Imorgon är det fjorton år sedan min morfar dog. Ironiskt nog av en hjärtattack. En klocka han hade gjort stannade på fjorton minuter i två. Jag saknar honom fortfarande. Han var en ovanlig människa.
Imorgon ska vi äta på indisk restaurang och se en film. Hur kommersiell dagen än blivit föredrar jag sällskapet av en kär person än att sätta emot bara för emotsättandets skull. Tanken är fin och det räcker liksom för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar