Med lite tur...

om allt går bra, har jag snart ett sånthär till missarna.

Sömnpalooza med kattbesök

Jag har aldrig varit ett jättestort fan av att sova. Faktum är att det alltid har framstått som lite tråkigt och som att en missar så mycket då. Men jag är ett troget fan av att få sova tills en är utvilad, i mitt fall cirka nio timmar.

Nu är jag sjuk och då sover jag som att det är det enda jag vill, det enda jag kan. Lite så är det. Onsdagen när jag gick hem från jobbet till nästa morgon sov jag sjutton timmar! Natten därpå sov jag bara tolv timmar och likaså natten till idag. Jag kan vara uppe några timmar, sen är jag i princip helt slut. Men sömnen gör mig gott och när jag väl sover är det så himla skönt. Jag har inte ens min normala princip trogen att jag är helt utled på att vara sjuk. Jag är så trött att jag inte hinner bli utled för jag sover såfort energin tar slut.

Inatt vaknade jag vid tre-fyra någon gång. Gick upp, hostade, drack varmt vatten, tog en bafusin. Sen kröp jag ner i sängen igen bredvid H och två gosiga katter. Elliot la sig utanpå täcket vid mina ben och Spike somnade under täcket på mitt bröst. Trots mina hostattacker stannade de kvar. Där låg jag och hade det superbra med mina spinnmaskiner. De om några uppskattar att jag är sjuk och därmed hemma. Nu kom Spike och la sig på mina axlar, spinner och dreglar i mitt öra. Elliot ligger utsnugglad på en filt på soffan. Det är mindre jobbigt att vara sjuk när man har tre bra två- och fyrbenta pojkar som tar hand om en.

Wilma Isolde Esmeralda

Sorgen och skulden river i mig, piskar och låter mig inte vara ifred för en sekund. Det borde kännas rätt men att skiljas från en familjemedlem efter fyra år är hårt.
Jag antar att det tar ett tag innan jag kan se det positiva i situationen. Även om hon får ett underbart hem hos någon annan känner jag mig som världens största svikare - jag borde gjort mer fastän jag inte vet vad.

Maktlösheten förlamar och tär. Älskade Wimsan. Jag önskar att jag kunde berätta för dig så att du förstod, att jag hoppas att jag gjort rätt och att allting jag gjort är för att försöka ge dig garanti till ett tryggt och kärleksfullt liv.

Min flicka.

Mycket jag upplevt har varit svårt, är svårt. Saker jag gått igenom som jag inte skulle önska någon. Och trots alla dessa händelser var dagens en av de svåraste och samtidigt förhoppningsvis en av de bättre sakerna jag gjort. Det var inget jag gjorde för mig, det var något jag gjorde för Wilma.

Igår kväll blev jag och Wilma samt rosa råttan hämtade av en vän, en vän som vill prova att ha Wilma hos sig som ensamkatt. Till saken hör att min vän har fåglar, så det är inte vad man kan vänta sig, men försöket är i full gång. Första gången hon träffade Wilma såg jag hur Wilma föll för henne och hon för Wilma - min lilla missa som alltid lite motvilligt men hon verkade lita på min vän på ett sätt jag inte sett tidigare.

Imorse, vi vaknade outvilade, åkte vi till veterinären (lokalt här i Fruängen) och vaccinerade henne samt fick hennes klor klippta. Veterinären var guld, minns inte namnet på henne, men hon kunde hantera Wilma så fint och Wilma var fantastiskt duktig. Min vän köpte catnip-tabletter, torrfoder och en catnipleksak. Sedan lämnades jag av hemma. Sorgen högg i mitt hjärta och tårarna brände innanför ögonen men ändå visste jag att detta skulle kunna vara det bästa för henne. Hon skulle kunna få den lugn och ro hon behövde. Och hon skulle inte vara långt borta, vi skulle fortfarande kunna träffas och vara i varandras liv.

Ingenting är såklart säkert men jag vet att det är värt denna chansning. Skulle det mot förmodan inte fungera vill jag ta hem henne igen. Har insett att jag inte skulle kunna lämpa henne till ett katthem med gott samvete. Behöver hon någon annanstans att bo kommer jag att se till att det är en person jag känner eller lär känna. Någon jag med fullt förtroende kan se gör det bästa för Wilma.

För det är allt som betyder något. Det allra allra bästa jag kan ge henne. Min älskade lilla flicka. <3

Wilma

Jag är så tudelad. Vet inte riktigt vad jag borde känna och om det jag känner är vad rätt eller fel. Rätt eller fel säger ni, det finns inget rätt eller fel. Men det känns så ändå. Mitt samvete säger mig att det är fel så som Wilma har det idag. Min kärlek gör att jag önskar henne endast det bästa. Vad är det bästa? Hur vet jag vad hon känner?
Smärta över att inte ha henne här gör att jag tvivlar. Blir ett annat liv för henne bättre eller sämre? Så jävla många frågor, så få svar. Jag önskar att jag kunde fråga henne, att hon kunde berätta. Det här beslutet får mig att våndas på ett sätt jag aldrig gjort förut.

Älskade, älskade lilla Wilma vimsan-fröken.

Att ha katt

Väckarklocka.

The cat, the myth, the hairy Spike.

Hårig Spik.

Päls

Det kanske är att ta i, att kalla det päls, men jag tror att Spike åter igen börjar få nåt som i alla fall liknar päls. Så fjun då kanske.

Egentligen stör det mig inte ett dugg. Mina andra två har päls så det räcker och blir över och Spike är ett dregglande litet apelement. Det här händer lite då och då men det brukar gå över och han brukar fortsätta att vara en nästan-naken-katt. Det är lite konstigt för alla hans syskon har bra med päls. Men det kanske är som i min familj, alla kvinnor på pappas sida är små och korta och alla män långa (med stora näsor). Det återstår väl att se.

Idag hände något lustigt. Dels var det första gången i världshistorien som jag inte vaknade av att telefonen ringde (ett samtal, inte väckarklockan) och sen var installatören av min nya spis rädd för katter. Han sa att de var stora och otäcka, Spike tittade på honom från toahuset min bror byggde ihop utan en ansats till att hångla upp honom. Sen vågade han sig in mot köket och där satt Elliot (Gluttany) och tittade snällt på den främmande mannen. Ett litet bedövat skrik kom ur den katträdde och jag stängde in monstrena i badrummet. Wilma är en annan femma, hon kunde ligga kvar på micron och tur var det. Hon sprang iväg så snart han började lossa den gamla spisen (även då hoppade han till i tron att hon skulle anfalla). Nåja, men jag fick i alla fall min spis idag. Bara en månad sen.