onsdag 5 november 2008

Lycka

är att bo med katt. I mitt fall två, en röd mysgubbe och en svart å vit spindelapa. Mina monster, mina apor. Villkorslöst givande och tagande av kärlek. Löfte från min sida att alltid göra vad som är bäst för dem, löfte från deras sida att alltid gosa och busa.

När Elliot kryper upp och lägger sig tätt intill mig i sängen och spinner så att hela sängen vibrerar blir jag lycklig. Eller när Spike ligger halvt om halvt utslagen av trötthet i mitt knä, ihopknöglad på ett nästan omöjligt sätt, blir jag lycklig.

Jag är tacksam över att få uppleva det.

1 kommentar:

Hanna sa...

Ja, den ovillkorliga kärleken är något alldeles speciellt...