Det kanske är att ta i, att kalla det päls, men jag tror att Spike åter igen börjar få nåt som i alla fall liknar päls. Så fjun då kanske.
Egentligen stör det mig inte ett dugg. Mina andra två har päls så det räcker och blir över och Spike är ett dregglande litet apelement. Det här händer lite då och då men det brukar gå över och han brukar fortsätta att vara en nästan-naken-katt. Det är lite konstigt för alla hans syskon har bra med päls. Men det kanske är som i min familj, alla kvinnor på pappas sida är små och korta och alla män långa (med stora näsor). Det återstår väl att se.
Idag hände något lustigt. Dels var det första gången i världshistorien som jag inte vaknade av att telefonen ringde (ett samtal, inte väckarklockan) och sen var installatören av min nya spis rädd för katter. Han sa att de var stora och otäcka, Spike tittade på honom från toahuset min bror byggde ihop utan en ansats till att hångla upp honom. Sen vågade han sig in mot köket och där satt Elliot (Gluttany) och tittade snällt på den främmande mannen. Ett litet bedövat skrik kom ur den katträdde och jag stängde in monstrena i badrummet. Wilma är en annan femma, hon kunde ligga kvar på micron och tur var det. Hon sprang iväg så snart han började lossa den gamla spisen (även då hoppade han till i tron att hon skulle anfalla). Nåja, men jag fick i alla fall min spis idag. Bara en månad sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar