Jag har aldrig varit ett jättestort fan av att sova. Faktum är att det alltid har framstått som lite tråkigt och som att en missar så mycket då. Men jag är ett troget fan av att få sova tills en är utvilad, i mitt fall cirka nio timmar.
Nu är jag sjuk och då sover jag som att det är det enda jag vill, det enda jag kan. Lite så är det. Onsdagen när jag gick hem från jobbet till nästa morgon sov jag sjutton timmar! Natten därpå sov jag bara tolv timmar och likaså natten till idag. Jag kan vara uppe några timmar, sen är jag i princip helt slut. Men sömnen gör mig gott och när jag väl sover är det så himla skönt. Jag har inte ens min normala princip trogen att jag är helt utled på att vara sjuk. Jag är så trött att jag inte hinner bli utled för jag sover såfort energin tar slut.
Inatt vaknade jag vid tre-fyra någon gång. Gick upp, hostade, drack varmt vatten, tog en bafusin. Sen kröp jag ner i sängen igen bredvid H och två gosiga katter. Elliot la sig utanpå täcket vid mina ben och Spike somnade under täcket på mitt bröst. Trots mina hostattacker stannade de kvar. Där låg jag och hade det superbra med mina spinnmaskiner. De om några uppskattar att jag är sjuk och därmed hemma. Nu kom Spike och la sig på mina axlar, spinner och dreglar i mitt öra. Elliot ligger utsnugglad på en filt på soffan. Det är mindre jobbigt att vara sjuk när man har tre bra två- och fyrbenta pojkar som tar hand om en.
1 kommentar:
Vilda är precis likadant. Det är himmelriket när jag är hemma från jobbet, särskilt om jag är sjuk och ligger i soffan/sängen hela dagen. Väldigt gulligt!
Skicka en kommentar