Den senaste tiden har jag känt mig ovanligt håglös. Eller nej, kanske inte. Jag är inte säker på att det är ovanligt. Men ovanligt för att vara nu. En kollega uttryckte det som att det är vinter-, vår-, sommar-, och höstdepression. Låter muntert.
Jag tror inte att det är vädret det beror på, inte för mig. Mer att vissa saker inte alls blivit som jag tänkt mig det. Mer att jag sitter fast och jag vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Det är förvirrande att mitt i allt det som är bra ha delar som bara gör mig trött och drar ner mig. Rådet till någon, till vem som helst, som känner som jag känner nu borde vara att göra något åt det. Ta mig bort ifrån det, göra något nytt. Men sen då? När man gjort det, försökt göra det? Och inget händer. Det är förödmjukande och tröttsamt. Vem får energi av det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar