onsdag 17 december 2008

Sweetest perfection

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

I stop and I stare too much.
Afraid that I care too much.
And I hardly dare to touch
for fear that the spell may be broken.

When I need a drug in me
and it brings out the thug in me.
Feel something tugging me
then I want the real thing not tokens.

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

Things you'd expect to be
having effect on me
pass undetectedly
but everyone knows what has got me.

Takes me completely.
Touches so sweetly.
Reaches so deeply.
I know that nothing can stop me.

Sweetest perfection.
An offer was made.
An assorted collection
but I wouldn't trade.

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

Takes me completely.
Touches so sweetly.
Reaches so deeply.
I know that nothing can stop me.

söndag 14 december 2008

Ångest.

"I change my outside so often to make up for the fact that I won't be able to change who I am."

tisdag 9 december 2008

Sneak preview

Ikväll inbjöds alla som köpt nytt att mäta, titta och förundras (eller förfäras). Undertecknad hade kamera med sig och dokumenterade flitigt. För de nyfikna har jag lagt ut bilder på min bilddagbok.

Jag är särskilt nöjd med tapeterna och kaklet däremot måste jag säga att den kändes mindre än jag trodde att den skulle kännas. Det ska bli spännande att se hur den känns helt klar och med möbler. Roligast och fånigast på kvällen var att hissen pratade. Mycket modernt, och konstigt. Undrar vem som gjort röst åt den?

Nu känns det verkligt och inom kort kommer katterna att ha lata dagar på balkongen. Så rätt det känns. :)

torsdag 4 december 2008

Dagisfasoner

Imorse fick jag veta en sak som först gjorde mig ledsen och ju längre dagen led blev jag mest arg över barnsligheten i det hela. Nu är jag mogen att formulera mina tankar till ord.

Tydligen har några på min gamla arbetsplats uttryckt att jag har attitydproblem och ser mig förmer än de jag brukade jobba närmst med. Det är klart aldrig kul att höra rena och skära påhitt om vad jag sagt. Även om jag hade tyckt vad de tror att jag sagt skulle jag aldrig säga det på min arbetsplats för det hör inte hemma där. På samma sätt hör inte missunnsamhet och bitter avundsjuka hemma på arbetsplatsen, när du är där utför du ditt arbete och förhoppningsvis med glädje istället för en suck. Vad du sedan säger hemma, det är upp till dig, men alla vuxna människor borde föregå med gott exempel när de befinner sig på en offentlig plats (detta gäller såklart i allra högsta grad på en skola som ju också är en arbetsplats).

Jag utför mitt arbete så gott jag kan och skulle inte med gott samvete kunna bete mig på det viset vissa betett sig mot mig genom att "skvallra" uppåt rena fabricerade indicier. Men det är jag, och inte dem. Tacka vet jag mina trevliga, kunniga och härliga arbetskamrater varav några jag räknar som vänner.

onsdag 26 november 2008

Barndomsnostalgi



Tänk om allt som händer
tecknats ner i hjärtats bok,
som en väv utav legender,
som en bild av vår historia.

Om allt du undrar, allt du drömmer,
allt som du i hjärtat gömmer,
gick att läsa som en saga,
då skulle du förstå.

Ja, jag ser, att du ler,
ler åt barnet, som ännu inom dig bor.
Men sagan kan va’ sannare än du tror.

onsdag 12 november 2008

They tell you

to jump, and you don't even get to ask how high.
If it kills you, they just go and get another one in the line.

onsdag 5 november 2008

Lycka

är att bo med katt. I mitt fall två, en röd mysgubbe och en svart å vit spindelapa. Mina monster, mina apor. Villkorslöst givande och tagande av kärlek. Löfte från min sida att alltid göra vad som är bäst för dem, löfte från deras sida att alltid gosa och busa.

När Elliot kryper upp och lägger sig tätt intill mig i sängen och spinner så att hela sängen vibrerar blir jag lycklig. Eller när Spike ligger halvt om halvt utslagen av trötthet i mitt knä, ihopknöglad på ett nästan omöjligt sätt, blir jag lycklig.

Jag är tacksam över att få uppleva det.