Jag har aldrig bekänt mig som kristen. Om inte försöket att bli troende när jag var tolv, och min älskade morfar precis hade dött, räknas. Och kyrkor eller i alla fall kyrkogårdar är lite läskiga i min mening (kyrkor kan vara vackra men helst utifrån).
Kors däremot är en helt annan historia. Jag har alltid gillat kors, de har fått mig att känna mig trygga och jag kan inte i mitt sannaste jag säga att jag förknippar det med kristendom (som i och för sig har två och kanske ännu flera sidor).
Min nyckelring t. ex.har formen av ett kors, en replika i gummi (?!!) från Buffy the Vampire Slayer (läs Paulina Bylén's Buffy tar natten tillbaka) och ett av mina favorithalsband är ett silverkors jag fått av min syster. Jag tror att jag känner mig så trygg på grund av storyn kring Buffy och hur stark hon framställs, inte bara fysiskt utan psykiskt och på grund av hur det påverkar mig. Kors gör mig stark, gör mig trygg. Jag gillar känslan och bara det är rätt så häftigt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar