Hon/han/den/det.

De senaste två dagarna har jag blivit tagen för att vara en man istället för en kvinna. Många kanske skulle bli förolämpande men jag tycker mest att det är roligt. I de flesta språk slutar manliga namn på en konsonant vilket mitt gör och det förvirrar tydligen när kontakten sker via mejl eller brev. Jag skrattar gott för det pinsamma blir på de människor som inte riktigt vet och måste fråga. För de som träffar mig blir det uppenbart att jag biologiskt är kvinna så det är en förvirring jag bjuder på. :)

Fredag idag. Dagen lyftes rejält av ett sms från älskade P. Ett besök i huvudstaden med en rejält blöt utekväll väntas. Och jag ska klippa mig samma helg som P (förhoppningsvis) kommer. Finns nog inget jag ser fram emot så mycket som de oregelbundna dejterna med P. <3

Utdrag.

- Du är en sån som kommer att skjuta mot solen, bara vänta lite. Nu är du i en femtonåringskropp men du är mycket vis, du är inte en femtonåring och du har aldrig varit en åttaåring, utan du är född vuxen. Du upplever trygghet när du kan göra dig fri från krav, du ställer så höga krav på dig själv att du inte behöver att andra gör det. Kanske borde du ta mer hänsyn till andra. Nu har du lätt att känna dig hotad av dem, och då är du så snabb med att gå i försvarsställning att andra uppfattar det så att det är du som går till attack. Du har originella värderingar, är kraftfull, attraktiv, okonventionell, raffirnerad, har raffinerad logik, och ett udda och annorlunda sätt att utttrycka känslor och känslomässiga behov.
Ditt problem senare kan vara att du har en tendens med att gå till överdrift med att känna, med att stänga dig inne, med att fly ifrån, överdrift med allt, och jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Texten i sitt ursprung har y:n istället för u.

"Tillbaka: avbryter man sig under läsandet av en bok är det inte svårare än att börja där man slutade. Jag skulle säga att detta är en sympatisk egenskap, och att jag gärna skulle se att den gällde även på andra områden än litteraturen."

säger jag till dig som jag -
förstår du inte hur rädd jag -

Tiger.

Jag har inga riktigt bra ord.
Räcker tack?
Och du luktar gott.
Good enough?

Galenskap

föder mer galenskap. Och kaos.

Jag har kommit att bli mer stresstålig med åren.
Ett visst mått av kaos och stress gör mig produktiv till max. Som när jag körde upp. Det var som vädret är nu, drivor med snö överallt och Bambi-på-isen-halt. Nervositeten var min givna följeslagare och pressen att fixa det för att father dearest var snäll nog att ge mig det som en gåva.

Men nu. Det här? Det här.
Jag är en åtta av tio, så bra klarar jag det.
En rejäl nedvarvning efter varje dag behöver jag och ändå -
håller jag inte på att bli galen? Galen.

Nu - extra galen Millie - extra gul! Och kliande tatuering.
Extra extra. Special price, only for you. Only for you?

Händelser.

Victoria Francés-vampyr.

Bardans, -häng med favoriterna och efterfest i Midsommarkransen.

Slappaste helgen i Millieminne.

Körhög i likhet med koffeinkick.

Emotional Quotient

Sympati är på tapeten.
Och ändå...

Pausmusik.

Idag har mitt arbete bestått av att lyssna på

* De fyra årstiderna
* Eternal Flame

och lite emellanåt pratat utrikiska med tre olika personer.

Och så har en dag gått av arbete och kommer aldrig åter igen.
Jag undrar vilka topp tre pauslåtar jag skulle välja vid tillfälle.
Vilka skulle du föredra?