Groggy och irriterad

När jag vaknade upp märkte jag ingenting. När jag ställde mig upp sköt smärtan mig på vänster sida av ryggen och det gjorde ont när jag andades. Första gången detta hände mig blev jag livrädd att det var något med lungorna, hypokondriker som jag är. Beroende på hur man ser det var det väl tursamt att jag kände igen symptomen. Muskelinflammation. Det låter fånigt men det handikappar. Och det gör förbaskat ont. Så här sitter jag, på jobbet, groggy på receptfria smärtlindrare och nån kräm med liknande men ej samma substanser och på måttligt roligt humör.

Jag som skulle hänga med älskade Lovan idag. Kanske orkar jag göra det ändå men jag avvaktar någon timma till. Och imorgon bär det av till Malmö, jag, syster och föräldrarna ska ner till kusindotterns dop. Tåg till Nyköping och bil därifrån. Kort arbetsvecka, lång ledighet.

Efter en kaffe från blondinen på 7/11, en chokladmuffins och lite godis från en kollega är jag snäppet mindre irriterad.

Resa biljettlöst

Det var länge sedan jag åkte tåg med SJ. Och nu räknas jag som vuxen. Tada! Det innebär dyrare biljetter och eh, något mer? Nä. Däremot har de gjort om biljettsystemet. Rubriken refererar inte till något ny variant av att planka utan att de äntligen skaffat möjligheten att ha elektronisk biljett. Fantastiskt. Jag behöver inte slösa på miljön och jag behöver inte hämta ut en biljett. Det enda jag behöver är min mobiltelefon och mitt körkort. Check!

Min flicka.

Mycket jag upplevt har varit svårt, är svårt. Saker jag gått igenom som jag inte skulle önska någon. Och trots alla dessa händelser var dagens en av de svåraste och samtidigt förhoppningsvis en av de bättre sakerna jag gjort. Det var inget jag gjorde för mig, det var något jag gjorde för Wilma.

Igår kväll blev jag och Wilma samt rosa råttan hämtade av en vän, en vän som vill prova att ha Wilma hos sig som ensamkatt. Till saken hör att min vän har fåglar, så det är inte vad man kan vänta sig, men försöket är i full gång. Första gången hon träffade Wilma såg jag hur Wilma föll för henne och hon för Wilma - min lilla missa som alltid lite motvilligt men hon verkade lita på min vän på ett sätt jag inte sett tidigare.

Imorse, vi vaknade outvilade, åkte vi till veterinären (lokalt här i Fruängen) och vaccinerade henne samt fick hennes klor klippta. Veterinären var guld, minns inte namnet på henne, men hon kunde hantera Wilma så fint och Wilma var fantastiskt duktig. Min vän köpte catnip-tabletter, torrfoder och en catnipleksak. Sedan lämnades jag av hemma. Sorgen högg i mitt hjärta och tårarna brände innanför ögonen men ändå visste jag att detta skulle kunna vara det bästa för henne. Hon skulle kunna få den lugn och ro hon behövde. Och hon skulle inte vara långt borta, vi skulle fortfarande kunna träffas och vara i varandras liv.

Ingenting är såklart säkert men jag vet att det är värt denna chansning. Skulle det mot förmodan inte fungera vill jag ta hem henne igen. Har insett att jag inte skulle kunna lämpa henne till ett katthem med gott samvete. Behöver hon någon annanstans att bo kommer jag att se till att det är en person jag känner eller lär känna. Någon jag med fullt förtroende kan se gör det bästa för Wilma.

För det är allt som betyder något. Det allra allra bästa jag kan ge henne. Min älskade lilla flicka. <3

Fröken Duktig

Förvisso åt jag pizza fredag kväll men jag gick 40 minuters promenad på lördagmorgonen och en timmas promenad på söndagsmorgonen. Var återhållsam med alkoholen och åt mycket frukt. Präktigt det låter.

Jag shoppade lite också, kulkul och hade en ganska slapp och skön helg. Kan rekommendera (haha) filmen [REC]. Varning för genuint läskig film! Överraskningen var att de pratade spanska. Vilket också gjorde den mycket bättre än andra såna filmer jag sett.

Mitt senaste författartips är Åsa Larsson. Genre deckare. Det känns ovant att jag talar mig varm om deckare men Åsa kan konsten att skriva fascinerande om hur en gran vajar i vinden. Något Lagerlöf, i min mening, inte kunde. Böckerna trollbinder mig, inte kanske just vad de handlar om men hur välskrivna de är, hur djupt hon går innanför huden på karaktärerna. Jag får rysningar när jag läser och så fort jag lägger den ifrån mig längtar jag tills jag får en stunds ro att umgås med mina fiktiva vänner igen.

En trashig brud i H&M-förpackning.

Jag vet inte när det började men jag har alltid spanat på kläderna, väskorna, skorna, tapeterna och nu senast bilarna med det lilla extra. Innerst inne har jag nog alltid vetat att jag är en trashälskare förpassad till ett liv av lagom. Där jag växte upp pekades och tittades det på när jag hade mina älskade silverkängor.

Sedan jag flyttade därifrån till det något sånär anonyma Stockholm har jag för varje år tagit ett steg närmre att finna min ro i trashighetens förlovade land. Först med mindre saker, inslagspapper, ett par skor, ett diadem. Känslan att inte vara lagom, att inte vilja vara lagom snarare har alltid varit djupt rotad samtidigt som det är säkrast att vara precis så lagom som alla andra. Inte bara i en liten stad utan i hela Sverige. I skolan, på festen, jobbintervjun, arbetsplatsen, släktmiddagen. Jantelagen om man så vill. Det är klart att jag anpassar mig, det är inte det. Till en viss gräns.

Det tråkiga, som jag anser det, är att människor suddas ut till en grå massa. Men så finns det de i ens närhet och långt bort som inspirerar en till att inte ingå i den gråa massan, i alla fall på fritiden. Få är så lyckliga att de kan vara "galna" både på arbetet och på fritiden. En av mina stora förbilder på området är Kat Von D. Det är ingen hemlighet för de som känner mig att jag älskar leopardmönster. ;) Så mitt löfte till mig själv är att jag på min fritid, när jag kan, ska vara en helt del mindre H&M och lite mer trashig. Yeah.

Jag hade tänkt...

göra ett långt utlägg om förgänglighet, om svårigheter, om hur man tror en sak men det egentligen är något annat. Sen insåg jag att jag orkar inte lägga energi på det. Istället ska jag duscha och sedan krypa ner hos D för att sova. Sen är det fredag, sen är det helg. Tids nog kommer jag inse att det är bäst som det är, det som förgås...

Du och jag...

vi är som två kampfkatzen.