En riktig våldtäktsman

Du ser det framför dig. Du är på väg hem på kvällen och du vet att du ska vara rädd. Någon kan ju hoppa på dig och våldföra sig på dig. Du ser dig om, på helspänn, efter läskiga män i buskar som står på rad för att ge sig på just dig. Strategier för hur du ska gå tillväga om något händer utspelar sig i ditt huvud och du väljer den ljusare vägen hem framför att gena över den lilla backen med det mörka skogspartiet.

Ändå vet vi ju, så går det oftast inte till. Och med över 14 000 anmälda sexualbrott år 2008 undrar man ju vem brister så i sin respekt mot kvinnor att han mot hennes vilja gör något så vidrigt? Vilka är de här människorna? Var håller de hus kan man också fråga sig. De flesta brukar känna någon som blivit utsatt men väldigt få brukar känna någon som våldtagit. Våldtäkt är ett svek som högst troligen begås av en person i din närhet som du trodde respekterade dig.

Det här inlägget ska handla det där otäcka som alltid blir så himla obekvämt att prata högt om. Våldtäktsmän som kanske inte alls tar till våld, som kanske bara säger; "men kom igen, vi kan väl köra klart" när partnern inte alls är med. Helt jävla vanliga människor (såna du sitter bredvid på tunnelbanen, handlar middagen av eller jobbar med) och ändå så fruktansvärt borta, så fruktansvärt verklighetsfrånvända och respektlösa. Dessa killar brukar visa en charmig sida utåt, vara artig på sin arbetsplats, se städade ut och inte alls gömma sig i buskar i väntan på sitt offer. Snarare tvärtom är det en intensiv uppvaktning som gränsar till manisk besatthet. Och tyvärr brukar det oftast vara svårt att se när man är mitt uppe i det för han är ju så charmig. Och hur sjukt jobbigt blir det inte att misstänka den man är förälskad i. För att inte tala om hur fel det blir när man nästan tvingas göra det ifall killen man träffar skulle vara som tagen från vilken thriller/deckare som helst med en kvinnohatande frontfigur.

Som tjej får man automatiskt lära sig hur man ska och absolut inte ska bete sig för att få respektive undvika vissa händelser. Kanske främst undvika, som att inte stå ut för mycket, inte ligga med för många snubbar, inte bli för full eller ha för kort kjol på sig (heterovärlden, men det tillhör också detta ämne).
Tjejer uppfostras generellt sätt olika från hur killar uppfostras vilket jag för övrigt tycker suger eftersom det skapar skillnader baserat på hur vi uppfostras som sedan påverkar oss resten av livet som t ex att snubbar automatiskt får högre lön och att kvinnor måste visa sig dubbelt så duktiga för att få hälften av berömmet och framgången. Det finns många långa studier på detta och även om det inte var just detta det här skulle handla om så går allt ner till hur vi uppfostras av familjen och samhället (skola, jobb etc). Att uppfostras så olika blir uppenbarligen helt åt helvete fel. Allting hänger ihop så otäckt mycket.

En del är så snälla och så naiva att de utplånar sig själva och sina egna behov för att vara andra till lags. Det brukar gälla alla typer av relationer för dessa människor men kanske extra tydligt när de träffar en partner. Och åter igen, dessa generaliseringar, det brukar handla om en tjej och tjejen ifråga tar all skit för hon tror att det är så det ska vara. Och det brukar handla om en snubbe som är ett riktigt svin men kommer undan med det. Jag känner en sådan jättefin tjej. Och beklagligt nog känner jag en sådan snubbe. Jag har impopulärt lagt mig i tidigare och varje gång jag möter detta svin har jag svårt att inte låta honom veta att jag vet. Och jag reagerar så starkt på sånt här för när jag var arton hade jag säkert behövt en tjej som stod upp för mig och kanske la sig i såhär och sa till mig:

Du är bättre än det här, du förtjänar mer.

För sanningen som bränner och gör sig verklighet lite här och var är att den vanligaste våldtäktsmannen är den där killen du dejtar som fortsätter att ha sex med dig mot din vilja efter att du sagt nej.

Våldtäktsstatistik

Nya höjder för the crazy.

Jag har nog på fullaste allvar blivit riktigt galen. Jag ska visa vad jag menar. Igår flanerade (obs! stressade jag och honey tillbaka från lunchen) på stan. Jag har nämligen sett ett par skor i en tidning som jag bara mååååste spana in. Sagt och gjort, vi springer in på skokedjan. Jag provar dem under applåder och K Ö P E R dem.

Så om jag slår ihjäl mig nu vet ni varför.

Vampires are the new black.

Den senaste tiden har varit full av roliga händelser. Oktober började med att jag hade en inflyttningsfest som var så fruktansvärt lyckad! Jag bjöd alla mina favoritmänniskor vilket är väldigt olika sorters folk, det de har gemensamt är stora hjärtan, är bra vänner och att de ger mig energi. Roligast var att se att alla kom bra överens och hade kul. Det var hundra år sedan, nåja nästan, som jag hade en festfest. Min bror O (som dessutom nyss hade fyllt år) och min "adopterade" bror E bjöd på lajvmusik, bl a O's egenkomponerade bilsång. Här kan ni lyssna på deras jättefabiga musik! *promote promote* Kära vänner, detta måste vi göra om! Jag hade så kul! :)


















En annan skön och rolig grej är att jag tack vare Anna och Daniels peppande tagit itu med träningen. Så nu kör jag ett ordentligt pass tre gånger i veckan och det gör under för hållningen. Trots det är jag liiite besviken, jag är nämligen en träningsvärksnörd. Japp, du läste rätt. Jag gillar att ha träningsvärk. Och den har varit ganska utebliven trots att jag verkligen tagit i som fan. :(

Häromdagen gick jag och älskade Eva på kvällsshopping på Mango. Jättetrevligt! Jag fyndade en långärmad svart sammetsklänning som satt som ett fodral och ett par paljettshorts. Jättetuffa! Och det är alltid så himla trevligt att hänga med Evet. Igår gick jag och älsklingen på restaurang. Vi firade oss och det var så himla trevligt. Lite lång tid innan maten kom in tyckte vi men den var sååå god! Hade tänkt äta Kulfi som efterrätt men jag orkade verkligen inte.
Dagen till ära hade jag köpt en present i form av manchettknappar och det var tursamt nog en hit! Min darling visade sig vara mer sneaky, lite som vanligt ;) , så idag när vi sprang på stan och jag bara var tvungen att prova råjusta underkläder från Tiger of Sweden (som dessutom satt som en dröm!) så stod jag såklart och velade för de var inte riktigt vad jag är van att lägga på underkläder och då stiger han in som värsta knight in shining armour och säger att detta är min present. Wow känner jag och rodnar som värsta oskyldiga bruden typ. ;) Hela vägen ut ur butiken dessutom... Det läckraste var att de verkligen satt som att de var sydda enbart för mig. Utöver det har jag som verkligen inte är märkesbög på nåt sätt upptäckt tre nya favoriter, Carin Wester, Silence & Noise och S'nob. Kul! :)

Så på det stora hela har jag det faktiskt riktigt jävla oförskämt bra.

Inkompetens och hårdträning.

Uttröttad och förbannad över den totala ignorans och inkompetens jag mötts av var jag tvungen att ta i med mina allra tyngsta vikter. Ville skrika ut min ilska som när den som är som värst äter inuti mig som en illavarslande sjukdom. Och det är precis vad detta föder.

När får det vara nog?!!

Microgrisen i mitt hjärta.

Häromveckan såg jag ett klipp med en liten söt gris. Där och då blev jag lite kär och tänkte att en liten gris vore kanske tufft som sällskapsdjur. Det var dock en baby och läste att den blir cirka 100kr tung som fullvuxen. Men idag fick jag ett mejl från Eva där hon tipsade om den här sötnosen! Gud så fin! Som Spike fast en gris. :)

Dagen efter.

Idag är vi lite trötta.

Höst.

Konstaterar att det är höst när utomhusvistelse kräver inte bara jacka utan även vantar.

Idag stod vi på balkongen, såg att det var tänt upp till femman. Fascinerande, som alltid. Och kallt. Höst som sagt. Elliot däremot bryr sig inte nämnvärt, balkongen är som ett enda stort lekrum, ett nöjesfält. Det är så fint att se.