Normalt när jag fastnar för en serie brukar jag kunna ha en karaktär att identifiera mig med och känna någon slags tillhörighet till. Ta Buffy the Vampire Slayer till exempel. En stark kvinna, både fysiskt och psykiskt, självständig och vacker. Någon att se upp till, någon att kunna identifiera sig med i det dagliga livet. Inte för att jag brukar kicka så mycket vampire ass men nog slår jag ifrån om jag blir antastad eller säger ifrån om jag blir orättvist behandlad.
Nu följer jag en serie där jag inte på något sätt kan identifiera mig med någon person, inte med någon händelse i deras påhittade liv heller. Serien heter Nip / Tuck. I huvudpersonerna ser vi två plastikkirurger som är varandras motsatser. Sean McNamara, familjemannen och Christian Troy, the man whore - människor runt omkring dem och deras patienter. Det sköna med den här serien är att sympatierna inte ligger någonstans för jag känner inget för karaktärerna och ändå är den full av spänning som gör att en vill fortsätta titta, se vad som händer. Det är lite som en voyaristisk porrfilm. Fast med rika och ganska bortskämda människor istället för ens grannar. Och fördelen är att du inte behöver skämmas över att vara nyfiken på andras liv. Normalt skulle jag inte gilla en serie som är så ytlig trots att den behandlar en del ljupare känslor men i just det här fallet är det det som är charmen med Nip / Tuck. Så nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och åter igen spana in deras surrealistiska liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar