Vänner

Jag vill prata om vänner. Det verkar vara ett tema den senaste tiden.

Vänskap har alltid varit ett kapitel för sig för mig. Eller kanske snarare relationer. Kanske har vänskapen märkts tydligare därför att det är så viktigt under så lång tid. Under all ens tid. Under olika perioder.

Men vad gör man om något händer som gör att man förlorar sin närmsta vän? Och vad gör man om den händelsen påverkar en för resten av ens liv? Om allt man gör därefter är att skydda sig?

Det kanske leder till petighet? Större krav på vänner? Eller försiktighet, misstänksamhet, avståndstagande?

Man lär sig mycket genom att sörja sin bästa vän redan som femtonåring. Framför allt lär man sig på ännu kortare tid vem som är värd att lägga tid på, energi på. Relativt fort ser man igenom populär-vänskap och kan sålla bort falska människor.

Det enda är väl att det är en hård läxa varje gång. Färre och färre släpps igenom det hårda nätet av kontroller. Fler krav ställs på de som är värda. Fler krav ställer man på sig själv för de som är värda det.

I slutändan är det enda som räknas de som faktiskt gjorde en positiv skillnad i ens liv. Levande som döda.