Läser bakåt i tiden och inser att mina inlägg är av bra kaliber. Och inser att jag dessutom saknar det, skrivandet, nu. Varför jag nu smått ska försöka återvända till en lagom skön takt.
Jag behövde ta en paus. Behövlig katatonisk mutism fast i bloggversion. Ord är ändå bara ord men tankarna fanns där hela tiden. De kunde bara inte visas upp. Inte uttryckas. Men nu, jag har hittat något nytt, och jag tror att det är dags igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar