tisdag 27 oktober 2009

En riktig våldtäktsman

Du ser det framför dig. Du är på väg hem på kvällen och du vet att du ska vara rädd. Någon kan ju hoppa på dig och våldföra sig på dig. Du ser dig om, på helspänn, efter läskiga män i buskar som står på rad för att ge sig på just dig. Strategier för hur du ska gå tillväga om något händer utspelar sig i ditt huvud och du väljer den ljusare vägen hem framför att gena över den lilla backen med det mörka skogspartiet.

Ändå vet vi ju, så går det oftast inte till. Och med över 14 000 anmälda sexualbrott år 2008 undrar man ju vem brister så i sin respekt mot kvinnor att han mot hennes vilja gör något så vidrigt? Vilka är de här människorna? Var håller de hus kan man också fråga sig. De flesta brukar känna någon som blivit utsatt men väldigt få brukar känna någon som våldtagit. Våldtäkt är ett svek som högst troligen begås av en person i din närhet som du trodde respekterade dig.

Det här inlägget ska handla det där otäcka som alltid blir så himla obekvämt att prata högt om. Våldtäktsmän som kanske inte alls tar till våld, som kanske bara säger; "men kom igen, vi kan väl köra klart" när partnern inte alls är med. Helt jävla vanliga människor (såna du sitter bredvid på tunnelbanen, handlar middagen av eller jobbar med) och ändå så fruktansvärt borta, så fruktansvärt verklighetsfrånvända och respektlösa. Dessa killar brukar visa en charmig sida utåt, vara artig på sin arbetsplats, se städade ut och inte alls gömma sig i buskar i väntan på sitt offer. Snarare tvärtom är det en intensiv uppvaktning som gränsar till manisk besatthet. Och tyvärr brukar det oftast vara svårt att se när man är mitt uppe i det för han är ju så charmig. Och hur sjukt jobbigt blir det inte att misstänka den man är förälskad i. För att inte tala om hur fel det blir när man nästan tvingas göra det ifall killen man träffar skulle vara som tagen från vilken thriller/deckare som helst med en kvinnohatande frontfigur.

Som tjej får man automatiskt lära sig hur man ska och absolut inte ska bete sig för att få respektive undvika vissa händelser. Kanske främst undvika, som att inte stå ut för mycket, inte ligga med för många snubbar, inte bli för full eller ha för kort kjol på sig (heterovärlden, men det tillhör också detta ämne).
Tjejer uppfostras generellt sätt olika från hur killar uppfostras vilket jag för övrigt tycker suger eftersom det skapar skillnader baserat på hur vi uppfostras som sedan påverkar oss resten av livet som t ex att snubbar automatiskt får högre lön och att kvinnor måste visa sig dubbelt så duktiga för att få hälften av berömmet och framgången. Det finns många långa studier på detta och även om det inte var just detta det här skulle handla om så går allt ner till hur vi uppfostras av familjen och samhället (skola, jobb etc). Att uppfostras så olika blir uppenbarligen helt åt helvete fel. Allting hänger ihop så otäckt mycket.

En del är så snälla och så naiva att de utplånar sig själva och sina egna behov för att vara andra till lags. Det brukar gälla alla typer av relationer för dessa människor men kanske extra tydligt när de träffar en partner. Och åter igen, dessa generaliseringar, det brukar handla om en tjej och tjejen ifråga tar all skit för hon tror att det är så det ska vara. Och det brukar handla om en snubbe som är ett riktigt svin men kommer undan med det. Jag känner en sådan jättefin tjej. Och beklagligt nog känner jag en sådan snubbe. Jag har impopulärt lagt mig i tidigare och varje gång jag möter detta svin har jag svårt att inte låta honom veta att jag vet. Och jag reagerar så starkt på sånt här för när jag var arton hade jag säkert behövt en tjej som stod upp för mig och kanske la sig i såhär och sa till mig:

Du är bättre än det här, du förtjänar mer.


För sanningen som bränner och gör sig verklighet lite här och var är att den vanligaste våldtäktsmannen är den där killen du dejtar som fortsätter att ha sex med dig mot din vilja efter att du sagt nej.

Våldtäktsstatistik

Inga kommentarer: