Leave

I can't wait forever is all that you said
Before you stood up
And you won't disappoint me
I can do that myself

But I'm glad that you've come
Now if you don't mindLeave, leave,
And free yourself at the same time
Leave, leave,

I don't understand, you've already gone
And I hope you feel better
Now that it's outWhat took you so long
And the truth has a habit
Of falling out of your mouth

But now that it's come
If you don't mind
Leave, leave,
And please yourself at the same time

Leave, leave,
Let go of my hand
You said what you have to now
Leave, leave,
Let go of my hand
You said what you came to now
Leave, leave,
Leave, leave,
Let go of my hand
You said what you have to now
Leave, leave,

Not okay.

Jag vet att det är i det närmaste förbjudet att ens tänka tanken på att ge upp. Ändå kan jag inte släppa att det stundom lockar.

Hur mycket av sitt eget genetiska och inlärda skräp orkar man?

Jag vet att hela den här tankebanan är grunden till fascinationen för vampyrism. Jag bryr mig inte ens längre om hur fånigt det kan tänkas låta. Jag är fast i min övertygelse.

Mobila leenden

Som uppföljning till tidigare inlägg där jag dissar smajlisarnas stelhet måste jag få ur mig följande. :] är tveklöst bättre än :).

Tveksamheter - eller blir det verkligen bättre?

Få saker är så opålitliga som "nya system". Det gäller alltifrån telefonisystem, till datorer, mobiler och nu den senaste flugan, självscanning.

Mitt normalt vanligt värdelösa Coop här i Fruängen fick för sig att införskaffa dessa djävulsapparater lagom till julrushen för som det uttryckte det: "ha fyra kassor till." Förutom den uppenbara missen i det hela (om man känner till antalet tidigare kassor) att de plockade bort två vanliga kassor för att lägga till fyra varav i dagsläget EN fungerar. Ja, då gick det ju på ett ut, nästan, förutom att de förlorade en kassa. Och snabbkassa som den kallas gör den inte riktigt rättvis. Visst, det går kanske snabbare om det är människor som kan hantera självscanningen, inte när hela pensionärskåren är ute och handlar samtidigt.

Coop i Fruängen har alltså för mig sjunkit till en helt ny nivå av värdelös närbutik. Och ska jag vara helt ärlig trodde jag inte att det var möjligt. Så långt jag kan bara kan väljer jag istället Vi(vo) som i alla fall för det mesta har trevlig kassapersonal och som dessutom rustat upp sin postuthämtning.

Älskvärt leende.

Jag har ofta funderat på varför smileygubbar är så tråkigt förutsägbara. Häromdagen kände jag ett stort behov av en figur som skulle tydas som ett älskvärt leende men det blev en mesig vanlig gul gubbe som på intet sätt kunde mäta sig med vad jag ville förmedla.

Sweetest perfection

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

I stop and I stare too much.
Afraid that I care too much.
And I hardly dare to touch
for fear that the spell may be broken.

When I need a drug in me
and it brings out the thug in me.
Feel something tugging me
then I want the real thing not tokens.

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

Things you'd expect to be
having effect on me
pass undetectedly
but everyone knows what has got me.

Takes me completely.
Touches so sweetly.
Reaches so deeply.
I know that nothing can stop me.

Sweetest perfection.
An offer was made.
An assorted collection
but I wouldn't trade.

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

Takes me completely.
Touches so sweetly.
Reaches so deeply.
I know that nothing can stop me.

Ångest.

"I change my outside so often to make up for the fact that I won't be able to change who I am."