Jag läser en del bloggar och en som fångat min uppmärksamhet, trots att jag inte ens är i närheten av att vara en parfymnörd, är
Fifty Scents - en på det stora renodlad parfymblogg men med inslag av sminkrecensioner och tips lite här och var. Det jag främst uppskattar med den är att den får mig att tänka i nya banor gällande parfymer och jag uppskattar sättet författaren målar upp en parfym, dess (ibland) historia och doften. Det gör mig nyfiken!
Numera har jag ett helt kartotek (egentligen en post i mina anteckningar på mobilen men kartotek är ett vackrare ord) där jag har skrivit ner alla parfymer som intresserar mig. När jag är out n' about försöker jag att dofta på en eller två - det är tyvärr allt jag klarar av innan min näsa lägger av och allting doftar likadant, för mycket eller jag får ont i huvudet. Mitt parfymhandikapp vill jag kalla det.
En av alla dessa parfymer jag så gärna ville sniffa på, efter att ha läst om den, var Florabotanica från Balenciaga. Trots att jag gillar Kristen Stewart för sitt lite udda sätt att vara på, ler inte på beställning och är lite awkward (kommer alltid hjärta folk som är lite awkward) så har jag mest bara tänkt på att reklamen varit lite konstig. Jag har sett den i diverse tidningar men inte dragits till den mer än "åh, vackra färger, vackra blommor!" En annan sak som talar starkt emot att jag skulle vilja lukta på den är att det är en blommig parfym och den baseras på ros. Jag har aldrig gillar blommiga dofter, de har en tendens att vara söta och dammiga, något som får mig att vilja springa åt andra hållet. Och ros är för mig kvalmig och tantig. MEN här hände det något! När jag ändå sprejade denna på handleden var det något bekant över doften. Jag kunde inte sätta fingret på det. Den luktade i alla fall inte som någon annan rosparfym jag doftat på. Den kändes som en blandning av en ganska grön och blommig vildäng blandad med en mycket lyxig tvål. Det låter tantigt, jag vet. Men det funkar. Det doftar lite trä, och rent, och blommigt fast edgy (kantigt?). Och jag blev kär.
Själva doften sitter kvar riktigt länge och blir bättre, som bekant, ju längre den får sitta. Jag tycker mig känna att den passar bäst under riktigt varm vår, sommar eller möjligtvis brittsommardagar. Doften är varm, nostalgisk och sensuell trots den fula flaskan. En del bloggare jag läst säger att denna riktar sig till en yngre (tonårs-)publik men jag kan inte se det. Visst, Stewart är ung men det är inte efter hur reklamen ser ut en bör välja parfym.
Så, gå och sniffa nu!
