The Twilight Saga

De som tror att Twilight-sagan, om Bella som möter vampyrer och varulvar, handlar om Edward eller Jacob har så fel. De har inte ens vett nog att uppskatta historien för vad den är.

Sömnpalooza med kattbesök

Jag har aldrig varit ett jättestort fan av att sova. Faktum är att det alltid har framstått som lite tråkigt och som att en missar så mycket då. Men jag är ett troget fan av att få sova tills en är utvilad, i mitt fall cirka nio timmar.

Nu är jag sjuk och då sover jag som att det är det enda jag vill, det enda jag kan. Lite så är det. Onsdagen när jag gick hem från jobbet till nästa morgon sov jag sjutton timmar! Natten därpå sov jag bara tolv timmar och likaså natten till idag. Jag kan vara uppe några timmar, sen är jag i princip helt slut. Men sömnen gör mig gott och när jag väl sover är det så himla skönt. Jag har inte ens min normala princip trogen att jag är helt utled på att vara sjuk. Jag är så trött att jag inte hinner bli utled för jag sover såfort energin tar slut.

Inatt vaknade jag vid tre-fyra någon gång. Gick upp, hostade, drack varmt vatten, tog en bafusin. Sen kröp jag ner i sängen igen bredvid H och två gosiga katter. Elliot la sig utanpå täcket vid mina ben och Spike somnade under täcket på mitt bröst. Trots mina hostattacker stannade de kvar. Där låg jag och hade det superbra med mina spinnmaskiner. De om några uppskattar att jag är sjuk och därmed hemma. Nu kom Spike och la sig på mina axlar, spinner och dreglar i mitt öra. Elliot ligger utsnugglad på en filt på soffan. Det är mindre jobbigt att vara sjuk när man har tre bra två- och fyrbenta pojkar som tar hand om en.

Julgranspynt going crazed.

Jag höll på och minidog idag av alla vackra julpyntsprylar vi hittade på stan. Några favoriter måste jag bara visa upp här men vill ni se alla spana då in min bilddagbok.

Saknad.

Alla ni som försvunnit, hur det än gått till, jag saknar er.

Om det beror på att du inte längre är med i livet eller om du bytt stad och hamnat väldigt långt bort eller andra saker kommit emellan. Jag tänker på er ibland och önskar att saker hade gått annorlunda.

Jag har det bra (det finns alltid perspektiv) och jag har en handfull nära, bra vänner, men människor ersätter inte varandra. Och det suger att det är så här ibland men folk brister i kommunikationen, man flyttar och slutar höra av sig eller är för upptagen av andra saker. Tvåvägskommunikation. Eller så brister man själv rent bokstavligt talat och väljer en annan utväg. Oavsett vilket är det ganska så sorgligt (och kanske oundvikligt).

Våldet inuti dig.

En viss mängd av press (eller vad som nu får dig att dra igång) som föder en viss mängd av jävlar anamma eller ilska kan i många fall vara positivt. Jag kan under viss press (skillnaden ligger kanske i positiv eller negativ stress?) prestera mycket bättre än under ingen press alls. Den andra sidan av stress är att för mycket (negativ) även knäcker den bästa.

Negativa händelser som staplas på varandra under en tid bidrar till sura miner, snäsiga toner och ilska. Hat. I värsta fall våld. Efter att ha sett del 1 av 8 av serien Ditt våldsamma jag går tankarna igång.

Jag vill gärna tro att jag skulle backat i det tortyrliknande i-vetenskapens-namn-experiment som utfördes. Att vid första informationen, att jag skulle ge högre och högre elchocker till en annan främmande person i vetenskapens namn skulle triggat en spärr i mig. Men när helt vanliga, till synes harmlösa personer, genomförde detta utan att blinka vem är då jag att svära mig fri? Skulle jag reagera likadant?

"Det räckte med uppmaningen från en auktoritet i vit rock för att försökspersonerna skulle dela ut dödliga elchocker till en person de trodde satt i rummet bredvid."

Den typen av våld, den typen av tortyr. Vad är det som skiljer det från misshandel, våldtäkt och mord? Är det samma typer av människor, de här i programmet, de som sitter dömda för mord, du och jag? Eller är det människan i sig som är problemet. Även där vill jag tro att det finns något som skiljer våld från våld men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att jag kanske bara, för en gångs skull, är naiv?

Fascinerade och vidrigt om ilska, inlärd kontroll, spärrar och vad som triggar en människa till att begå olika typer av våldshandlingar.

Alla Helgons skräcknatt

Efter en mycket trevlig visit hos Eva där vi såg Zombieland. Kanske något mer skratt än skräck. ;)

Då vi var mitt ute i skogen åkte vi taxi en bit påväg hem. Det var vanliga taxi stockholm men chauffören var skummare än skummaste sleezen. Han pratade i mobil utan handsfree, lyssnade på porruppläsning på p1 och körde som en biltjuv! Jag sa till honom att han skulle sluta prata. Det gjorde han men körde lika ruttet för det. Sen när vi skulle gå av försökte han få oss att åka längre.
Hade Henke inte varit med skulle jag aldrig åkt med från första början! Smidig som jag är skrev jag ner chaufförens id-nummer. Hans beteende var inte proffsigt någonstans och som kund är det min förbannade plikt att se till att han som minst får en tillsägelse.