Du vet när man ser nånting på TV, oftast på de där programmen man helst inte erkänner att man kollar på ibland, så säger eller gör någon någonting som är så pinsamt att man bara skruvar på sig av skam. Det är nästan så det ilar i kroppen för att det är så urbota genomskinligt och korkat och pinsamt på en och samma gång.
Och det är väl en sak när det händer i de där sammanhangen i ett tv-program när folk ska komma överens samtidigt som de vill bli "kändisar". Det går att gå vidare i tron att det bara händer på tv.
Så när det händer i en verklighet nära dig är det bedrövligt mycket mer pinsamt. Särskilt som det undantagslöst är någon som absolut inte bör föra sig på det sättet (i alla fall inte när någon hör på). Och som dessutom vanligtvis beter sig som om de är något bättre än alla andra. Då ber jag en kort bön att slutet på farsen ska vara nära. Eller att de byter sysselsättning till något mer passande. Dokusåpakändis..?
1 kommentar:
exakt så där insam kände jag mig igår då jag såg på två och en helv man. Bra skådespeleri! 8)
Skicka en kommentar