söndag 16 september 2012

Kläder är bäst på hösten!

Missförstå mig inte. Jag brukar förstås bära kläder större delen av tiden året runt men det är något speciellt med just hösten. Inte heller är detta är på något sätt uttalad modeblogg men hösten gör mig lite mer inspirerad och det visar jag gärna.

Häromdagen var jag och lunchade med Eva på en asiatiskt hak i Mood-gallerian. De har så att man får välja maten i tre olika steg och de serverar även tofu vilket är utmärkt tycker jag! Det var ganska ruggigt då, inte den där fina hösten, men jag passade på att ta mina nya vinröda byxor ut på en tur.


Eftersom att jag är ledig nu blir det kanske lite väl mycket gå på stan. Som en vän sa till mig idag, "det är dyrt att vara ledig!" Stämmer så bra. Jag köpte en helt underbar klänning från Monki som är av den större passformen men blir skitsnyggt med ett skärp (också)!


Men atypiska saker man brukar behöva i klädväg på hösten är ändå ett värmande ytterplagg och lite rejälare höstskor. Eftersom jag köpte stövlar förra året satsar jag i år på lite finare höstskor som också passar bra på nya jobbet sen. Och kappan jag haffade är en dröm...

GRACE från Vagabond.

CODE från Vagabond.

Kappa från Tiger of Sweden.

lördag 15 september 2012

San Miniato

Vi åkte till Italien för att fira min mors och fars födelsedagar, 60 respektive 75 år! De hade hyrt ett jättevackert gammal hus som släkten Bonaparte har bott i, i något led. Här kan ni läsa mer om villan och även se bilder.

Det var mycket goda frukostar...


och vi njöt av den vackra utsikten från vårt sovrum.


Det fanns också en jättehäftig gammal kyrka i närheten.

 
Det blev en hel del badande också för vi hade egen pool...



På kvällarna roade vi oss med att äta god mat och dricka en massa vin.




Och vi gjorde utflykter till Florens och Pisa.







I Pisa hade de kokosglass som var att dö för...


Men vad vore väl en resa utan en massa söta djur?






På det hela taget en mycket bra resa med lagom mycket sol och lagom mycket hitta på. Hit åker jag gärna igen och hänger lite längre för att utforska omgivningarna.

måndag 27 augusti 2012

Hösten börjar...

faktiskt med lite ledighet. Den senaste tiden har det hänt en del saker.

I början av sommaren blev jag klar med min utbildning till paralegal (och för er som inte vet vad det är - använd någon sökfunktion eller läs Latin). Sen när det var klart (fast redan innan också) var det dags att springa på en himla massa intervjuer, vilket jag gjorde. Ett tag kändes det faktiskt som att jag inte gjorde annat än att fundera på mina fördelar och varför jag ville jobba på just DET företaget och bokade in intervju på intervju. Det här med intervjuer, det är inne att ha minst två intervjuer, gärna tre. Och jag blev erbjuden två jobb men hade ett mål i siktet och tackade därför NEJ till båda dem. Jag vet, galet. Det var två superbra arbetsplatser men mitt mål var en traineetjänst - vilket jag också fick! Och det leder till ledigheten så att säga...

Fast inte än, för mitt i intervjuandet och allt sålde vi vår lägenhet och flyttade in till stan! Samma gata älskade lilla mormor och morfar bodde på. Det är så fint här och hela den lilla familjen trivs jättebra. Vi har målat själva men också fått målat och det är så kul att bygga upp ett hem, igen, tillsammans.

Min sista officiella dag på mitt gamla jobb är sista augusti. Jag är alltså ledig hela september. Jag ska passa på att ta igen mig och vila upp mig inför höstens utmaningar. Förhoppningen är som alltid att jag ska vara bättre på att uppdatera den här bloggen, om inte annat så för min skrivglädjes skull.

fredag 8 juni 2012

Sjutusen år sedan...

Nästan i alla fall.

Idag gjorde jag presentationen av mitt examensarbete. Två års studier är klara. Jag vet inte vad framtiden håller... Men jag är färdig paralegal! Bara examensavslutningen och beviset som fattas. Om en vecka är det helt färdigt. Det var länge sen jag var så här stolt!

Så, ge mig framtiden nu!

tisdag 6 december 2011

Brutal sorg förstör så mycket

Alla som någon gång upplevt den brutala sorgen vet att den sliter sönder människor. Ingenting blir sig likt.
Jag var 15 år när jag mötte det som förändrade mig för alltid. Det jag tänker på ofta är om jag hade varit en annan person om det inte hade hänt. Det kommer jag aldrig att få svar på.

Att människor (och djur) runt omkring en dör går inte att vänja sig vid. Nä, det är snarare tvärtom faktiskt. Sorgen gräver djupa ofyllbara hål i ens själ. Bara det här året är jag uppe i fem nya hål. Jag hinner inte ens försöka fylla dem förrän nya slits upp, inklusive de gamla. Vad än andra säger så helar inte tiden sådana sår. Den som säger det har aldrig upplevt den sorgen.

Jag försökte komma ihåg alla begravningar jag varit på. Och alla viktiga människor som gått bort. Min hjärna börjar stänga av, den kan och vill inte ta in fler. Den har börjat sortera bort namn... Jag minns alla, varenda en. Mina minnen av dem och våra gemensamma stunder... Jag ser deras ansikten och alla uttryck de använde sig av men en del namn har börjat falla bort. Som att hjärnan bit för bit suddar ut händelser när det blir för mycket.

Idag fick jag veta att en vän gått bort i förra veckan. Samtidigt ligger min närmsta väns mamma på sjukhus och kämpar för sitt liv, sedan ett par veckor tillbaka...

Det här året går så tydligt i sorgens tecken. Det var länge sen jag och mina närmsta blev så brutalt sönderrivna inombords. Nu orkar vi inte mer. Det får vara nog nu.

tisdag 25 oktober 2011

Härskartekniker

OSYNLIGGÖRANDE

Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem.

Exempel:
Någon tar upp det som man just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att man just börjat prata.
På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när man får ordet.

FÖRLÖJLIGANDE

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på ens yttre är ett sätt.

Exempel:
En kollega skrattar åt ens uttal och säger att man låter som en karaktär i en kul TV-serie (när man hade något viktigt att säga).

UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION

Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla väsentlig information.

Exempel:

Kollegor låter en förstå att de haft ett möte där man borde ha varit med.
Beslut som skulle fattas vid ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, dit inte alla berörda haft tillträde.

DUBBELBESTRAFFNING

Att ställa en inför ett val, och utsätta en för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val man än gör.

Exempel:
Man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar.
Som man: att beskyllas för att inte ta ansvar för hem och barn, men kallas omanlig om man stannar hemma.
Som kvinna: att välja att vara hemma med sina barn framför att gå på ett kvällsmöte och därmed betraktas som oseriös, men närvarande på mötet kallas för "dålig mamma".

PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM

Att få en att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något man utsätts för är ens eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Jämför dock skuldkänsla och skamkänsla.

Exempel:
Trots att man inte informerats om det där mötet, får man höra att man själv borde tagit reda på när det var.
Ingen lyssnar på vad man säger under mötet och man känner det som att man uttryckt sig på ett dumt eller otydligt sätt.
Om man utsätts för sexuella trakasserier, har man sig själv att skylla - genom exempelvis klädval.
Man blir avbruten gång efter annan mitt i en mening, får därmed känslan av att det man säger saknar betydelse.

OBJEKTIFIERING

Att kommentera eller diskutera ens utseende i irrelevanta sammanhang.

VÅLD ELLER HOT OM VÅLD

Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att påpeka att den möjligheten finns.

fredag 14 oktober 2011

Vänner

Jag vill prata om vänner. Det verkar vara ett tema den senaste tiden.

Vänskap har alltid varit ett kapitel för sig för mig. Eller kanske snarare relationer. Kanske har vänskapen märkts tydligare därför att det är så viktigt under så lång tid. Under all ens tid. Under olika perioder.

Men vad gör man om något händer som gör att man förlorar sin närmsta vän? Och vad gör man om den händelsen påverkar en för resten av ens liv? Om allt man gör därefter är att skydda sig?

Det kanske leder till petighet? Större krav på vänner? Eller försiktighet, misstänksamhet, avståndstagande?

Man lär sig mycket genom att sörja sin bästa vän redan som femtonåring. Framför allt lär man sig på ännu kortare tid vem som är värd att lägga tid på, energi på. Relativt fort ser man igenom populär-vänskap och kan sålla bort falska människor.

Det enda är väl att det är en hård läxa varje gång. Färre och färre släpps igenom det hårda nätet av kontroller. Fler krav ställs på de som är värda. Fler krav ställer man på sig själv för de som är värda det.

I slutändan är det enda som räknas de som faktiskt gjorde en positiv skillnad i ens liv. Levande som döda.