper, Prue, Phoebe och Sabrina är alla tredje vågens feminister i den bemärkelsen att de är “doers”. Det är aktivism, självförsvar och ett ständigt arbete med att införa feminism i det dagliga livet i skolan, på arbetsplatsen, i hemmet och i alla relationer. Till skillnad från andravågarna vars teoretiska och politiska feminism aldrig på allvar fick genomslag i den privata sfären. Deras slogan var visserligen “det personliga är politiskt”, man fokuserade och utgick ifrån att rent allmänt förändra villkoren för kvinnors basvardag i form av utbyggd barnomsorg och att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden, allt för att skapa oberoende. Men, handen på hjärtat, hur stod det egentligen till hemma: vem tog hand om tvätten, disken, hämtning och lämning av barnen med mera? Tredjevågarna lyckades integrera feminismen i vardagen på ett sätt som andravågarna aldrig var i närheten av.

För häxseriernas hjältinnor har den romantiska kärleken antingen varit helt frånvarande eller så har den åtminstone varit klart underställd ett högre mål. I Buffys fall handlar det om att rädda världen, för häxsystrarna i Förhäxad är systerskapet det mest primära och för Sabrina, hennes egen personliga frihet. Dessa mål måste ständigt försvaras inom ramen av deras vardagsliv. Klar tredjevågen-indikation. Även klädstilen är tredjevåg-girlie-mode, ett mode som en andravågare skulle uppfatta som en tillbakagång, att vara fångad i feminitetsfällan, något som de på sin tid aktivt jobbade på att komma ifrån.

I Buffy och vampyrerna går de feministiska grundidéerna konsekvent som en röd tråd genom alla sju säsongerna. I Förhäxad och Sabrina - tonårshäxan har motsägelsefulla inslag smugit sig in. I de senaste avsnitten fokuseras det misstänkt mycket kring hur svårt det är för rollfigurerna att kombinera häxerier och pojkvänner. Ständiga missförstånd, bråk och tjafs för att den stackars oförstående manliga partnern inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet är på tok för centrala. Hela poängen med häxserierna är alltså hotad. Inte så konstigt egentligen - både Förhäxad och Sabrina är på sätt och vis spin-off-effekter ur succén Buffy, upphovskvinnorna har varken haft samma syfte eller varit lika pålästa i feministiska teorier som Joss Whedon.

Därför känns det extra bra att alla sju säsongerna av Buffy och vampyrerna kommer att börja reprissändas i slutet av året. Dags för en ny dos Buffyterapi.

Paulina Bylén, Frilansjournalist

Kors.

Jag har aldrig bekänt mig som kristen. Om inte försöket att bli troende när jag var tolv, och min älskade morfar precis hade dött, räknas. Och kyrkor eller i alla fall kyrkogårdar är lite läskiga i min mening (kyrkor kan vara vackra men helst utifrån).
Kors däremot är en helt annan historia. Jag har alltid gillat kors, de har fått mig att känna mig trygga och jag kan inte i mitt sannaste jag säga att jag förknippar det med kristendom (som i och för sig har två och kanske ännu flera sidor).

Min nyckelring t. ex.har formen av ett kors, en replika i gummi (?!!) från Buffy the Vampire Slayer (läs Paulina Bylén's Buffy tar natten tillbaka) och ett av mina favorithalsband är ett silverkors jag fått av min syster. Jag tror att jag känner mig så trygg på grund av storyn kring Buffy och hur stark hon framställs, inte bara fysiskt utan psykiskt och på grund av hur det påverkar mig. Kors gör mig stark, gör mig trygg. Jag gillar känslan och bara det är rätt så häftigt faktiskt.

En riktig våldtäktsman

Du ser det framför dig. Du är på väg hem på kvällen och du vet att du ska vara rädd. Någon kan ju hoppa på dig och våldföra sig på dig. Du ser dig om, på helspänn, efter läskiga män i buskar som står på rad för att ge sig på just dig. Strategier för hur du ska gå tillväga om något händer utspelar sig i ditt huvud och du väljer den ljusare vägen hem framför att gena över den lilla backen med det mörka skogspartiet.

Ändå vet vi ju, så går det oftast inte till. Och med över 14 000 anmälda sexualbrott år 2008 undrar man ju vem brister så i sin respekt mot kvinnor att han mot hennes vilja gör något så vidrigt? Vilka är de här människorna? Var håller de hus kan man också fråga sig. De flesta brukar känna någon som blivit utsatt men väldigt få brukar känna någon som våldtagit. Våldtäkt är ett svek som högst troligen begås av en person i din närhet som du trodde respekterade dig.

Det här inlägget ska handla det där otäcka som alltid blir så himla obekvämt att prata högt om. Våldtäktsmän som kanske inte alls tar till våld, som kanske bara säger; "men kom igen, vi kan väl köra klart" när partnern inte alls är med. Helt jävla vanliga människor (såna du sitter bredvid på tunnelbanen, handlar middagen av eller jobbar med) och ändå så fruktansvärt borta, så fruktansvärt verklighetsfrånvända och respektlösa. Dessa killar brukar visa en charmig sida utåt, vara artig på sin arbetsplats, se städade ut och inte alls gömma sig i buskar i väntan på sitt offer. Snarare tvärtom är det en intensiv uppvaktning som gränsar till manisk besatthet. Och tyvärr brukar det oftast vara svårt att se när man är mitt uppe i det för han är ju så charmig. Och hur sjukt jobbigt blir det inte att misstänka den man är förälskad i. För att inte tala om hur fel det blir när man nästan tvingas göra det ifall killen man träffar skulle vara som tagen från vilken thriller/deckare som helst med en kvinnohatande frontfigur.

Som tjej får man automatiskt lära sig hur man ska och absolut inte ska bete sig för att få respektive undvika vissa händelser. Kanske främst undvika, som att inte stå ut för mycket, inte ligga med för många snubbar, inte bli för full eller ha för kort kjol på sig (heterovärlden, men det tillhör också detta ämne).
Tjejer uppfostras generellt sätt olika från hur killar uppfostras vilket jag för övrigt tycker suger eftersom det skapar skillnader baserat på hur vi uppfostras som sedan påverkar oss resten av livet som t ex att snubbar automatiskt får högre lön och att kvinnor måste visa sig dubbelt så duktiga för att få hälften av berömmet och framgången. Det finns många långa studier på detta och även om det inte var just detta det här skulle handla om så går allt ner till hur vi uppfostras av familjen och samhället (skola, jobb etc). Att uppfostras så olika blir uppenbarligen helt åt helvete fel. Allting hänger ihop så otäckt mycket.

En del är så snälla och så naiva att de utplånar sig själva och sina egna behov för att vara andra till lags. Det brukar gälla alla typer av relationer för dessa människor men kanske extra tydligt när de träffar en partner. Och åter igen, dessa generaliseringar, det brukar handla om en tjej och tjejen ifråga tar all skit för hon tror att det är så det ska vara. Och det brukar handla om en snubbe som är ett riktigt svin men kommer undan med det. Jag känner en sådan jättefin tjej. Och beklagligt nog känner jag en sådan snubbe. Jag har impopulärt lagt mig i tidigare och varje gång jag möter detta svin har jag svårt att inte låta honom veta att jag vet. Och jag reagerar så starkt på sånt här för när jag var arton hade jag säkert behövt en tjej som stod upp för mig och kanske la sig i såhär och sa till mig:

Du är bättre än det här, du förtjänar mer.

För sanningen som bränner och gör sig verklighet lite här och var är att den vanligaste våldtäktsmannen är den där killen du dejtar som fortsätter att ha sex med dig mot din vilja efter att du sagt nej.

Våldtäktsstatistik

Nya höjder för the crazy.

Jag har nog på fullaste allvar blivit riktigt galen. Jag ska visa vad jag menar. Igår flanerade (obs! stressade jag och honey tillbaka från lunchen) på stan. Jag har nämligen sett ett par skor i en tidning som jag bara mååååste spana in. Sagt och gjort, vi springer in på skokedjan. Jag provar dem under applåder och K Ö P E R dem.

Så om jag slår ihjäl mig nu vet ni varför.

Vampires are the new black.

Den senaste tiden har varit full av roliga händelser. Oktober började med att jag hade en inflyttningsfest som var så fruktansvärt lyckad! Jag bjöd alla mina favoritmänniskor vilket är väldigt olika sorters folk, det de har gemensamt är stora hjärtan, är bra vänner och att de ger mig energi. Roligast var att se att alla kom bra överens och hade kul. Det var hundra år sedan, nåja nästan, som jag hade en festfest. Min bror O (som dessutom nyss hade fyllt år) och min "adopterade" bror E bjöd på lajvmusik, bl a O's egenkomponerade bilsång. Här kan ni lyssna på deras jättefabiga musik! *promote promote* Kära vänner, detta måste vi göra om! Jag hade så kul! :)


















En annan skön och rolig grej är att jag tack vare Anna och Daniels peppande tagit itu med träningen. Så nu kör jag ett ordentligt pass tre gånger i veckan och det gör under för hållningen. Trots det är jag liiite besviken, jag är nämligen en träningsvärksnörd. Japp, du läste rätt. Jag gillar att ha träningsvärk. Och den har varit ganska utebliven trots att jag verkligen tagit i som fan. :(

Häromdagen gick jag och älskade Eva på kvällsshopping på Mango. Jättetrevligt! Jag fyndade en långärmad svart sammetsklänning som satt som ett fodral och ett par paljettshorts. Jättetuffa! Och det är alltid så himla trevligt att hänga med Evet. Igår gick jag och älsklingen på restaurang. Vi firade oss och det var så himla trevligt. Lite lång tid innan maten kom in tyckte vi men den var sååå god! Hade tänkt äta Kulfi som efterrätt men jag orkade verkligen inte.
Dagen till ära hade jag köpt en present i form av manchettknappar och det var tursamt nog en hit! Min darling visade sig vara mer sneaky, lite som vanligt ;) , så idag när vi sprang på stan och jag bara var tvungen att prova råjusta underkläder från Tiger of Sweden (som dessutom satt som en dröm!) så stod jag såklart och velade för de var inte riktigt vad jag är van att lägga på underkläder och då stiger han in som värsta knight in shining armour och säger att detta är min present. Wow känner jag och rodnar som värsta oskyldiga bruden typ. ;) Hela vägen ut ur butiken dessutom... Det läckraste var att de verkligen satt som att de var sydda enbart för mig. Utöver det har jag som verkligen inte är märkesbög på nåt sätt upptäckt tre nya favoriter, Carin Wester, Silence & Noise och S'nob. Kul! :)

Så på det stora hela har jag det faktiskt riktigt jävla oförskämt bra.

Inkompetens och hårdträning.

Uttröttad och förbannad över den totala ignorans och inkompetens jag mötts av var jag tvungen att ta i med mina allra tyngsta vikter. Ville skrika ut min ilska som när den som är som värst äter inuti mig som en illavarslande sjukdom. Och det är precis vad detta föder.

När får det vara nog?!!

Microgrisen i mitt hjärta.

Häromveckan såg jag ett klipp med en liten söt gris. Där och då blev jag lite kär och tänkte att en liten gris vore kanske tufft som sällskapsdjur. Det var dock en baby och läste att den blir cirka 100kr tung som fullvuxen. Men idag fick jag ett mejl från Eva där hon tipsade om den här sötnosen! Gud så fin! Som Spike fast en gris. :)

Dagen efter.

Idag är vi lite trötta.

Höst.

Konstaterar att det är höst när utomhusvistelse kräver inte bara jacka utan även vantar.

Idag stod vi på balkongen, såg att det var tänt upp till femman. Fascinerande, som alltid. Och kallt. Höst som sagt. Elliot däremot bryr sig inte nämnvärt, balkongen är som ett enda stort lekrum, ett nöjesfält. Det är så fint att se.

Mutism.

Läser bakåt i tiden och inser att mina inlägg är av bra kaliber. Och inser att jag dessutom saknar det, skrivandet, nu. Varför jag nu smått ska försöka återvända till en lagom skön takt.

Jag behövde ta en paus. Behövlig katatonisk mutism fast i bloggversion. Ord är ändå bara ord men tankarna fanns där hela tiden. De kunde bara inte visas upp. Inte uttryckas. Men nu, jag har hittat något nytt, och jag tror att det är dags igen.

Hundra år sedan...

eller i alla fall tre månader.

Tiden går fort och jag vet inte vad som hände men jag känner mer och mer att jag kanske hittat min plats. Eller inte kanske. Att jag har det. Kanske är en reservation för element jag inte kan påverka. Kanske är en reservation man säger när osäkerheten smyger sig på. Vad jag försöker säga är att jag är säker på min del i det hela. Jag har funnit min plats, en plats jag känner mig säker på, en plats som får mig att känna intensiv lycka. Tänk att det var så här det skulle vara all along...

Det värsta som finns

är gubbslem.
Ännu värre är gubbslem på jobbet.
Vad värre är - såna som faktiskt får fördelar av att vara gubbslem på arbetet.
Såna som ingen vågar säga till att de är helt opassande.

Dagens.

Dagens bästa:

* att som vanligt väckas av H med flera ömsinta pussar istället för väckarklockan. Jag vet, jag är bortskämd.
* mina nya skofynd.
* mys med katterna-kväll.
* ett utdrag ur Stephanie Meyers fjärde bok om Edward och Bella har läckt vilket gör att hon ställt in den tills vidare (jag har missat denna information tidigare) men finns nu tillgänglig att läsa på nätet. Vad gör jag?

Dagens sämsta:

* absolut sista stegen med mina leopardsneakers... :'(
* regn, regn, regn.
* äta middag ensam för H är i Danmark.
* ett utdrag ur Stephanie Meyers fjärde bok om Edward och Bella har läckt vilket gör att hon ställt in den tills vidare (jag har missat denna information tidigare) men finns nu tillgänglig att läsa på nätet. Vad gör jag?

Världsordningen.

Hur kan man så uppenbart, utan att skämmas och dessutom bete sig som om det vore en slump, ge vissa personer chansen medans andra inte får ta ett steg framåt utan att bli utsatt för allehanda skitsnack?

En fest har varit lyckad när...

* man dagen efter vaknar upp och känner: "Hey, jag mår ganska bra. Det kan inte stämma." Och sen inser att nej, det stämmer inte för vid uppvaknandet var man fortfarande lite full. Segheten och hjärtklappningen med ett smått illamående uppträdde först efter halvtimma. Och det höll i sig resten av dagen och kvällen.

* nyuppkomna rivmärken, blåmärken och diverse andra krämpor pga närkontakt med möblemang, naglar och/eller ett allför intensivt dansande/hoppande kämpar om ens uppmärksamhet.

* man trots allt inte är hungrig fastän dagens intag bestått av några gurkbitar och en bönröra.

Nytt med stök och bök.

Så, då var man omlokaliserad till en helt ny och fantastiskt fin lägenhet. Jag kunde typ inte vara mer nöjd. Nya lösningar på de tråkigare men nödvändiga delarna, i dagsläget ingen insyn från någon granne och dessutom sol på balkongen jämt men inte i lägenheten förutom precis vid fönstret i vardagsrummet.
Har nu sovit in mig tillsammans med H och jag känner mig redan hemma här. Bättre blir det väl när allting kommer på plats. Soffa bör anlända om en vecka eller så, saker ska ställas på plats och byggas ihop men det här är ljuvt, på riktigt.

Dagens.

Dagens uppenbara!

Det är ju till Transylvanien jag borde åka. Att jag inte tänkte på det förut. Det slog mig som en snilleblixt under dagen.

Dagens vinst!

Idag vann jag kampen i sneakersjakten. Hittade ett par som inte bara var snygga, det var dessutom rea på dem.

Dagens saknad.

Finaste åkte till Danmark imorse. Inte fullt lika lång bortavistelse som förra veckan men jag saknar honom ändå.

Dagens måste.

Jag slipper inte undan. Ikväll måste jag verkligen packa så mycket jag bara kan. Flyttlasset går i övermorgon! Smått flyttpanik.

Att stå ut

att uthärda. Det är enda sättet.
Jag vet bara inte om jag kan göra det.

Briljanta sidor

som förtjänar lite reklam:

http://www.selig.se - särskilt inläggen om FRA och Ipred får mig att ramla baklänges av beundran inför påhitten.

http://www.gnuheter.com/creeper/ - kul med svar på tal.

Vårmejken.

Because

it's wrong.

Känslan.

Remember those walls I built well baby they're tumbling down
And they didn't even put up a fight, they didn't even make a sound
I found a way to let you in, but I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now

It's like I've been awakened, every rule I had you breakin'
It's the risk that I'm takin', I ain't never gonna shut you out

Everywhere I'm looking now, I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo, you know you're my saving grace
You're everything I need and more, It's written all over your face
Baby I can feel your halo, pray it won't fade away

I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
Woah...

Hit me like a ray of sun, burning through my darkest night
You're the only one that I want, think I'm addicted to your light
I swore I'd never fall again but this don't even feel like falling
Gravity can't forget to pull me to the ground again

It's like I've been awakened, every rule I had you breakin'
It's the risk that I'm takin', I ain't never gonna shut you out

Everywhere I'm looking now, I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo, you know you're my saving grace
You're everything I need and more, It's written all over your face
Baby I can feel your halo, pray it won't fade away

I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo)

Beyonce - Halo

?

Hur säger man nåt man vill ha sagt
men inte vet hur man ska säga?

I keep thinking it

but I would never dare.

Vackrast nu.

När all snö dör
och gården blivit vit,
då vet du att jag drömmer.
Jag drömmer dig hit.

När all snö dör
och gården blivit kall,
då vet du att jag drömmer
för det är snö,
det är som moln överallt.

Då vet du att jag finns
att jag finns kvar hos dig
trots att jag alltid springer.
Jag är där du hör mig
och om du inte hör mig
om du inte gör,
ska jag sjunga för dig
precis så att du hör.

Jag älskar dig
så högt så du hör,
det är så.

Hur länge
tror du
att längtan kan växa?
Växa
om vi frigör
hur länge.

Som man har gömt
ja som man har gömt
men jag har inte glömt
hur det är att älska.
Och jag älskar dig,
ja jag älskar dig
så högt du så du hör.

Och hungern
den sitter i rösten
inte i magen.
I rösten
därför är vi tysta
om saken.

Och det är så
och det är så
jag älskar dig.
Så högt så du hör
och det
det är så.

Laleh - Snö

Mars, mars, marskatt.

Personlighet: Marskatt - mjau, mjau, fräs!
Intressen: Psykologi (-litteratur) - gärna ihop.
Dricker: Stimulansdrycker - koffein, alkohol, sockeraktiga.
Äter: Frukost - till frukost, lunch och middag.
Klädstil: Tras(h)ig - moddat och djurmönstrat.
Lyssnar på: Ajpodd - så jag slipper lyssna på menlöst dravel på t-banan.
Filmsmak: Musikalisk - körmedlem.
Sexuell läggning: Bryr jag mig inte om - sexuell isn't enough?
Civilstatus: Ogift - och tydligen up for speculation?
Boende: Kattsambo - farbror Elliot och apan Spike.
Sysselsättning: Ja - under en längre tid nu.
Politik: Vänsterlagd - inaktiv.

Igår, nu och/eller sen.

Gårdagens mest spontana tanke: music makes me soft(er).

Dagens finaste ord är alla handplockade från sida 353, 354 och 355: roseneld, tvillingkid, humlorna, brinner, gasell, hindens, stjärnorna, midnatt, blågrönt, förlorad, plejaderna, skuggorna.

Hon/han/den/det.

De senaste två dagarna har jag blivit tagen för att vara en man istället för en kvinna. Många kanske skulle bli förolämpande men jag tycker mest att det är roligt. I de flesta språk slutar manliga namn på en konsonant vilket mitt gör och det förvirrar tydligen när kontakten sker via mejl eller brev. Jag skrattar gott för det pinsamma blir på de människor som inte riktigt vet och måste fråga. För de som träffar mig blir det uppenbart att jag biologiskt är kvinna så det är en förvirring jag bjuder på. :)

Fredag idag. Dagen lyftes rejält av ett sms från älskade P. Ett besök i huvudstaden med en rejält blöt utekväll väntas. Och jag ska klippa mig samma helg som P (förhoppningsvis) kommer. Finns nog inget jag ser fram emot så mycket som de oregelbundna dejterna med P. <3

Utdrag.

- Du är en sån som kommer att skjuta mot solen, bara vänta lite. Nu är du i en femtonåringskropp men du är mycket vis, du är inte en femtonåring och du har aldrig varit en åttaåring, utan du är född vuxen. Du upplever trygghet när du kan göra dig fri från krav, du ställer så höga krav på dig själv att du inte behöver att andra gör det. Kanske borde du ta mer hänsyn till andra. Nu har du lätt att känna dig hotad av dem, och då är du så snabb med att gå i försvarsställning att andra uppfattar det så att det är du som går till attack. Du har originella värderingar, är kraftfull, attraktiv, okonventionell, raffirnerad, har raffinerad logik, och ett udda och annorlunda sätt att utttrycka känslor och känslomässiga behov.
Ditt problem senare kan vara att du har en tendens med att gå till överdrift med att känna, med att stänga dig inne, med att fly ifrån, överdrift med allt, och jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Texten i sitt ursprung har y:n istället för u.

"Tillbaka: avbryter man sig under läsandet av en bok är det inte svårare än att börja där man slutade. Jag skulle säga att detta är en sympatisk egenskap, och att jag gärna skulle se att den gällde även på andra områden än litteraturen."

säger jag till dig som jag -
förstår du inte hur rädd jag -

Tiger.

Jag har inga riktigt bra ord.
Räcker tack?
Och du luktar gott.
Good enough?

Galenskap

föder mer galenskap. Och kaos.

Jag har kommit att bli mer stresstålig med åren.
Ett visst mått av kaos och stress gör mig produktiv till max. Som när jag körde upp. Det var som vädret är nu, drivor med snö överallt och Bambi-på-isen-halt. Nervositeten var min givna följeslagare och pressen att fixa det för att father dearest var snäll nog att ge mig det som en gåva.

Men nu. Det här? Det här.
Jag är en åtta av tio, så bra klarar jag det.
En rejäl nedvarvning efter varje dag behöver jag och ändå -
håller jag inte på att bli galen? Galen.

Nu - extra galen Millie - extra gul! Och kliande tatuering.
Extra extra. Special price, only for you. Only for you?

Händelser.

Victoria Francés-vampyr.

Bardans, -häng med favoriterna och efterfest i Midsommarkransen.

Slappaste helgen i Millieminne.

Körhög i likhet med koffeinkick.

Emotional Quotient

Sympati är på tapeten.
Och ändå...

Pausmusik.

Idag har mitt arbete bestått av att lyssna på

* De fyra årstiderna
* Eternal Flame

och lite emellanåt pratat utrikiska med tre olika personer.

Och så har en dag gått av arbete och kommer aldrig åter igen.
Jag undrar vilka topp tre pauslåtar jag skulle välja vid tillfälle.
Vilka skulle du föredra?

Jobbkonversation.

*puppy eyes-J med sad lip över mina turkiska peppar-godisar*

- Varsågod, ta.
- Tack! De är så goda.
- Ja, riktigt beroendeframkallande. Skulle inte förvåna mig om det är knark i dem. Det skulle i och för sig inte göra något.
- Nej, uppåttjack skulle göra att man orkade mer och nedåttjack är ju skönt.
- Ja ingen har ju dött av lite knark. Eller nä, det är ju inte riktigt sant men... jag är pro drugs. Släpp loss skiten.
- Släpp knarket loss, det är vår menar du?
- Ja, lite så.

What they say.

De säger att jag nog får se.
När den biologiska klockan börjar ticka.

Strunt säger jag. Fast jag vet ju inte.
Dessutom tror jag att den redan tickar.
Men jag har ett val. Det måste jag tro.
Så att jag kan göra ett rationellt val,
ett övervägande. Värdering.

Vad kan det vara värt?
Det är det som är valet.
Inte om, eller inte. Utan värdet i min handling.
Mitt val.

.

andetag
andetag
andetag
andetag

glöm inte att andas
glöm andetag

Béla Logosi's dead.
Undead undead undead.

Inför Alla <3's dag.

Kära alla fina i mitt liv.
Ni som är nära, ni som är långt borta.
Och ni som inte är längre.

Jag tänker på er.
Vet med er det.

Ord.

Dragkedja. Dragkedjor.

Dalmas.

Dryckenskap.

Darlings.

Funderingar med mera.

Borde ofrivilliga kramar och närkontakt räknas som någon typ av sexual offence?

I det tycket borde SL betraktas som kriminella när de uppmanar till packa-så-många-resenärer-som-möjligt-gärna-på-alla-höjder-och-bredder i sina genialiska ståvagnar.

Men imorse gjorde det inte så mycket. Jag var på bra humör, allting gick nästan i tid och musiken flödade ur mina alldeles för slitna lurar. Och boken. Boken förgyller mitt inre och allt det fula i världen. Hör bara:

13.30

- Hon hade förresten en essä i kulturdelen idag om en bok som...
- Jo, jag har läst den. Boken med. (Referens: vecka 22. onsdag.)
- Men. Du är ju inte sann.
- Asch. Jag fick den i present av Elise.
- Du umgås ju bara med såna som inte är sanna.
- Igår hade Anna lånat ett verk om Mallarmés poetik. På norska. Hon var begeistrad.
- Ibland vill man slå dig. Vet du det? Hårt.

Ord.

Paragrafryttare.

Karma.

Gamtanter.

Iakttagelser.

Tanterna pratar om mat, gubbarna om jobb.
Inget förändras. Folk gillar generellt inte förändringar.

Mörka ögon. Jag hälsar snällt, för det ska jag.

Blond ung kvinna, rufsigt kortish hår, pigga blåa vackra ögon.
Hemskt lik P. Så söt.

Cirkulationsplats.

Jag är fordrande vad gäller människor.

De flesta känner jag mig indifferent inför. Jag tror att det är ett försvar. Kanske en biologisk mekanism i min interiör.

Korkade människor går mig på nerverna.
Dammiga korkade människor (det senaste) stampar på mina nerver.
Selektivt dogmatisk.

- Hur kan man lukta damm och vara så irriterande stupid? skulle jag vilja säga, men det gör jag inte. Istället ska jag äta lunch.

Dagens.

Plåga: snobbiga och buffliga mellanlåtsaschefer som förutom att de jobbat lika länge som en själv och startat med samma arbete dessutom har slickat till sig positionen.

Sov för lite on account av en helt oförhappandes ångestattack igår natt. Det finns egentligen ingen som helst given anledning vilket gjorde att det kändes ännu gruvligare. Även om jag naturligtvis kan efterhandskonstruera olika teorier till varför. Nåja, det ledde till en mindre trevlig måndag.

Under: slängde ihop mat på endast tjugonio minuter. Avancerade cannellonis i ugnen med feta och spenat, givet med tomatsås (dock ej hemlagad - detta är reserverat de som ej jobbar heltid).

Posten från far innehållandes en kopia på annonsen. Den är iof i ganska dåligt skick men då har jag den åtminstone. Kanske går det att göra något åt saken. Nästa besök i föräldrahemmet ska jag leta efter originalet.

Meningar.

Språket och dess ord är så powerful. Det är i mitt tyckte ett bättre ord än mäktiga. Att blanda språk är vackert, det kan innebära att meningen betonas rätt för uttryckarens syfte. Jag gör det ofta. De inhemska orden räcker inte alltid till.
Men jag imponeras av språkliga krumbukter. Just nu blir jag lycklig av att ha läst följande;

"praktiserat DSM-IV"

"Om du liknade en tiger kunde jag sätta samman en text om dig, en text som beskrev det jag känner för dig utifrån det jag känt för tigrar."

"This thing I feel, I can't name it straight out but it seems important, do you feel it too? - this sort of direct question is not for the squeamish. For one thing, it's perilously close to "Do you like me? Please like me." which you know quite well that 99% of all the interhuman manipulation and bullshit gamesmanship that goes on goes on precisely because the idea of saying this sort of thing is regarded as somehow obscene."
[David Foster Wallace]

Så vem har sagt att man inte får blanda språk? Dessa citat återfinns förövrigt i Lowdens Allt.

The name of the game.

I've seen you twice, in a short time
Only a week since we started
It seems to me, for every time
I'm getting more open-hearted

I was an impossible case
No-one ever could reach me
But I think I can see in your face
There's a lot you can teach me
So I wanna know...

What's the name of the game?
Does it mean anything to you?
What's the name of the game?
Can you feel it the way I do?
Tell me please, 'cause I have to know
I'm a bashful child, beginning to grow

And you make me talk
And you make me feel
And you make me show
What I'm trying to conceal
If I trust in you, would you let me down?
Would you laugh at me, if I said I care for you?
Could you feel the same way too?
I wanna know..
The name of the game

What's the name of the game?
(Your smile and the sound of your voice)
Does it mean anything to you?
(Got a feeling you give me no choice)
But it means a lot, what's the name of the game?
(Your smile and the sound of your voice)
Can you feel it the way I do?
Tell me please, 'cause I have to know
I'm a bashful child, beginning to grow

Att välja.

När helst jag kan väljer jag gärna trivialiteter och lätta ämnen med tanke på... det andra. Det inte lättsamma. Tidvis påminns jag var jag befinner mig, hur jag kom hit och vad jag förlorat på vägen. Vilka. Ibland gnager minnen och bilder så att det är omöjligt att komma undan.

M fyllde år nyligen. Hon skulle blivit 28 i år. Nånstans i någon flytt försvann annonsen över henne och det har plågat mig en längre tid. Jag ska göra det rätt. Kanske skulle jag prova mig på att besöka minneslunden hur obehagligt det än är, fortfarande. Det är över tio år sedan det hände men det känns alltid som igår och först nu börjar jag inse hur det aldrig kommer att gå att släppa. Det skrämmer mig.

Beröring

Beröring är;
livet
gud
medicin.

Hur förunderligt är det inte att frivillig mänsklig närkontakt kan vara skillnaden mellan svält och icke-svält. Skillnaden mellan att pulveriseras eller förstärkas. Skillnaden mellan djup smärta och förmildrad smärta.

60%-ig familjehalt

I dagarna som gick flyttade min efterlängtade bror upp till Stockholmsförorten Hökarängen. Detta medför att 60% av min familj numera bor här (igen - en tid för länge sedan var halten 100%-ig). Vilket i sin tur endast kan beskrivas som en seger, en vinst. Det gör mig glad och lättad.

Tredje gradens brännskador

i själen.

Det är jag.

2008

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja. Trots att jag var rädd.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Kan inte minnas att jag någonsin avgett något så fånigt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej men jag har några kollegor som ska bli.

4. Dog någon som stod dig nära?
Inte detta år.

5. Vilka länder besökte du?
Frankrike, Spanien och USA.

6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Stabilitet och styrka.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
30:e december. Då gick jag emot min största rädsla.

8. Vad var din största framgång i år?
Att jag bytte arbete.

9. Största misstaget?
Att lita på ett par personer jag trodde var vänner.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag blev sjuk mot årets sista dagar.

11. Bästa köpet?
Min nya lägenhet.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom ovan, mina katter.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det är sånt jag borde minnas men inte gör.

14. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008?
De är inte ifrån detta år direkt men jag lyssnade mycket på dem och såg dem live: Glen Hansard och Marketa Irglova.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det går aldrig riktigt åt rätt håll, så ledsnare.

16. Smalare eller tjockare?
Upp å ner som alltid. Ner ett par kilon mot slutet.

17. Rikare eller fattigare?
Same same.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Lyssnat. Stått upp för mig själv.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Bugat och bockat.

20. Hur tillbringade du julen?
Först hemma med kissarna, hela familjen utom syster. Sen hem till dem.

21. Blev du kär i år?
Jag blir alltid lite kär.

22. Hur många one night stands?
Nada.

23. Favoritprogram på TV?
Jag har ingen TV jag gillar Buffy (alltid), Greys Anatomy och House.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag skulle tro det.

25. Bästa boken du läste i år?
Flera, jag har slukat böcker. Låt den rätte komma in, Om jag kunde drömma (Twiligt som originaltitel). Särskilt den andra, ska fortsätta på bok två snart.

26. Något du önskade dig och fick?
Nya arbetsuppgifter.

27. Något du önskade dig men inte fick?
Erkännande.

28. Årets bästa film?
Jag ser mycket film, det mesta är blaj. Skådespelerskor, eller Actrices, dröjde sig kvar.

29. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
Tror att jag gick på Liljevalchs eller Moderna, kanske båda. Jag fyllde 26.

30. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Stabilitet. Jag är redo.

31. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Rörig och lite trashig.

32. Vad fick dig att må bra?
Lovisas oändliga förståelse och mina katters trygga blöta buffande nosar.


Frågorna är direkt stulna ifrån Féline.