Imorse fick jag veta en sak som först gjorde mig ledsen och ju längre dagen led blev jag mest arg över barnsligheten i det hela. Nu är jag mogen att formulera mina tankar till ord.
Tydligen har några på min gamla arbetsplats uttryckt att jag har attitydproblem och ser mig förmer än de jag brukade jobba närmst med. Det är klart aldrig kul att höra rena och skära påhitt om vad jag sagt. Även om jag hade tyckt vad de tror att jag sagt skulle jag aldrig säga det på min arbetsplats för det hör inte hemma där. På samma sätt hör inte missunnsamhet och bitter avundsjuka hemma på arbetsplatsen, när du är där utför du ditt arbete och förhoppningsvis med glädje istället för en suck. Vad du sedan säger hemma, det är upp till dig, men alla vuxna människor borde föregå med gott exempel när de befinner sig på en offentlig plats (detta gäller såklart i allra högsta grad på en skola som ju också är en arbetsplats).
Jag utför mitt arbete så gott jag kan och skulle inte med gott samvete kunna bete mig på det viset vissa betett sig mot mig genom att "skvallra" uppåt rena fabricerade indicier. Men det är jag, och inte dem. Tacka vet jag mina trevliga, kunniga och härliga arbetskamrater varav några jag räknar som vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar