Saknad.

Alla ni som försvunnit, hur det än gått till, jag saknar er.

Om det beror på att du inte längre är med i livet eller om du bytt stad och hamnat väldigt långt bort eller andra saker kommit emellan. Jag tänker på er ibland och önskar att saker hade gått annorlunda.

Jag har det bra (det finns alltid perspektiv) och jag har en handfull nära, bra vänner, men människor ersätter inte varandra. Och det suger att det är så här ibland men folk brister i kommunikationen, man flyttar och slutar höra av sig eller är för upptagen av andra saker. Tvåvägskommunikation. Eller så brister man själv rent bokstavligt talat och väljer en annan utväg. Oavsett vilket är det ganska så sorgligt (och kanske oundvikligt).