Ibland blir något man inte alls väntade sig som sorg. Det är konstigt. Det är som om livet spelar en konstiga spratt. Är det så för alla?
Idag var jag på jobbet, första gången på vad som känns som en evighet. Ändå är jag inte helt frisk än och det börjar blir riktigt riktigt långdraget. Jag åt iaf lunch idag men nu skulle jag inte ens kunna få ner en bit om jag ville och det är tråkigt. Jag är normalt inget stort fan av att laga mat och absolut inte själv och ännu värre om det ska vara såhär. Det här påminner mig om en tid då jag inte hade ett förhållande alls till mat. Då mat inte var gott utan bara ett onödigt ont. Jag undrar om jag mestadels av tiden då gick runt och var så bitchig som jag är nu. Nu när jag inte får energi, inte har energi. Småirriterad och less. Lättretlig. En spinnande katt i knät gör saken bättre, det är en sak som är säker. Men jag tror att denna dag är en sörjedag, för det jag inte haft och förlorat, för det jag haft och förlorat.
Jag är bara så trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar