Språket och dess ord är så powerful. Det är i mitt tyckte ett bättre ord än mäktiga. Att blanda språk är vackert, det kan innebära att meningen betonas rätt för uttryckarens syfte. Jag gör det ofta. De inhemska orden räcker inte alltid till.
Men jag imponeras av språkliga krumbukter. Just nu blir jag lycklig av att ha läst följande;
"praktiserat DSM-IV"
"Om du liknade en tiger kunde jag sätta samman en text om dig, en text som beskrev det jag känner för dig utifrån det jag känt för tigrar."
"This thing I feel, I can't name it straight out but it seems important, do you feel it too? - this sort of direct question is not for the squeamish. For one thing, it's perilously close to "Do you like me? Please like me." which you know quite well that 99% of all the interhuman manipulation and bullshit gamesmanship that goes on goes on precisely because the idea of saying this sort of thing is regarded as somehow obscene."
[David Foster Wallace]
Så vem har sagt att man inte får blanda språk? Dessa citat återfinns förövrigt i Lowdens Allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar