Med lite tur...

om allt går bra, har jag snart ett sånthär till missarna.

Världens överraskning!

Det är inte ofta jag blir så chockad att jag blir helt nollställd. Det händer ungefär aldrig men när det väl händer är det för att någon eller några gjort något så fint för mig att jag blir helt mållös. Som om att jag inte tror att det är sant. Som igår till exempel...

Jag har haft ett par riktigt asjobbiga veckor på jobbet på grund av saker jag inte vill gå in på här. Och då blir det extra tydligt vilka som bryr sig om en och vilka som bara låtsas och gör saker för egen vinnings skull.
Så igår var jag väldigt glad över att få träffa älskade Lovan som varit i Thailand under en tid. Lovan är en av de där som är som luften jag andas, alltså livsviktig för mig. Så vi går på stan och sen var tanken att vi skulle gå och sätta oss nånstans och ta ett glas vin... trodde jag i alla fall. Efter en affär säger hon att hon har en kompis som är bartender och jobbar på ett ställe och att denna kompis undrar om vi inte vill komma dit och bli bjudna på varsin drink. Jag tycker att det låter helt rimligt, Lovan har alltid haft en rejäl fot i partyvärlden och varit kompis med dörrvakter och säkert en och en annan bartender. Kul! tänker jag och säger "javisst!".

Så vi beger oss mot söder och går runt lite och jag vet inte var det är dit vi ska så jag bara följer efter. Sen går vi in på Vampire Lounge, juste tänker jag, och Lovan lotsar mig längst in i lokalen och jag tappar hakan. Fast mest mentalt fick jag veta sen för jag såg tydligen helt nollställd ut och inte ett dugg överraskad. Men det var jag, jag var positivt chockad! För visst kände jag igen folk där inne... oj, vilken slump tänker jag. Där står ju min bror... och vänta, där är ju Sandra, Eva, Ewe, Tamina, Martin och Fredrik. Och de började sjunga. Jag fattade typ inte. Alla de var där för mig?! Så jäkla söta och fina! Men jag var fortfarande chockad för folk undrade om jag inte var överraskad. Men jag lovar, jag var det! Jag tror inte att jag någonsin blivit så överraskad i hela mitt liv! Tack kära fina vänner! Och finaste Henrik dök också upp straxt!

Sedan följde kvällen i drinkarnas tecken. Började med en glassdrink som kanske hette Count Dracula eller Vlad the Empailer, den bestod i alla fall av vaniljglass, chokladsås och grädde! Mums! Sen kände jag mig lite hungrig. Då gick jag, Lovan, Tammi och Martin och åt på ett juste snabbmatsställe inte alls långt därifrån. Och det var plusgrader ute! Vi skippade jackorna och det var så underbart! Efter den välbehövda supergoda maten som Martins jobb bjöd på (tack Martins jobb och Martin!) gick vi tillbaka och började prova av drinkarna. Det blev Päron Daiquiri och en Raspberry Pinapple som smakade som godis typ!

Folk droppade så småningom av en efter en men jag, Henrik, Olle, Tamina och Martin blev kvar till sist tills det var läggdags för Tammi och Martin. Vi stannade en liten stund till och gick sedan hem. Det var verkligen en lyckad kväll! Tack igen!

Grattis till mig!

I've lived to see yet another year. :)

















Grattiskort från käraste syster!

Jag bygger mitt bo.

Världens i särklass läckraste skrivbord är mitt.

Det var ju så va...

att jag skulle bli bättre på det här med bloggen. Lite mer aktiv. Och jag har påbörjat otaliga inlägg men inte kommit mig för att posta dem. Jag vet faktiskt inte varför. Det lät kanske bättre i huvudet och sen blev det tjatigt? Fast det är mer att folk lite här och var verkar tycka att mina åsikter är tjatiga. Fine. Kanske det. Men kom inte och säg att det inte behövs! Jag ska göra färdigt de inläggen och kanske till och med publicera dem. Jag borde inte ens bry mig om sånt, mina åsikter står i alla fall över det. Jag jobbar på att också göra det.

Så, liten snabbuppdatering. Nu är det bara en månad kvar och det känns som verklighet. Och försäljningen är klar till min stora lättnad!

Kan avslöja att jag är lite kär, går runt och är valpkär till höger och vänster men nu blir jag smått tokig så fort jag ser en boxer. Tigerrandiga sådana får mitt hjärta att klappa lite extra. <3

2010 är brand spanking new

och jag letar mest efter gamla saker. Fast i ett nytt sken. Nej, det var inte alls meningen att vara kryptisk men orden har en tendens att komma ut i känsla och inte alltid, alltid i någon mening eller ens i rätt följd. Men det gör faktiskt inget, jag är ganska glad ändå.

Nyår firades ganska stillsamt med Henke och kissarna hemma hos mina föräldrar (och Tiger!). Där fanns också folk som funnits med under större delen av min uppväxt, vilket var himla trevligt. Jag fick ett tillfälle att klä upp mig och spela Rita och gissa. Kulkul. :) Och så åt vi som vanligt något för mycket men så fruktansvärt gott.
Sen var vi en sväng förbi Lid. Gamla kära Lid. Jag tycker fortfarande att vi skulle bott kvar där, eller ja, mor och far då. Nu bor det andra där och de var inte hemma men jag knackade i alla fall på, sådär som man gör på landet. På tillbakavägen träffade vi på en bambi på sidan av vägen. Jag trodde först nästan att det var en hund. Slirigt som bara den var det i alla fall men allting gick finfint.

Nu är vi hemma, både katterna och vi är helt slut så det blev lugn kväll med nätsurfning och inte så mycket mer faktiskt.

Jag tror på 2010. Och det känns fint.

Lättnad.

Nu har jag bestämt mig.
Sent omsider men vilken lättnad det ändå är, när man vet.
Då känns framtiden ljus igen.