Brutal sorg förstör så mycket

Alla som någon gång upplevt den brutala sorgen vet att den sliter sönder människor. Ingenting blir sig likt.
Jag var 15 år när jag mötte det som förändrade mig för alltid. Det jag tänker på ofta är om jag hade varit en annan person om det inte hade hänt. Det kommer jag aldrig att få svar på.

Att människor (och djur) runt omkring en dör går inte att vänja sig vid. Nä, det är snarare tvärtom faktiskt. Sorgen gräver djupa ofyllbara hål i ens själ. Bara det här året är jag uppe i fem nya hål. Jag hinner inte ens försöka fylla dem förrän nya slits upp, inklusive de gamla. Vad än andra säger så helar inte tiden sådana sår. Den som säger det har aldrig upplevt den sorgen.

Jag försökte komma ihåg alla begravningar jag varit på. Och alla viktiga människor som gått bort. Min hjärna börjar stänga av, den kan och vill inte ta in fler. Den har börjat sortera bort namn... Jag minns alla, varenda en. Mina minnen av dem och våra gemensamma stunder... Jag ser deras ansikten och alla uttryck de använde sig av men en del namn har börjat falla bort. Som att hjärnan bit för bit suddar ut händelser när det blir för mycket.

Idag fick jag veta att en vän gått bort i förra veckan. Samtidigt ligger min närmsta väns mamma på sjukhus och kämpar för sitt liv, sedan ett par veckor tillbaka...

Det här året går så tydligt i sorgens tecken. Det var länge sen jag och mina närmsta blev så brutalt sönderrivna inombords. Nu orkar vi inte mer. Det får vara nog nu.

Härskartekniker

OSYNLIGGÖRANDE

Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem.

Exempel:
Någon tar upp det som man just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att man just börjat prata.
På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när man får ordet.

FÖRLÖJLIGANDE

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på ens yttre är ett sätt.

Exempel:
En kollega skrattar åt ens uttal och säger att man låter som en karaktär i en kul TV-serie (när man hade något viktigt att säga).

UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION

Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla väsentlig information.

Exempel:

Kollegor låter en förstå att de haft ett möte där man borde ha varit med.
Beslut som skulle fattas vid ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, dit inte alla berörda haft tillträde.

DUBBELBESTRAFFNING

Att ställa en inför ett val, och utsätta en för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val man än gör.

Exempel:
Man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar.
Som man: att beskyllas för att inte ta ansvar för hem och barn, men kallas omanlig om man stannar hemma.
Som kvinna: att välja att vara hemma med sina barn framför att gå på ett kvällsmöte och därmed betraktas som oseriös, men närvarande på mötet kallas för "dålig mamma".

PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM

Att få en att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något man utsätts för är ens eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Jämför dock skuldkänsla och skamkänsla.

Exempel:
Trots att man inte informerats om det där mötet, får man höra att man själv borde tagit reda på när det var.
Ingen lyssnar på vad man säger under mötet och man känner det som att man uttryckt sig på ett dumt eller otydligt sätt.
Om man utsätts för sexuella trakasserier, har man sig själv att skylla - genom exempelvis klädval.
Man blir avbruten gång efter annan mitt i en mening, får därmed känslan av att det man säger saknar betydelse.

OBJEKTIFIERING

Att kommentera eller diskutera ens utseende i irrelevanta sammanhang.

VÅLD ELLER HOT OM VÅLD

Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att påpeka att den möjligheten finns.

Vänner

Jag vill prata om vänner. Det verkar vara ett tema den senaste tiden.

Vänskap har alltid varit ett kapitel för sig för mig. Eller kanske snarare relationer. Kanske har vänskapen märkts tydligare därför att det är så viktigt under så lång tid. Under all ens tid. Under olika perioder.

Men vad gör man om något händer som gör att man förlorar sin närmsta vän? Och vad gör man om den händelsen påverkar en för resten av ens liv? Om allt man gör därefter är att skydda sig?

Det kanske leder till petighet? Större krav på vänner? Eller försiktighet, misstänksamhet, avståndstagande?

Man lär sig mycket genom att sörja sin bästa vän redan som femtonåring. Framför allt lär man sig på ännu kortare tid vem som är värd att lägga tid på, energi på. Relativt fort ser man igenom populär-vänskap och kan sålla bort falska människor.

Det enda är väl att det är en hård läxa varje gång. Färre och färre släpps igenom det hårda nätet av kontroller. Fler krav ställs på de som är värda. Fler krav ställer man på sig själv för de som är värda det.

I slutändan är det enda som räknas de som faktiskt gjorde en positiv skillnad i ens liv. Levande som döda.

Praktik på tingsrätten

Nu är det snart verklighet. Verkligen snart, nästan så nära att jag kan ta på det. Härom veckan började jag att bli nervös. Jag ser fram emot att få göra det här så mycket, jag är säker på att det kommer att ge mig en sådan kunskap en person aldrig kan få genom att läsa böcker. Att göra praktik måste vara det absolut bästa sättet att få en förståelse för hur verkligheten fungerar. Oavsett vad du läst i dina kursböcker, hur du skrivit dina rättsfallskoncentrat och stämningsansökningar för inlämning, så är det ingenting emot att vara där det händer och se kedjan från början till slut.

Eftersom den här är bloggen är skriven av mig som privatperson och inte direkt professionell i den meningen att den är av intresse för någon annan än de som känner mig så har jag haft en fundering på att starta en blogg som enbart handlar om min praktik och sedan kanske i fortsättningen om resterande del av utbildningen och nästa praktik. Jag är inte helt på det klara med vad eller hur jag ska skriva men jag ska i alla fall fundera på saken.

Så... på måndag börjar det!

Magkänslan

Ibland gör man misstaget att inte lyssna på magkänslan. Men faktum är att den oftast talar sanning.
Den senaste tiden har jag åter igen lärt mig att människor är fega, falska och fortfarande fast i högstadiefasoner. Jag vet ärligt talat inte varför jag glömmer bort det ibland.

Regardless of... jag blev ledsen till en början. Jag har en unik förmåga att vända mina sorger till besvikelser och sedan till ilska. Och då är jag förbi dig. Då får du inga fler chanser. Then I'm done, som man säger.

Det här är inte bara ett svek utan ett som dessutom är kantat av lögner och egotrippar. Och sen en kniv eller två i ryggen. Jag står över det. Jag står över den här typen av svikliga handlingar. Och... jag kommer aldrig att vara tyst om det.

Ett år kvar...

Hmm... det var ett halvår sedan jag skrev sist. Ja, och skolan går bra?! År två av två. Detta år består till hälften av praktik. Jag ska vara på en tingsrätt och jobba som tingsnotarie under tre månader. Jag har funderingar på att starta en blogg om min tid som praktikant på tingsrätten. Jag har inte bestämt mig än. Och jag vet inte riktigt var jag vill vara till våren heller. Tanken jag haft är väl att det vore ytterst intressant att prova på arbetet på en advokatbyrå. Vi har läst två veckor nu. Juridisk engelska, företagsekonomi och juridisk svenska. Två veckor till och sen börjar praktiken. Jag har varit orolig för företagsekonomin och det började inte helt bra. Men efter att CSN behagade komma (betygen går inte automatiskt och hon som har hand om allt berättade inte det för oss) kunde jag köpa böckerna. Läste i dem och lektion nr två kändes mycket bättre. Jag tror att jag förstod det mesta. Skönt! McD-index intresserar mig inte ett dugg. Tycker personligen att de är vedervärdiga. Men marknaden är högst intressant. Jag ska försöka igen, att skriva mer här. Eller den nya bloggen, om det blir någon.

Livet som händer...

Den här bloggen lämnades lite åt sitt öde kan man säga när andra saker krävde min uppmärksamhet. Studierna då främst och lite andra fritidsintressen. Nagellacksmanin som blommade ut under hösten och gymmandet har tagit en del av tiden men jag har inte haft ro att skriva om något. Tankarna har fått stanna i huvudet.

Jag är nu inne på andra terminen av mina 2-årsstudier. Inte någonstans ångrar jag mig, det är det bästa beslutet jag tagit på väldigt länge. Studera istället för att jobba, på ett jobb där jag dessutom aldrig fick några chanser, oavsett hur långt jag stack fram mina fötter. Ibland har jag väl känt att "herregud, vad håller jag på med?!" men oftare än så tänker jag "fan vad bra det här känns, vad bra det här kan bli" när jag hör hur givande den här utbildningen kan göra ens framtida jobb. Vad jag kan få jobba med, lära mig, utvecklas, få chansen...
Efter tentan vi hade i januari var det lugnt ungefär en vecka tills det började med full rulle igen. Vi har haft ett uppehåll med juridiken och haft projektledning, juridisk svenska samt retorik/kommunikation på schemat. Och samtliga har nog haft ganska mycket för sig vad gäller att hitta praktikplats till hösten. Själv har jag jagat några och några andra har varit väldigt aktiva med att svara. I skrivande stund har jag fått ett "ja, vi vill gärna att du praktiserar hos oss" på tre av fyra platser. (Den fjärde väntar jag på svar ifrån). Det är inte lätt att veta hur man ska välja sin praktik heller. Ska jag gå enbart på mitt intresse eller på vad som kan vara nyttigt för mig i min utveckling och väga tungt i framtida CV. Nu är det senare inte enbart så eftersom juridiken är mitt intresse men jag tänker från ett annat perspektiv när det gäller mitt stora djurintresse. Som tur är har vi två praktikperioder vilket gör att jag, med yttersta tur, skulle ha möjlighet att kombinera de två. Det är drömmen.