Du vet när man ser nånting på TV, oftast på de där programmen man helst inte erkänner att man kollar på ibland, så säger eller gör någon någonting som är så pinsamt att man bara skruvar på sig av skam. Det är nästan så det ilar i kroppen för att det är så urbota genomskinligt och korkat och pinsamt på en och samma gång.
Och det är väl en sak när det händer i de där sammanhangen i ett tv-program när folk ska komma överens samtidigt som de vill bli "kändisar". Det går att gå vidare i tron att det bara händer på tv.
Så när det händer i en verklighet nära dig är det bedrövligt mycket mer pinsamt. Särskilt som det undantagslöst är någon som absolut inte bör föra sig på det sättet (i alla fall inte när någon hör på). Och som dessutom vanligtvis beter sig som om de är något bättre än alla andra. Då ber jag en kort bön att slutet på farsen ska vara nära. Eller att de byter sysselsättning till något mer passande. Dokusåpakändis..?
måndag 12 april 2010
lördag 3 april 2010
Teknikfanatiker förstör för allmänheten.
Tiden när man som lekman kunde förlita sig på recensioner från diverse sidor där du kan söka prisuppgifter och info om olika tekniska leksaker är sedan länge förbi. Mest uppenbart är det väl när man som jag ska leta efter ett par nya datorhögtalare som passar det användningsområde jag har. Det vill säga, jag surfar på klipp på youtube eller lyssnar på lite musik samtidigt som jag läser en blogg eller två. Mina numera avlidna högtalare (japp, efter trogen tjänst i närmare åtta år där de tagit många smällar från buffande och lekande katter slutligen brann upp) från Logitech ano 90-tal var hyfsad medelklass då det begav sig men mot slutet lät det ganska ihåligt.
Så vad gör jag? Jag som inte skulle läsa tidningar specifikt ägnade åt högtalare, jag som inte lever med ljudet som husgud. Jo, jag tänker att jag kan hitta nånting om att det är okaj högtalare de jag kikade på häromdagen på någon av dessa prissidor. Snacka om att jag bedrog mig. Det är nämligen så med teknikbögar att de vill gärna visa världen vad de kan eller tror att de kan så de med sin vana av ljud och högtalare i tiotusenkronorsklassen gör allt vad de kan för att recensera högtalare för den vanliga användaren i tusenkronorsklassen och allting som händer är att man blir avskräckt.
Jag menar, jag förstår att det är ljudbögar som recenserat det obetydliga högtalarsystem jag nu tittar på och att de säkert tror att de gör folk en tjänst genom att tala om hur mediokra och halvbra de är och särskilt då i jämförelse med deras senaste jag-har-sparat-i-tio-år-för-att-köpa-den-här-ljudupplevelsen. Men nej, ni hjälper inte! Snarare tvärtom! För även om jag vet att det inte är kusinen från landet som skrivit recensionen så vill jag väl inte köpa ett högtalarsystem som är "sådär"? Jag vill ju efter mitt eget tycke tänka att: "Aah! Det här var ett bra köp! Snygga, tar inte alltför mycket plats, ser inte ut som ett par fula högtalare och ljudet ger låtarna rättvisa!" Ljudsnobbar har inte att göra i såna recensioner! Man kan inte förvänta sig bioljud från högtalare runt en tusenlapp. Riktigt bra ljud, absolut! Det är jag övertygad om när jag trots allt "stod ut med" mina 2.0-högtalare ända tills de valde att gå i graven. Men det är inte jämförbart! Så håll er borta från vanligt folks recensioner och håll er till era egna OM ni inte kan kliva ner från de höga hästarna och ge en recension som passar för det ni recenserar!
Yes, tack för mig!
Så vad gör jag? Jag som inte skulle läsa tidningar specifikt ägnade åt högtalare, jag som inte lever med ljudet som husgud. Jo, jag tänker att jag kan hitta nånting om att det är okaj högtalare de jag kikade på häromdagen på någon av dessa prissidor. Snacka om att jag bedrog mig. Det är nämligen så med teknikbögar att de vill gärna visa världen vad de kan eller tror att de kan så de med sin vana av ljud och högtalare i tiotusenkronorsklassen gör allt vad de kan för att recensera högtalare för den vanliga användaren i tusenkronorsklassen och allting som händer är att man blir avskräckt.
Jag menar, jag förstår att det är ljudbögar som recenserat det obetydliga högtalarsystem jag nu tittar på och att de säkert tror att de gör folk en tjänst genom att tala om hur mediokra och halvbra de är och särskilt då i jämförelse med deras senaste jag-har-sparat-i-tio-år-för-att-köpa-den-här-ljudupplevelsen. Men nej, ni hjälper inte! Snarare tvärtom! För även om jag vet att det inte är kusinen från landet som skrivit recensionen så vill jag väl inte köpa ett högtalarsystem som är "sådär"? Jag vill ju efter mitt eget tycke tänka att: "Aah! Det här var ett bra köp! Snygga, tar inte alltför mycket plats, ser inte ut som ett par fula högtalare och ljudet ger låtarna rättvisa!" Ljudsnobbar har inte att göra i såna recensioner! Man kan inte förvänta sig bioljud från högtalare runt en tusenlapp. Riktigt bra ljud, absolut! Det är jag övertygad om när jag trots allt "stod ut med" mina 2.0-högtalare ända tills de valde att gå i graven. Men det är inte jämförbart! Så håll er borta från vanligt folks recensioner och håll er till era egna OM ni inte kan kliva ner från de höga hästarna och ge en recension som passar för det ni recenserar!
Yes, tack för mig!
tisdag 30 mars 2010
Allting blir så uppenbart tydligt
när det handlar om tillit. Och det blir också väldigt tydligt vem man kan lita på. Och även om det i sig är en knytnäve i magen för att garden var sänkt så vet jag att det är bättre i längden. Man får lära sig den hårda vägen att inte ta chanser med folk och även fortsättningsvis hålla dem på avstånd.
Den enda trösten när man står mitt i det är att man kanske lärde sig något.
Den enda trösten när man står mitt i det är att man kanske lärde sig något.
måndag 22 mars 2010
lördag 20 mars 2010
Världens överraskning!
Det är inte ofta jag blir så chockad att jag blir helt nollställd. Det händer ungefär aldrig men när det väl händer är det för att någon eller några gjort något så fint för mig att jag blir helt mållös. Som om att jag inte tror att det är sant. Som igår till exempel...
Jag har haft ett par riktigt asjobbiga veckor på jobbet på grund av saker jag inte vill gå in på här. Och då blir det extra tydligt vilka som bryr sig om en och vilka som bara låtsas och gör saker för egen vinnings skull.
Så igår var jag väldigt glad över att få träffa älskade Lovan som varit i Thailand under en tid. Lovan är en av de där som är som luften jag andas, alltså livsviktig för mig. Så vi går på stan och sen var tanken att vi skulle gå och sätta oss nånstans och ta ett glas vin... trodde jag i alla fall. Efter en affär säger hon att hon har en kompis som är bartender och jobbar på ett ställe och att denna kompis undrar om vi inte vill komma dit och bli bjudna på varsin drink. Jag tycker att det låter helt rimligt, Lovan har alltid haft en rejäl fot i partyvärlden och varit kompis med dörrvakter och säkert en och en annan bartender. Kul! tänker jag och säger "javisst!".
Så vi beger oss mot söder och går runt lite och jag vet inte var det är dit vi ska så jag bara följer efter. Sen går vi in på Vampire Lounge, juste tänker jag, och Lovan lotsar mig längst in i lokalen och jag tappar hakan. Fast mest mentalt fick jag veta sen för jag såg tydligen helt nollställd ut och inte ett dugg överraskad. Men det var jag, jag var positivt chockad! För visst kände jag igen folk där inne... oj, vilken slump tänker jag. Där står ju min bror... och vänta, där är ju Sandra, Eva, Ewe, Tamina, Martin och Fredrik. Och de började sjunga. Jag fattade typ inte. Alla de var där för mig?! Så jäkla söta och fina! Men jag var fortfarande chockad för folk undrade om jag inte var överraskad. Men jag lovar, jag var det! Jag tror inte att jag någonsin blivit så överraskad i hela mitt liv! Tack kära fina vänner! Och finaste Henrik dök också upp straxt!
Sedan följde kvällen i drinkarnas tecken. Började med en glassdrink som kanske hette Count Dracula eller Vlad the Empailer, den bestod i alla fall av vaniljglass, chokladsås och grädde! Mums! Sen kände jag mig lite hungrig. Då gick jag, Lovan, Tammi och Martin och åt på ett juste snabbmatsställe inte alls långt därifrån. Och det var plusgrader ute! Vi skippade jackorna och det var så underbart! Efter den välbehövda supergoda maten som Martins jobb bjöd på (tack Martins jobb och Martin!) gick vi tillbaka och började prova av drinkarna. Det blev Päron Daiquiri och en Raspberry Pinapple som smakade som godis typ!
Folk droppade så småningom av en efter en men jag, Henrik, Olle, Tamina och Martin blev kvar till sist tills det var läggdags för Tammi och Martin. Vi stannade en liten stund till och gick sedan hem. Det var verkligen en lyckad kväll! Tack igen!
Jag har haft ett par riktigt asjobbiga veckor på jobbet på grund av saker jag inte vill gå in på här. Och då blir det extra tydligt vilka som bryr sig om en och vilka som bara låtsas och gör saker för egen vinnings skull.
Så igår var jag väldigt glad över att få träffa älskade Lovan som varit i Thailand under en tid. Lovan är en av de där som är som luften jag andas, alltså livsviktig för mig. Så vi går på stan och sen var tanken att vi skulle gå och sätta oss nånstans och ta ett glas vin... trodde jag i alla fall. Efter en affär säger hon att hon har en kompis som är bartender och jobbar på ett ställe och att denna kompis undrar om vi inte vill komma dit och bli bjudna på varsin drink. Jag tycker att det låter helt rimligt, Lovan har alltid haft en rejäl fot i partyvärlden och varit kompis med dörrvakter och säkert en och en annan bartender. Kul! tänker jag och säger "javisst!".
Så vi beger oss mot söder och går runt lite och jag vet inte var det är dit vi ska så jag bara följer efter. Sen går vi in på Vampire Lounge, juste tänker jag, och Lovan lotsar mig längst in i lokalen och jag tappar hakan. Fast mest mentalt fick jag veta sen för jag såg tydligen helt nollställd ut och inte ett dugg överraskad. Men det var jag, jag var positivt chockad! För visst kände jag igen folk där inne... oj, vilken slump tänker jag. Där står ju min bror... och vänta, där är ju Sandra, Eva, Ewe, Tamina, Martin och Fredrik. Och de började sjunga. Jag fattade typ inte. Alla de var där för mig?! Så jäkla söta och fina! Men jag var fortfarande chockad för folk undrade om jag inte var överraskad. Men jag lovar, jag var det! Jag tror inte att jag någonsin blivit så överraskad i hela mitt liv! Tack kära fina vänner! Och finaste Henrik dök också upp straxt!
Sedan följde kvällen i drinkarnas tecken. Började med en glassdrink som kanske hette Count Dracula eller Vlad the Empailer, den bestod i alla fall av vaniljglass, chokladsås och grädde! Mums! Sen kände jag mig lite hungrig. Då gick jag, Lovan, Tammi och Martin och åt på ett juste snabbmatsställe inte alls långt därifrån. Och det var plusgrader ute! Vi skippade jackorna och det var så underbart! Efter den välbehövda supergoda maten som Martins jobb bjöd på (tack Martins jobb och Martin!) gick vi tillbaka och började prova av drinkarna. Det blev Päron Daiquiri och en Raspberry Pinapple som smakade som godis typ!
Folk droppade så småningom av en efter en men jag, Henrik, Olle, Tamina och Martin blev kvar till sist tills det var läggdags för Tammi och Martin. Vi stannade en liten stund till och gick sedan hem. Det var verkligen en lyckad kväll! Tack igen!
onsdag 17 mars 2010
måndag 1 mars 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)