Praktik på tingsrätten

Nu är det snart verklighet. Verkligen snart, nästan så nära att jag kan ta på det. Härom veckan började jag att bli nervös. Jag ser fram emot att få göra det här så mycket, jag är säker på att det kommer att ge mig en sådan kunskap en person aldrig kan få genom att läsa böcker. Att göra praktik måste vara det absolut bästa sättet att få en förståelse för hur verkligheten fungerar. Oavsett vad du läst i dina kursböcker, hur du skrivit dina rättsfallskoncentrat och stämningsansökningar för inlämning, så är det ingenting emot att vara där det händer och se kedjan från början till slut.

Eftersom den här är bloggen är skriven av mig som privatperson och inte direkt professionell i den meningen att den är av intresse för någon annan än de som känner mig så har jag haft en fundering på att starta en blogg som enbart handlar om min praktik och sedan kanske i fortsättningen om resterande del av utbildningen och nästa praktik. Jag är inte helt på det klara med vad eller hur jag ska skriva men jag ska i alla fall fundera på saken.

Så... på måndag börjar det!

Magkänslan

Ibland gör man misstaget att inte lyssna på magkänslan. Men faktum är att den oftast talar sanning.
Den senaste tiden har jag åter igen lärt mig att människor är fega, falska och fortfarande fast i högstadiefasoner. Jag vet ärligt talat inte varför jag glömmer bort det ibland.

Regardless of... jag blev ledsen till en början. Jag har en unik förmåga att vända mina sorger till besvikelser och sedan till ilska. Och då är jag förbi dig. Då får du inga fler chanser. Then I'm done, som man säger.

Det här är inte bara ett svek utan ett som dessutom är kantat av lögner och egotrippar. Och sen en kniv eller två i ryggen. Jag står över det. Jag står över den här typen av svikliga handlingar. Och... jag kommer aldrig att vara tyst om det.

Ett år kvar...

Hmm... det var ett halvår sedan jag skrev sist. Ja, och skolan går bra?! År två av två. Detta år består till hälften av praktik. Jag ska vara på en tingsrätt och jobba som tingsnotarie under tre månader. Jag har funderingar på att starta en blogg om min tid som praktikant på tingsrätten. Jag har inte bestämt mig än. Och jag vet inte riktigt var jag vill vara till våren heller. Tanken jag haft är väl att det vore ytterst intressant att prova på arbetet på en advokatbyrå. Vi har läst två veckor nu. Juridisk engelska, företagsekonomi och juridisk svenska. Två veckor till och sen börjar praktiken. Jag har varit orolig för företagsekonomin och det började inte helt bra. Men efter att CSN behagade komma (betygen går inte automatiskt och hon som har hand om allt berättade inte det för oss) kunde jag köpa böckerna. Läste i dem och lektion nr två kändes mycket bättre. Jag tror att jag förstod det mesta. Skönt! McD-index intresserar mig inte ett dugg. Tycker personligen att de är vedervärdiga. Men marknaden är högst intressant. Jag ska försöka igen, att skriva mer här. Eller den nya bloggen, om det blir någon.

Livet som händer...

Den här bloggen lämnades lite åt sitt öde kan man säga när andra saker krävde min uppmärksamhet. Studierna då främst och lite andra fritidsintressen. Nagellacksmanin som blommade ut under hösten och gymmandet har tagit en del av tiden men jag har inte haft ro att skriva om något. Tankarna har fått stanna i huvudet.

Jag är nu inne på andra terminen av mina 2-årsstudier. Inte någonstans ångrar jag mig, det är det bästa beslutet jag tagit på väldigt länge. Studera istället för att jobba, på ett jobb där jag dessutom aldrig fick några chanser, oavsett hur långt jag stack fram mina fötter. Ibland har jag väl känt att "herregud, vad håller jag på med?!" men oftare än så tänker jag "fan vad bra det här känns, vad bra det här kan bli" när jag hör hur givande den här utbildningen kan göra ens framtida jobb. Vad jag kan få jobba med, lära mig, utvecklas, få chansen...
Efter tentan vi hade i januari var det lugnt ungefär en vecka tills det började med full rulle igen. Vi har haft ett uppehåll med juridiken och haft projektledning, juridisk svenska samt retorik/kommunikation på schemat. Och samtliga har nog haft ganska mycket för sig vad gäller att hitta praktikplats till hösten. Själv har jag jagat några och några andra har varit väldigt aktiva med att svara. I skrivande stund har jag fått ett "ja, vi vill gärna att du praktiserar hos oss" på tre av fyra platser. (Den fjärde väntar jag på svar ifrån). Det är inte lätt att veta hur man ska välja sin praktik heller. Ska jag gå enbart på mitt intresse eller på vad som kan vara nyttigt för mig i min utveckling och väga tungt i framtida CV. Nu är det senare inte enbart så eftersom juridiken är mitt intresse men jag tänker från ett annat perspektiv när det gäller mitt stora djurintresse. Som tur är har vi två praktikperioder vilket gör att jag, med yttersta tur, skulle ha möjlighet att kombinera de två. Det är drömmen.

God, I'm such a NERD!

<3 <3 <3

Eclipse Parody by The Hillywood Show.

<3 <3 <3

Alltså, nu vill jag bara köpa en fåtölj... (och få tillbaka mitt liv!)

Den senaste tiden har varit sjuk. Jag blev sådär höstförkyld som man blir när hösten anfaller en. Vips! Jag hade inte den vanliga febervändan där jag tvingas stanna inne i minst en vecka så den här gången levde jag på som vanligt. Det skulle jag såklart inte gjort.
En dag påpekade en klasskompis att hade jag inte varit sjuk ganska länge och borde jag inte kolla upp det. Jag räknade lite snabbt ut att jo, sådär en fem veckor har det nog gått. Så nästa dag ringde jag VC och fick tid snabbt (är det något de är bra på här i Wifemeadow så är det att ge en tid till VC). Två finfina recept fick jag och detta är också varningen. Amoxicillin Sandoz. ÄT DEN INTE! (Det hör man ju nästan på namnet, och fler har tydligen fått samma reaktion EFTER avslutad kur).

Jag blev visserligen frisk men dagen efter avslutad kur fick jag biverkning på posten a la röda hund. Överallt. Tokklia. Andnöd. Ringa VC. Kvinnan i luren låter orolig när jag nämner "svårt att andas". Jahapp. Men jag ska hålla koll så det inte blir sämre å jag kan få en tid kvart över nio. Men jag kan vara där tidigare om jag vill vara på det säkra ifall min andning blir sämre. Jaha?! Det är fint att de bryr sig men om ingen är här och kan hjälpa mig om jag inte kan andas? (Som tur är kan min sambo vid nödfall jobba hemifrån, vilket hans boss å arbetskollegor uppfattade detta som.)

Väl på VC får jag Betapred och rådet att köpa Loratadin (receptfritt allergipiller). På Apoteket tittar kvinnan bakom disken oroligt på mig och säger att hon ska hämta vatten så att jag får ta det direkt och "stå här du så tar jag en annan kassa." Väl hemma kliar det - överallt. Jag har inte sovit något på hela natten så jag somnar i soffan, gissar att vanligaste biverkningen "trötthet" tog ut sin verkan. Tyvärr tänkte jag, detta är en mirakelkur, det är bra när jag vaknar. Det var det inte å det blev inte bättre. Så jag går igenom hemapoteket - nada förutom ett gäng utgångna Atarax. Nähä. Skickar desperat text till systeryster som råkar ha ett mer aktuellt Ataraxutbud. Stegar ut med sambon i natten och rejdar hennes skåp. Jag sov hela natten - utvilad. Sov till halvelva, minst. Det enda riktigt fina när jag är sjuk, katterna väcker mig aldrig. Aldrig. De sover tills jag vaknar, som att de vakar över mig. Sött och lite creepy samtidigt.

Eftersom jag tycker att det borde ha minskat med prickar, kli och andnöd när jag sovit en hel natt så ringer jag till läkaren, på hans telefontid. Han rekommenderar mer kortison, fast receptfritt på salva. Och om det inte blivit bättre på måndag får jag komma då igen. Jag gillar inte riktigt det men ger mig. För att sen ringa tio minuter senare igen (och det fina i kråksången är att jag slipper sitta i kö - mer kred åt min lokala VC!) eftersom jag glömde fråga om det är juste att blanda Atarax, Betapred, Loratadin och kanske nåt annat? Han verkade inte bestört så jag tog det som ett okaj.

Så nu, efter nästan en vecka instängd och isolerad från verkligheten är det bättre. Imorgon ska jag äntligen få gå till skolan och träffa folk. Även om stegen är något vingliga ska det bli himla skönt. Och just det ja, en fåtölj var det!

Bland lagböcker och stenciler...

I måndags började ett nytt kapitel i mitt liv genom utbildningen jag så hastigt och lustigt kom in på. Eller ja, jag sökte den medvetet, fick besked under semestern och blev sedan smått förvirrad.
Ville jag verkligen börja studera igen? Lämna tryggheten i att få lön för studiemedel, om ens det? Jag sökte ju förändring i en ohållbar situation men ville jag ta det steget? Jag kom så småningom fram till att jag ville plugga mer än jag ville stanna kvar i 'omöjligheten'.

Det känns hoppfullt, kul, intressant och bra på alla sätt och vis. Ja, visst är det en omställning och det är mycket kunskap som ska läras under relativt kort tid men det härligaste är att det känns som att lärarna tror på en. Redan från början. Vi är där för att lära oss, för att utvecklas och ha en intressant tid. Inte bara teoretisk kunskap utan även praktisk. Det är ett trevligt gäng av olika karaktärer som har sökt sig till utbildningen. Jag vet att jag inte kommer att älska alla men det här är en bra början och jag är glad! :)