Jag har varit sjuk hela förra veckan. Helt illamående och matt, inte kunnat äta mycket mer än apelsiner och nån macka på sin höjd. Total koffein-avgiftning är det i alla fall, så något gott kanske kommer ur det?
När man är sjuk och mest bara ligger ner i vågrät position har man offantligt mycket tid att titta på serier eller film medans man går ut och in ur sovdvalan. Karaktärerna i dessa fiktioner är på snudd det enda sociala sällskap man har. Och jösses vad jag hoppas att jag blir bra snart! Mina bästa vänner under veckan som gått har varit kåta collageelever, twitchy 40-plusare som spelar 30-åringar som friar till 25-åringar och en deprimerad arg kvinna som gett sig lös på stans skurkar. Okaj, den sistnämnda skulle kanske kännas bra att ha omkring sig men jag är lite skrämd, ärligt talat, över insatserna i en del filmer. Kanske också för att det normalt inte är filmer jag skulle överväga att se. Det jag vill komma till är, varför väljer vissa skådespelare som är klassade som VIP i branschen att spela in dessa sjaviga filmer som inte kan annat än dra ner på deras stjärnstatus? Och vad tänker regissörerna? Jag är mest förundrad. En enkel gissning är snabba cash.
Idag var jag ute en "längre" tur och utnyttjade kollektivtrafiken. Den funkar när den funkar, precis som allt annat. Men det är allt annat än smidigt med övergångar om 1) bussen är försenad och 2) det kommer ett gäng människor och sinkar bussen så att man missar sin förbindelse. Jag skattar mig mest bara lycklig att jag mår lite mindre illa idag än igår och att jag faktiskt är sugen på pannkakorna som väntar på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar