Mycket jag upplevt har varit svårt, är svårt. Saker jag gått igenom som jag inte skulle önska någon. Och trots alla dessa händelser var dagens en av de svåraste och samtidigt förhoppningsvis en av de bättre sakerna jag gjort. Det var inget jag gjorde för mig, det var något jag gjorde för Wilma.
Igår kväll blev jag och Wilma samt rosa råttan hämtade av en vän, en vän som vill prova att ha Wilma hos sig som ensamkatt. Till saken hör att min vän har fåglar, så det är inte vad man kan vänta sig, men försöket är i full gång. Första gången hon träffade Wilma såg jag hur Wilma föll för henne och hon för Wilma - min lilla missa som alltid lite motvilligt men hon verkade lita på min vän på ett sätt jag inte sett tidigare.
Imorse, vi vaknade outvilade, åkte vi till veterinären (lokalt här i Fruängen) och vaccinerade henne samt fick hennes klor klippta. Veterinären var guld, minns inte namnet på henne, men hon kunde hantera Wilma så fint och Wilma var fantastiskt duktig. Min vän köpte catnip-tabletter, torrfoder och en catnipleksak. Sedan lämnades jag av hemma. Sorgen högg i mitt hjärta och tårarna brände innanför ögonen men ändå visste jag att detta skulle kunna vara det bästa för henne. Hon skulle kunna få den lugn och ro hon behövde. Och hon skulle inte vara långt borta, vi skulle fortfarande kunna träffas och vara i varandras liv.
Ingenting är såklart säkert men jag vet att det är värt denna chansning. Skulle det mot förmodan inte fungera vill jag ta hem henne igen. Har insett att jag inte skulle kunna lämpa henne till ett katthem med gott samvete. Behöver hon någon annanstans att bo kommer jag att se till att det är en person jag känner eller lär känna. Någon jag med fullt förtroende kan se gör det bästa för Wilma.
För det är allt som betyder något. Det allra allra bästa jag kan ge henne. Min älskade lilla flicka. <3
5 kommentarer:
Hoppas verkligen allt går bra nu, för Wilmas skulle, och för din. Ni förtjänar båda lugn och ro i era liv. Håller alla tummar jag kan få tag på!
Tack gumman, det betyder massor. Saknaden är stor, men glädjen är större. Och hon är inte långt bort. Jag visste inte att jag kunde älska en katt så mycket. :)
Vad glad jag blir att du hittade en lösning du tror på för henne, hoppas det går bra nu! Jag håller tummarna./ VB
Hoppas det går bra! Vi hade ju sådan himla tur med Sara och hennes nya matte och husse, det vore dumt om inte Wilma skulle få ha samma tur! :)
VB - Mmh, jag vet. Och hon finns kvar i Stockholm, bara det gör mig betydligt lugnare. Jag jobbar med tjejen som har henne så jag får uppdateringar kontinuerligt och kan hälsa på henne. :)
Féline - Det känns så bra. Tjejen hon är hos klickar fint med Wilma. Skönt att det fortfarande går med med Sara också. Man blir så varm i hjärtat! :)
Skicka en kommentar