Wilma Isolde Esmeralda

Sorgen och skulden river i mig, piskar och låter mig inte vara ifred för en sekund. Det borde kännas rätt men att skiljas från en familjemedlem efter fyra år är hårt.
Jag antar att det tar ett tag innan jag kan se det positiva i situationen. Även om hon får ett underbart hem hos någon annan känner jag mig som världens största svikare - jag borde gjort mer fastän jag inte vet vad.

Maktlösheten förlamar och tär. Älskade Wimsan. Jag önskar att jag kunde berätta för dig så att du förstod, att jag hoppas att jag gjort rätt och att allting jag gjort är för att försöka ge dig garanti till ett tryggt och kärleksfullt liv.

Höst

Nu är det höst igen. Har ni tänkt på att det alltid händer mycket på hösten? Saker börjar eller får sitt slut påfallande ofta under hösten.

Jag har till exempel skaffat mig en ny bankperson. Och jag har börjat ett nytt jobb på samma företag. Det är himla bra och positiva saker.

Men tråkiga saker händer ju också. Wilma kan av olika skäl inte stanna kvar i sitt omplaceringshem. :( Jag kontaktade Tasseland som jag pratat med tidigare och mitt i all sorg och ångest kan de erbjuda en plats till Wilma. Jag har insett mina begränsningar men det smärtar ändå bortom sans och förnuft.