The Melisende Kind of Way

Brutal sorg förstör så mycket

2011-12-06T06:57:00.000-08:00

Alla som någon gång upplevt den brutala sorgen vet att den sliter sönder människor. Ingenting blir sig likt.
Jag var 15 år när jag mötte det som förändrade mig för alltid. Det jag tänker på ofta är om jag hade varit en annan person om det inte hade hänt. Det kommer jag aldrig att få svar på.

Att människor (och djur) runt omkring en dör går inte att vänja sig vid. Nä, det är snarare tvärtom faktiskt. Sorgen gräver djupa ofyllbara hål i ens själ. Bara det här året är jag uppe i fem nya hål. Jag hinner inte ens försöka fylla dem förrän nya slits upp, inklusive de gamla. Vad än andra säger så helar inte tiden sådana sår. Den som säger det har aldrig upplevt den sorgen.

Jag försökte komma ihåg alla begravningar jag varit på. Och alla viktiga människor som gått bort. Min hjärna börjar stänga av, den kan och vill inte ta in fler. Den har börjat sortera bort namn... Jag minns alla, varenda en. Mina minnen av dem och våra gemensamma stunder... Jag ser deras ansikten och alla uttryck de använde sig av men en del namn har börjat falla bort. Som att hjärnan bit för bit suddar ut händelser när det blir för mycket.

Idag fick jag veta att en vän gått bort i förra veckan. Samtidigt ligger min närmsta väns mamma på sjukhus och kämpar för sitt liv, sedan ett par veckor tillbaka...

Det här året går så tydligt i sorgens tecken. Det var länge sen jag och mina närmsta blev så brutalt sönderrivna inombords. Nu orkar vi inte mer. Det får vara nog nu.

Härskartekniker

2011-10-25T14:03:00.001-07:00

OSYNLIGGÖRANDE

Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem.

Exempel:
Någon tar upp det som man just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att man just börjat prata.
På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när man får ordet.

FÖRLÖJLIGANDE

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på ens yttre är ett sätt.

Exempel:
En kollega skrattar åt ens uttal och säger att man låter som en karaktär i en kul TV-serie (när man hade något viktigt att säga).

UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION

Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla väsentlig information.

Exempel:

Kollegor låter en förstå att de haft ett möte där man borde ha varit med.
Beslut som skulle fattas vid ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, dit inte alla berörda haft tillträde.

DUBBELBESTRAFFNING

Att ställa en inför ett val, och utsätta en för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val man än gör.

Exempel:
Man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar.
Som man: att beskyllas för att inte ta ansvar för hem och barn, men kallas omanlig om man stannar hemma.
Som kvinna: att välja att vara hemma med sina barn framför att gå på ett kvällsmöte och därmed betraktas som oseriös, men närvarande på mötet kallas för "dålig mamma".

PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM

Att få en att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något man utsätts för är ens eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Jämför dock skuldkänsla och skamkänsla.

Exempel:
Trots att man inte informerats om det där mötet, får man höra att man själv borde tagit reda på när det var.
Ingen lyssnar på vad man säger under mötet och man känner det som att man uttryckt sig på ett dumt eller otydligt sätt.
Om man utsätts för sexuella trakasserier, har man sig själv att skylla - genom exempelvis klädval.
Man blir avbruten gång efter annan mitt i en mening, får därmed känslan av att det man säger saknar betydelse.

OBJEKTIFIERING

Att kommentera eller diskutera ens utseende i irrelevanta sammanhang.

VÅLD ELLER HOT OM VÅLD

Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att påpeka att den möjligheten finns.

Vänner

2011-10-14T11:46:00.001-07:00

Jag vill prata om vänner. Det verkar vara ett tema den senaste tiden.

Vänskap har alltid varit ett kapitel för sig för mig. Eller kanske snarare relationer. Kanske har vänskapen märkts tydligare därför att det är så viktigt under så lång tid. Under all ens tid. Under olika perioder.

Men vad gör man om något händer som gör att man förlorar sin närmsta vän? Och vad gör man om den händelsen påverkar en för resten av ens liv? Om allt man gör därefter är att skydda sig?

Det kanske leder till petighet? Större krav på vänner? Eller försiktighet, misstänksamhet, avståndstagande?

Man lär sig mycket genom att sörja sin bästa vän redan som femtonåring. Framför allt lär man sig på ännu kortare tid vem som är värd att lägga tid på, energi på. Relativt fort ser man igenom populär-vänskap och kan sålla bort falska människor.

Det enda är väl att det är en hård läxa varje gång. Färre och färre släpps igenom det hårda nätet av kontroller. Fler krav ställs på de som är värda. Fler krav ställer man på sig själv för de som är värda det.

I slutändan är det enda som räknas de som faktiskt gjorde en positiv skillnad i ens liv. Levande som döda.

Praktik på tingsrätten

2011-09-12T23:49:00.000-07:00

Nu är det snart verklighet. Verkligen snart, nästan så nära att jag kan ta på det. Härom veckan började jag att bli nervös. Jag ser fram emot att få göra det här så mycket, jag är säker på att det kommer att ge mig en sådan kunskap en person aldrig kan få genom att läsa böcker. Att göra praktik måste vara det absolut bästa sättet att få en förståelse för hur verkligheten fungerar. Oavsett vad du läst i dina kursböcker, hur du skrivit dina rättsfallskoncentrat och stämningsansökningar för inlämning, så är det ingenting emot att vara där det händer och se kedjan från början till slut.

Eftersom den här är bloggen är skriven av mig som privatperson och inte direkt professionell i den meningen att den är av intresse för någon annan än de som känner mig så har jag haft en fundering på att starta en blogg som enbart handlar om min praktik och sedan kanske i fortsättningen om resterande del av utbildningen och nästa praktik. Jag är inte helt på det klara med vad eller hur jag ska skriva men jag ska i alla fall fundera på saken.

Så... på måndag börjar det!

Magkänslan

2011-09-11T14:48:00.001-07:00

Ibland gör man misstaget att inte lyssna på magkänslan. Men faktum är att den oftast talar sanning.
Den senaste tiden har jag åter igen lärt mig att människor är fega, falska och fortfarande fast i högstadiefasoner. Jag vet ärligt talat inte varför jag glömmer bort det ibland.

Regardless of... jag blev ledsen till en början. Jag har en unik förmåga att vända mina sorger till besvikelser och sedan till ilska. Och då är jag förbi dig. Då får du inga fler chanser. Then I'm done, som man säger.

Det här är inte bara ett svek utan ett som dessutom är kantat av lögner och egotrippar. Och sen en kniv eller två i ryggen. Jag står över det. Jag står över den här typen av svikliga handlingar. Och... jag kommer aldrig att vara tyst om det.

Ett år kvar...

2011-09-04T12:49:00.001-07:00

Hmm... det var ett halvår sedan jag skrev sist. Ja, och skolan går bra?! År två av två. Detta år består till hälften av praktik. Jag ska vara på en tingsrätt ochjobba som tingsnotarie under tre månader. Jag har funderingar på att starta en blogg om min tid som praktikant på tingsrätten. Jag har inte bestämt mig än. Och jag vet inte riktigt var jag vill vara till våren heller. Tanken jag haft är väl att det vore ytterst intressant att prova på arbetet på en advokatbyrå.Vi har läst två veckor nu. Juridisk engelska, företagsekonomi och juridisk svenska. Två veckor till och sen börjar praktiken. Jag har varit orolig för företagsekonomin och det började inte helt bra. Men efter att CSN behagade komma (betygen går inte automatiskt och hon som har hand om allt berättade inte det för oss) kunde jag köpa böckerna. Läste i dem och lektion nr två kändes mycket bättre. Jag tror att jag förstod det mesta. Skönt! McD-index intresserar mig inte ett dugg. Tycker personligen att de är vedervärdiga. Men marknaden är högst intressant.Jag ska försöka igen, att skriva mer här. Eller den nya bloggen, om det blir någon.

Livet som händer...

2011-03-17T07:50:00.000-07:00

Den här bloggen lämnades lite åt sitt öde kan man säga när andra saker krävde min uppmärksamhet. Studierna då främst och lite andra fritidsintressen. Nagellacksmanin som blommade ut under hösten och gymmandet har tagit en del av tiden men jag har inte haft ro att skriva om något. Tankarna har fått stanna i huvudet.

Jag är nu inne på andra terminen av mina 2-årsstudier. Inte någonstans ångrar jag mig, det är det bästa beslutet jag tagit på väldigt länge. Studera istället för att jobba, på ett jobb där jag dessutom aldrig fick några chanser, oavsett hur långt jag stack fram mina fötter. Ibland har jag väl känt att "herregud, vad håller jag på med?!" men oftare än så tänker jag "fan vad bra det här känns, vad bra det här kan bli" när jag hör hur givande den här utbildningen kan göra ens framtida jobb. Vad jag kan få jobba med, lära mig, utvecklas, få chansen...
Efter tentan vi hade i januari var det lugnt ungefär en vecka tills det började med full rulle igen. Vi har haft ett uppehåll med juridiken och haft projektledning, juridisk svenska samt retorik/kommunikation på schemat. Och samtliga har nog haft ganska mycket för sig vad gäller att hitta praktikplats till hösten. Själv har jag jagat några och några andra har varit väldigt aktiva med att svara. I skrivande stund har jag fått ett "ja, vi vill gärna att du praktiserar hos oss" på tre av fyra platser. (Den fjärde väntar jag på svar ifrån). Det är inte lätt att veta hur man ska välja sin praktik heller. Ska jag gå enbart på mitt intresse eller på vad som kan vara nyttigt för mig i min utveckling och väga tungt i framtida CV. Nu är det senare inte enbart så eftersom juridiken är mitt intresse men jag tänker från ett annat perspektiv när det gäller mitt stora djurintresse. Som tur är har vi två praktikperioder vilket gör att jag, med yttersta tur, skulle ha möjlighet att kombinera de två. Det är drömmen.

God, I'm such a NERD!

2010-11-16T11:43:00.000-08:00

<3 <3 <3

Eclipse Parody by The Hillywood Show.

<3 <3 <3

Alltså, nu vill jag bara köpa en fåtölj... (och få tillbaka mitt liv!)

2010-10-31T14:17:00.001-07:00

Den senaste tiden har varit sjuk. Jag blev sådär höstförkyld som man blir när hösten anfaller en. Vips! Jag hade inte den vanliga febervändan där jag tvingas stanna inne i minst en vecka så den här gången levde jag på som vanligt. Det skulle jag såklart inte gjort.
En dag påpekade en klasskompis att hade jag inte varit sjuk ganska länge och borde jag inte kolla upp det. Jag räknade lite snabbt ut att jo, sådär en fem veckor har det nog gått. Så nästa dag ringde jag VC och fick tid snabbt (är det något de är bra på här i Wifemeadow så är det att ge en tid till VC). Två finfina recept fick jag och detta är också varningen. Amoxicillin Sandoz. ÄT DEN INTE! (Det hör man ju nästan på namnet, och fler har tydligen fått samma reaktion EFTER avslutad kur).

Jag blev visserligen frisk men dagen efter avslutad kur fick jag biverkning på posten a la röda hund. Överallt. Tokklia. Andnöd. Ringa VC. Kvinnan i luren låter orolig när jag nämner "svårt att andas". Jahapp. Men jag ska hålla koll så det inte blir sämre å jag kan få en tid kvart över nio. Men jag kan vara där tidigare om jag vill vara på det säkra ifall min andning blir sämre. Jaha?! Det är fint att de bryr sig men om ingen är här och kan hjälpa mig om jag inte kan andas? (Som tur är kan min sambo vid nödfall jobba hemifrån, vilket hans boss å arbetskollegor uppfattade detta som.)

Väl på VC får jag Betapred och rådet att köpa Loratadin (receptfritt allergipiller). På Apoteket tittar kvinnan bakom disken oroligt på mig och säger att hon ska hämta vatten så att jag får ta det direkt och "stå här du så tar jag en annan kassa." Väl hemma kliar det - överallt. Jag har inte sovit något på hela natten så jag somnar i soffan, gissar att vanligaste biverkningen "trötthet" tog ut sin verkan. Tyvärr tänkte jag, detta är en mirakelkur, det är bra när jag vaknar. Det var det inte å det blev inte bättre. Så jag går igenom hemapoteket - nada förutom ett gäng utgångna Atarax. Nähä. Skickar desperat text till systeryster som råkar ha ett mer aktuellt Ataraxutbud. Stegar ut med sambon i natten och rejdar hennes skåp. Jag sov hela natten - utvilad. Sov till halvelva, minst. Det enda riktigt fina när jag är sjuk, katterna väcker mig aldrig. Aldrig. De sover tills jag vaknar, som att de vakar över mig. Sött och lite creepy samtidigt.

Eftersom jag tycker att det borde ha minskat med prickar, kli och andnöd när jag sovit en hel natt så ringer jag till läkaren, på hans telefontid. Han rekommenderar mer kortison, fast receptfritt på salva. Och om det inte blivit bättre på måndag får jag komma då igen. Jag gillar inte riktigt det men ger mig. För att sen ringa tio minuter senare igen (och det fina i kråksången är att jag slipper sitta i kö - mer kred åt min lokala VC!) eftersom jag glömde fråga om det är juste att blanda Atarax, Betapred, Loratadin och kanske nåt annat? Han verkade inte bestört så jag tog det som ett okaj.

Så nu, efter nästan en vecka instängd och isolerad från verkligheten är det bättre. Imorgon ska jag äntligen få gå till skolan och träffa folk. Även om stegen är något vingliga ska det bli himla skönt. Och just det ja, en fåtölj var det!

Bland lagböcker och stenciler...

2010-08-26T15:31:00.000-07:00

I måndags började ett nytt kapitel i mitt liv genom utbildningen jag så hastigt och lustigt kom in på. Eller ja, jag sökte den medvetet, fick besked under semestern och blev sedan smått förvirrad.
Ville jag verkligen börja studera igen? Lämna tryggheten i att få lön för studiemedel, om ens det? Jag sökte ju förändring i en ohållbar situation men ville jag ta det steget? Jag kom så småningom fram till att jag ville plugga mer än jag ville stanna kvar i 'omöjligheten'.

Det känns hoppfullt, kul, intressant och bra på alla sätt och vis. Ja, visst är det en omställning och det är mycket kunskap som ska läras under relativt kort tid men det härligaste är att det känns som att lärarna tror på en. Redan från början. Vi är där för att lära oss, för att utvecklas och ha en intressant tid. Inte bara teoretisk kunskap utan även praktisk. Det är ett trevligt gäng av olika karaktärer som har sökt sig till utbildningen. Jag vet att jag inte kommer att älska alla men det här är en bra början och jag är glad! :)

Pengakåta jävlar.

2010-08-03T06:15:00.000-07:00

Det finns människor som jag stöter på i min vardag som inte pratar om något annat än pengar. Eller vad de köpt för pengar. Hur dyrt det var men hur bra och snyggt det ändå blev och det var "väääärt vartenda öre". Oftast är det här personer som inte har överdrivet mycket pengar men gärna pratar om pengar som om de inte har något annat.

Personligen vet jag inget som är så tacky! På samma sätt försöker de hela tiden knäcka varandra i "personliga upplevelser" som är så "äkta". Och hur lyckade de och deras bekantas bekanta, vänner och familjemedlemmar är. Jag spyr mig själv i munnen. Snuskigt.

Tillbaka till studierna.

2010-07-15T06:52:00.000-07:00

Det jag verkligen inte trodde skulle hända har hänt. Jag ska bli student igen! Det är med skräckblandad förtjusning jag nu återigen ska inträda i den akademiska världen. Vi två har ett lite komplicerat förhållande; himlastormande, romantiserat, kaotiskt. Men också förväntansfullt och kanske något naivt, trevande.

Skillnaden den här gången är att jag väljer att tro på mig själv.

Min bärbara kärlek

2010-07-13T14:06:00.000-07:00

Idag hämtade jag hem min vita lilla riddare. Se så vacker den är. :]

Drömmar om

2010-06-16T07:36:00.000-07:00

blåa hav och vita hus vid stranden. Vita lantliga storkök och djur i alla dess former som lufsar runt. Morgonpromenader och nybakat bröd. En fantasi om en avslappnad tillvaro.

Om maktlöshet

2010-06-16T06:09:00.000-07:00

Idag hittade jag en riktigt intressant blogg och ett underbart bra inlägg om maktlöshet.

Feminister emellan

2010-06-09T03:23:00.000-07:00

Jag gillar att använda ordet feminist och feminism. Det är fina ord, bra ord med tung innebörd. Det tråkiga och jobbiga är alla puckon som inte fattar feminism. Som slår den ifrån sig för att de inte gillar ordet. Lite som om jag skulle träffa någon och så gillar jag inte den personens namn och då vill jag inte längre fortsätta vara kompis.

Jag har en bloggfeministkompis. Hon vet kanske inte om det men jag är tokig i henne och hennes blogginlägg. Tänk om det fanns fler som hon i världen som inte bara har vettiga tankar, hon uttrycker sig dessutom helt rakt. Lisa Magnusson, jag diggar dig! Att du hänger på Aftonbladet och bloggar bryr jag mig inte så mycket om men jag tror att man får kommenterar efter den typen av människor som hänger på Aftonbladet och läser sina världssanningar. ;)

Håglös och lite lost

2010-06-08T03:33:00.000-07:00

Den senaste tiden har jag känt mig ovanligt håglös. Eller nej, kanske inte. Jag är inte säker på att det är ovanligt. Men ovanligt för att vara nu. En kollega uttryckte det som att det är vinter-, vår-, sommar-, och höstdepression. Låter muntert.

Jag tror inte att det är vädret det beror på, inte för mig. Mer att vissa saker inte alls blivit som jag tänkt mig det. Mer att jag sitter fast och jag vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Det är förvirrande att mitt i allt det som är bra ha delar som bara gör mig trött och drar ner mig. Rådet till någon, till vem som helst, som känner som jag känner nu borde vara att göra något åt det. Ta mig bort ifrån det, göra något nytt. Men sen då? När man gjort det, försökt göra det? Och inget händer. Det är förödmjukande och tröttsamt. Vem får energi av det?

Får man vara hur sluskig som helst?

2010-05-25T07:45:00.000-07:00

Är det okaj att ha ett hår som ser ut som en tilltrampad, utplattad död och trasslig hamster?

I likhet med det här:

Jag tycker inte det.

Karma

2010-04-20T05:03:00.000-07:00

is fun in so many ways...

Hårologi

2010-04-14T14:09:00.000-07:00

Ikväll after hours var jag på lyxbehandling hos Tamina på hennes skola. Jag blev tvättad och huvudmasserad, avfärgad på längderna, tillfixad ny färg i hela håret så att det ser jämnare ut och sen hemliga highlights i håret.
Hon tog ett hårstrå och kollade hur bra det var, i styrka och sträckbarhet. Tydligen 5,1 på skalan och det är nära perfekt! Detta trots att jag i somras blekte skiten ur håret och nästan förstörde det - igen. :p Och så kollade vi vilken skala jag låg på i naturlig hårfärg. Nu minns jag inte siffran men mörkblond med rött pigment. Dessutom har jag nu ett schampoo gjort enbart för mig. Så himla lyxigt med behandling i en nästan helt tom stor och fin lokal. Och så bra det blev! Numera kastanjebrunt med en touch av rött! :)

Från pinsamhet till klarhet till... eh, mer pinsamheter.

2010-04-12T13:52:00.000-07:00

Du vet när man ser nånting på TV, oftast på de där programmen man helst inte erkänner att man kollar på ibland, så säger eller gör någon någonting som är så pinsamt att man bara skruvar på sig av skam. Det är nästan så det ilar i kroppen för att det är så urbota genomskinligt och korkat och pinsamt på en och samma gång.

Och det är väl en sak när det händer i de där sammanhangen i ett tv-program när folk ska komma överens samtidigt som de vill bli "kändisar". Det går att gå vidare i tron att det bara händer på tv.

Så när det händer i en verklighet nära dig är det bedrövligt mycket mer pinsamt. Särskilt som det undantagslöst är någon som absolut inte bör föra sig på det sättet (i alla fall inte när någon hör på). Och som dessutom vanligtvis beter sig som om de är något bättre än alla andra. Då ber jag en kort bön att slutet på farsen ska vara nära. Eller att de byter sysselsättning till något mer passande. Dokusåpakändis..?

Teknikfanatiker förstör för allmänheten.

2010-04-03T12:54:00.000-07:00

Tiden när man som lekman kunde förlita sig på recensioner från diverse sidor där du kan söka prisuppgifter och info om olika tekniska leksaker är sedan länge förbi. Mest uppenbart är det väl när man som jag ska leta efter ett par nya datorhögtalare som passar det användningsområde jag har. Det vill säga, jag surfar på klipp på youtube eller lyssnar på lite musik samtidigt som jag läser en blogg eller två. Mina numera avlidna högtalare (japp, efter trogen tjänst i närmare åtta år där de tagit många smällar från buffande och lekande katter slutligen brann upp) från Logitech ano 90-tal var hyfsad medelklass då det begav sig men mot slutet lät det ganska ihåligt.

Så vad gör jag? Jag som inte skulle läsa tidningar specifikt ägnade åt högtalare, jag som inte lever med ljudet som husgud. Jo, jag tänker att jag kan hitta nånting om att det är okaj högtalare de jag kikade på häromdagen på någon av dessa prissidor. Snacka om att jag bedrog mig. Det är nämligen så med teknikbögar att de vill gärna visa världen vad de kan eller tror att de kan så de med sin vana av ljud och högtalare i tiotusenkronorsklassen gör allt vad de kan för att recensera högtalare för den vanliga användaren i tusenkronorsklassen och allting som händer är att man blir avskräckt.

Jag menar, jag förstår att det är ljudbögar som recenserat det obetydliga högtalarsystem jag nu tittar på och att de säkert tror att de gör folk en tjänst genom att tala om hur mediokra och halvbra de är och särskilt då i jämförelse med deras senaste jag-har-sparat-i-tio-år-för-att-köpa-den-här-ljudupplevelsen. Men nej, ni hjälper inte! Snarare tvärtom! För även om jag vet att det inte är kusinen från landet som skrivit recensionen så vill jag väl inte köpa ett högtalarsystem som är "sådär"? Jag vill ju efter mitt eget tycke tänka att: "Aah! Det här var ett bra köp! Snygga, tar inte alltför mycket plats, ser inte ut som ett par fula högtalare och ljudet ger låtarna rättvisa!" Ljudsnobbar har inte att göra i såna recensioner! Man kan inte förvänta sig bioljud från högtalare runt en tusenlapp. Riktigt bra ljud, absolut! Det är jag övertygad om när jag trots allt "stod ut med" mina 2.0-högtalare ända tills de valde att gå i graven. Men det är inte jämförbart! Så håll er borta från vanligt folks recensioner och håll er till era egna OM ni inte kan kliva ner från de höga hästarna och ge en recension som passar för det ni recenserar!

Yes, tack för mig!

Allting blir så uppenbart tydligt

2010-03-30T10:51:00.000-07:00

när det handlar om tillit. Och det blir också väldigt tydligt vem man kan lita på. Och även om det i sig är en knytnäve i magen för att garden var sänkt så vet jag att det är bättre i längden. Man får lära sig den hårda vägen att inte ta chanser med folk och även fortsättningsvis hålla dem på avstånd.

Den enda trösten när man står mitt i det är att man kanske lärde sig något.

Med lite tur...

2010-03-22T15:13:00.000-07:00

om allt går bra, har jag snart ett sånthär till missarna.

Världens överraskning!

2010-03-20T11:29:00.000-07:00

Det är inte ofta jag blir så chockad att jag blir helt nollställd. Det händer ungefär aldrig men när det väl händer är det för att någon eller några gjort något så fint för mig att jag blir helt mållös. Som om att jag inte tror att det är sant. Som igår till exempel...

Jag har haft ett par riktigt asjobbiga veckor på jobbet på grund av saker jag inte vill gå in på här. Och då blir det extra tydligt vilka som bryr sig om en och vilka som bara låtsas och gör saker för egen vinnings skull.
Så igår var jag väldigt glad över att få träffa älskade Lovan som varit i Thailand under en tid. Lovan är en av de där som är som luften jag andas, alltså livsviktig för mig. Så vi går på stan och sen var tanken att vi skulle gå och sätta oss nånstans och ta ett glas vin... trodde jag i alla fall. Efter en affär säger hon att hon har en kompis som är bartender och jobbar på ett ställe och att denna kompis undrar om vi inte vill komma dit och bli bjudna på varsin drink. Jag tycker att det låter helt rimligt, Lovan har alltid haft en rejäl fot i partyvärlden och varit kompis med dörrvakter och säkert en och en annan bartender. Kul! tänker jag och säger "javisst!".

Så vi beger oss mot söder och går runt lite och jag vet inte var det är dit vi ska så jag bara följer efter. Sen går vi in på Vampire Lounge, juste tänker jag, och Lovan lotsar mig längst in i lokalen och jag tappar hakan. Fast mest mentalt fick jag veta sen för jag såg tydligen helt nollställd ut och inte ett dugg överraskad. Men det var jag, jag var positivt chockad! För visst kände jag igen folk där inne... oj, vilken slump tänker jag. Där står ju min bror... och vänta, där är ju Sandra, Eva, Ewe, Tamina, Martin och Fredrik. Och de började sjunga. Jag fattade typ inte. Alla de var där för mig?! Så jäkla söta och fina! Men jag var fortfarande chockad för folk undrade om jag inte var överraskad. Men jag lovar, jag var det! Jag tror inte att jag någonsin blivit så överraskad i hela mitt liv! Tack kära fina vänner! Och finaste Henrik dök också upp straxt!

Sedan följde kvällen i drinkarnas tecken. Började med en glassdrink som kanske hette Count Dracula eller Vlad the Empailer, den bestod i alla fall av vaniljglass, chokladsås och grädde! Mums! Sen kände jag mig lite hungrig. Då gick jag, Lovan, Tammi och Martin och åt på ett juste snabbmatsställe inte alls långt därifrån. Och det var plusgrader ute! Vi skippade jackorna och det var så underbart! Efter den välbehövda supergoda maten som Martins jobb bjöd på (tack Martins jobb och Martin!) gick vi tillbaka och började prova av drinkarna. Det blev Päron Daiquiri och en Raspberry Pinapple som smakade som godis typ!

Folk droppade så småningom av en efter en men jag, Henrik, Olle, Tamina och Martin blev kvar till sist tills det var läggdags för Tammi och Martin. Vi stannade en liten stund till och gick sedan hem. Det var verkligen en lyckad kväll! Tack igen!

Grattis till mig!

2010-03-17T02:40:00.000-07:00

I've lived to see yet another year. :)

Grattiskort från käraste syster!

Jag bygger mitt bo.

2010-03-01T12:59:00.000-08:00

Världens i särklass läckraste skrivbord är mitt.

Det var ju så va...

2010-02-27T11:37:00.000-08:00

att jag skulle bli bättre på det här med bloggen. Lite mer aktiv. Och jag har påbörjat otaliga inlägg men inte kommit mig för att posta dem. Jag vet faktiskt inte varför. Det lät kanske bättre i huvudet och sen blev det tjatigt? Fast det är mer att folk lite här och var verkar tycka att mina åsikter är tjatiga. Fine. Kanske det. Men kom inte och säg att det inte behövs! Jag ska göra färdigt de inläggen och kanske till och med publicera dem. Jag borde inte ens bry mig om sånt, mina åsikter står i alla fall över det. Jag jobbar på att också göra det.

Så, liten snabbuppdatering. Nu är det bara en månad kvar och det känns som verklighet. Och försäljningen är klar till min stora lättnad!

Kan avslöja att jag är lite kär, går runt och är valpkär till höger och vänster men nu blir jag smått tokig så fort jag ser en boxer. Tigerrandiga sådana får mitt hjärta att klappa lite extra. <3

2010 är brand spanking new

2010-01-02T13:46:00.000-08:00

och jag letar mest efter gamla saker. Fast i ett nytt sken. Nej, det var inte alls meningen att vara kryptisk men orden har en tendens att komma ut i känsla och inte alltid, alltid i någon mening eller ens i rätt följd. Men det gör faktiskt inget, jag är ganska glad ändå.

Nyår firades ganska stillsamt med Henke och kissarna hemma hos mina föräldrar (och Tiger!). Där fanns också folk som funnits med under större delen av min uppväxt, vilket var himla trevligt. Jag fick ett tillfälle att klä upp mig och spela Rita och gissa. Kulkul. :) Och så åt vi som vanligt något för mycket men så fruktansvärt gott.
Sen var vi en sväng förbi Lid. Gamla kära Lid. Jag tycker fortfarande att vi skulle bott kvar där, eller ja, mor och far då. Nu bor det andra där och de var inte hemma men jag knackade i alla fall på, sådär som man gör på landet. På tillbakavägen träffade vi på en bambi på sidan av vägen. Jag trodde först nästan att det var en hund. Slirigt som bara den var det i alla fall men allting gick finfint.

Nu är vi hemma, både katterna och vi är helt slut så det blev lugn kväll med nätsurfning och inte så mycket mer faktiskt.

Jag tror på 2010. Och det känns fint.

Lättnad.

2009-12-28T00:59:00.000-08:00

Nu har jag bestämt mig.
Sent omsider men vilken lättnad det ändå är, när man vet.
Då känns framtiden ljus igen.

The Twilight Saga

2009-11-21T12:23:00.000-08:00

De som tror att Twilight-sagan, om Bella som möter vampyrer och varulvar, handlar om Edward eller Jacob har så fel. De har inte ens vett nog att uppskatta historien för vad den är.

Sömnpalooza med kattbesök

2009-11-13T23:34:00.000-08:00

Jag har aldrig varit ett jättestort fan av att sova. Faktum är att det alltid har framstått som lite tråkigt och som att en missar så mycket då. Men jag är ett troget fan av att få sova tills en är utvilad, i mitt fall cirka nio timmar.

Nu är jag sjuk och då sover jag som att det är det enda jag vill, det enda jag kan. Lite så är det. Onsdagen när jag gick hem från jobbet till nästa morgon sov jag sjutton timmar! Natten därpå sov jag bara tolv timmar och likaså natten till idag. Jag kan vara uppe några timmar, sen är jag i princip helt slut. Men sömnen gör mig gott och när jag väl sover är det så himla skönt. Jag har inte ens min normala princip trogen att jag är helt utled på att vara sjuk. Jag är så trött att jag inte hinner bli utled för jag sover såfort energin tar slut.

Inatt vaknade jag vid tre-fyra någon gång. Gick upp, hostade, drack varmt vatten, tog en bafusin. Sen kröp jag ner i sängen igen bredvid H och två gosiga katter. Elliot la sig utanpå täcket vid mina ben och Spike somnade under täcket på mitt bröst. Trots mina hostattacker stannade de kvar. Där låg jag och hade det superbra med mina spinnmaskiner. De om några uppskattar att jag är sjuk och därmed hemma. Nu kom Spike och la sig på mina axlar, spinner och dreglar i mitt öra. Elliot ligger utsnugglad på en filt på soffan. Det är mindre jobbigt att vara sjuk när man har tre bra två- och fyrbenta pojkar som tar hand om en.

Julgranspynt going crazed.

2009-11-06T09:58:00.001-08:00

Jag höll på och minidog idag av alla vackra julpyntsprylar vi hittade på stan. Några favoriter måste jag bara visa upp här men vill ni se alla spana då in min bilddagbok.

Saknad.

2009-11-05T12:43:00.001-08:00

Alla ni som försvunnit, hur det än gått till, jag saknar er.

Om det beror på att du inte längre är med i livet eller om du bytt stad och hamnat väldigt långt bort eller andra saker kommit emellan. Jag tänker på er ibland och önskar att saker hade gått annorlunda.

Jag har det bra (det finns alltid perspektiv) och jag har en handfull nära, bra vänner, men människor ersätter inte varandra. Och det suger att det är så här ibland men folk brister i kommunikationen, man flyttar och slutar höra av sig eller är för upptagen av andra saker. Tvåvägskommunikation. Eller så brister man själv rent bokstavligt talat och väljer en annan utväg. Oavsett vilket är det ganska så sorgligt (och kanske oundvikligt).

Våldet inuti dig.

2009-11-02T12:33:00.000-08:00

En viss mängd av press (eller vad som nu får dig att dra igång) som föder en viss mängd av jävlar anamma eller ilska kan i många fall vara positivt. Jag kan under viss press (skillnaden ligger kanske i positiv eller negativ stress?) prestera mycket bättre än under ingen press alls. Den andra sidan av stress är att för mycket (negativ) även knäcker den bästa.

Negativa händelser som staplas på varandra under en tid bidrar till sura miner, snäsiga toner och ilska. Hat. I värsta fall våld. Efter att ha sett del 1 av 8 av serien Ditt våldsamma jag går tankarna igång.

Jag vill gärna tro att jag skulle backat i det tortyrliknande i-vetenskapens-namn-experiment som utfördes. Att vid första informationen, att jag skulle ge högre och högre elchocker till en annan främmande person i vetenskapens namn skulle triggat en spärr i mig. Men när helt vanliga, till synes harmlösa personer, genomförde detta utan att blinka vem är då jag att svära mig fri? Skulle jag reagera likadant?

"Det räckte med uppmaningen från en auktoritet i vit rock för att försökspersonerna skulle dela ut dödliga elchocker till en person de trodde satt i rummet bredvid."

Den typen av våld, den typen av tortyr. Vad är det som skiljer det från misshandel, våldtäkt och mord? Är det samma typer av människor, de här i programmet, de som sitter dömda för mord, du och jag? Eller är det människan i sig som är problemet. Även där vill jag tro att det finns något som skiljer våld från våld men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att jag kanske bara, för en gångs skull, är naiv?

Fascinerade och vidrigt om ilska, inlärd kontroll, spärrar och vad som triggar en människa till att begå olika typer av våldshandlingar.

Alla Helgons skräcknatt

2009-11-01T03:34:00.000-08:00

Efter en mycket trevlig visit hos Eva där vi såg Zombieland. Kanske något mer skratt än skräck. ;)

Då vi var mitt ute i skogen åkte vi taxi en bit påväg hem. Det var vanliga taxi stockholm men chauffören var skummare än skummaste sleezen. Han pratade i mobil utan handsfree, lyssnade på porruppläsning på p1 och körde som en biltjuv! Jag sa till honom att han skulle sluta prata. Det gjorde han men körde lika ruttet för det. Sen när vi skulle gå av försökte han få oss att åka längre.
Hade Henke inte varit med skulle jag aldrig åkt med från första början! Smidig som jag är skrev jag ner chaufförens id-nummer. Hans beteende var inte proffsigt någonstans och som kund är det min förbannade plikt att se till att han som minst får en tillsägelse.

All I want for Christmas is...

2009-10-29T12:55:00.000-07:00

you...

Buffy tar natten tillbaka

2009-10-28T13:42:00.000-07:00

Denna artikel publicerades i BANG 2005:1 men är så bra att den är värd att åter få ljus över sig.

Efter en orolig natt ensam i ett övergivet hus i den lilla amerikanska staden Sunnydale vaknar Buffy Summers och vet precis vad hon måste göra. Det finns bara ett sätt för henne att rädda sina vänner, och hela världen med för den delen, från undergång. Hon agerar tvärt emot bättre vetande och leder sina skyddslingar ner i det som de alla fruktar mest: Helvetesgapet. I stället för att fly fienden, möter de källan till all ondska: Den Förste.

Längst fram står Buffy. Samtidigt ett hus en bit bort uttalar Buffys högra hand, flatan Willow, den slutgiltiga formeln som gör att alla flickor över hela världen automatiskt får tillgång till sin högsta fysiska och mentala potential. Tillsammans utplånar de Den Förste och hans vampyrarmé för gott.

Scenen är hämtad ur det allra sista avsnittet av sci fi/aktion/komediserien Buffy och vampyrerna. Jag sögs in i Buffys värld av en tillfällighet en eftermiddag. Det ledde till att jag knappt missade ett enda Buffyavsnitt under ett års tid. Under samma tid höll jag på att ifrågasätta mina relationer och arbetsstrukturer. Buffy och hennes orädda och framåtskridande stil gjorde intryck och började leva sitt eget liv i mig. Det gick till och med så långt att jag inte fattade viktiga eller avgörande beslut utan att rådfråga Buffy. Märkte att jag i kontakt med diverse slipade formella personer blev mer och mer buffyfierad (=kompromisslös, djärv och krävande) vilket många gånger gav goda resultat. Man skulle faktiskt kunna säga att Buffy byggde upp min självkänsla då jag behövde den som allra bäst.

Vid en första anblick på serien, ter sig denna starka Buffyeffekt kanske som obegriplig. Förmodligen ser man då bara ännu en amerikanske dussintillverkad ungdomsserie i collegemiljö/studio. Snabbproducerad med meningslöst innehåll vars enda syfte är att sälja in reklam som vänder sig till den reklambyråsönderanalyserade attraktiva a-målgruppen: ungdomar 16-30 år. Men bakom fasaden gömmer sig en annan agenda, nämligen en hardcore-feministisk med tredjevågen-retorik, som också smälter samman med postmodernistiska teorier.

Judith Butler talar om hur projektet att ifrågasätta överenskommelser som manligt/kvinnligt, objekt/subjekt inte handlar om att försöka leva som om de inte finns, utan snarare om att öppna upp för möjligheten att skapa nya förskjutna överenskommelser. Buffy och hennes vampyrer har sina sätt att omskapa förlegade identiteter, hon är en postmodern tredjevågshjältinna, en riot grrl. Varje natt försvarar Buffy feminismen och den nya värld av ommöblerade identiteter hon och hennes vänner byggt upp mot alla de skräckinjagande demoner och onda väsen (patriarkala värderingar) som hotar att krossa dem.

I slutet av 80-talet jobbade seriens skapare Joss Whedon i en videobutik, hyllorna var fulla av b-filmer, bimbofilmer i stil med Attack of the Killer Bimbos. Det var här som idén till Buffy föddes: att använda de välkända b-filmskoncepten men vända på begreppen. I en intervju med nättidningen FilmForce säger Joss Whedon att namnet är ett av de mest oseriösa han kunde komma på, någon att inte ta på allvar.

Drömmen var att göra en halvtaskig lågbudgetfilm som innehöll en feministagenda. Kvinnor skulle skildras som riktiga människor, vara hjältarna och de som fick göra allt det roliga - och själva vara roliga. Men samtidigt skulle det vara en film som såg ut som, och omgavs av, monsterfilmernas traditionella attribut. Joss Whedon såg den klassiska skräckfilmsscenen framför sig: ung snygg blond tjej går ensam in i mörk gränd och mördas. Skillnaden var att Buffy gick in i gränden och mördade monstren, borstade av sig och fortsatte sedan lugnt hem. Buffy tar alltså natten tillbaka, hon är aldrig rädd, hon är den utvalda. (En handfull flickor ur varje generation föds som potentiella vampyrdråpare, i tonåren blir de uppsökta av en väktare, en personlig tränare som hjälper dem komma i kontakt med, och bli medvetna om, sin unika mentala och fysiska styrka. Dessa flickor är garanterna för att onda varelser inte tar över världen.)

Till skillnad från den klassiska skräckfilm-offertjejen möter Buffy alltid sina angripare med öppen stadig blick. I kapitlet “When the woman looks” i boken In The Dread of Difference: Gender and the Horror Film från 1996, talar författaren Linda Williams om betydelsen av det blundade offret som en förutsättning för manlig potens. Ifall den skräckslagna blundade tjejen som blir räddad av den manliga hjälten, som metafor, innebär att mannen upprättat sin manbarhet blir Buffys öppna ögon i samband med konfrontation en bild av hur hon tvärt om kastrerar männen/vampyrerna.

Egentligen är det en gåta hur Joss Whedon lyckades sälja in idén till ett kommersiellt tevebolag vars toppskikt nästan uteslutande befolkades av medelålders män. Eller så var det för att de tänkte att girl power säljer. Hemligheten är nog också att kärleken till historieberättandet och till filmmediet som sådant i det här fallet inte är underordnat agendan, de samverkar. Joss Whedon har alltså inte i första hand gjort upplysningsfilm i feminism och sedan pliktskyldigt vävt en historia kring det. Buffy är en komplex helhet runt vilken filmälskaren, feministen och zapparen kan enas.

Själv säger han att även tonårskillar ska attraheras av serien utan att rent intellektuellt fatta feministbudskapet - det får de på köpet. Här kommer Xander in i bilden. Han är en av de killar/män som ingår i gänget kring Buffy, vilka i första hand finns till för att serva henne. Xander är en tvärt-om-kille, forskaren Irene Karras kallar honom för en “feminiserad produkt av feminism som representerar förändringen av mansrollen” i sin text “The Third Wave’s Final Girl: Buffy the Vampire Slayer” som publicerades i den amerikanska akademiska nättidningen för feministisk forskning Thirdspace 2003. Joss Whedon tänker sig troligtvis Xander som en förebild för unga killar.

Efter Buffy och vampyrerna (först som långfilm 1992) dök det snabbt upp liknande serier, som Sabrina - tonårshäxan och Förhäxad, i en slags 90-talstrend av whitetrash-iga amerikanska häxserier. I Sverige sändes den sjunde och avslutande säsongen av Buffy i slutet av förra året på Kanal 5. De andra två går fortfarande varje vardagseftermiddag på trean och femman. Kvaliteten och det genomjobbade budskapet varierar mellan de olika serierna, Buffy är den i särklass mest genomtänkta följt av Förhäxad och Sabrina i fallande skala.

En grundläggande feministisk kritik mot häxserierna skulle kunna vara att de är patriarkatets verktyg snarare än fiende eftersom kvinnorna är klädda i åtsmitande kläder och djupa urringningar. Att de borde sorteras in bland kategorin feminina texter hellre än feministiska. Den här problematiken är ganska uppenbar, men jag anser att det finns mycket mer att hämta här, att symboliken i serierna inbjuder till en flerbottnad och mer oförutsägbar tolkning.

Typiskt för genren är att killarna har biroller. I Förhäxad, eller Charmed som serien heter i USA, rör sig killarna i bakgrunden eller är demoner som måste förgöras av systrarna Prue, Piper och Phoebe Halliwell. Syskonen i Förhäxad har ärvt ett gammalt hus i San Francisco av sin mormor och även häxkrafterna går i arv i rakt nedstigande led via släktens kvinnor. Det gör också den magiska Skuggornas bok som säkerställer att kraften överförs till den yngre generationen. Varje avsnitt handlar om hur systrarna förhindrar att boken blir stulen av manliga demoner.

Det är lätt att se boken som en metafor för länken mellan första, andra och tredje vågens feminism. Kraftfull men hotad lärdom. Kunskap som ligger i skuggan av männens värld men som anses som ett så pass farligt hot mot de patriarkala värderingarna att den måste utplånas. På samma sätt kan man förklara varför häxorna måste hålla sina krafter hemliga för den officiella världen (männen). I avsnittet “The Witch Is Back” kommer deras mormors mor Melinda tillbaka för att fylla igen luckorna och hjälpa sina barnbarnsbarn att fånga den uråldriga trollkarlen Matthew (gamla världens patriark) i en medaljong.

För precis som i verkligheten måste kunskapen från den äldre generationens kvinnliga kulturella och politiska utövare ständigt försvaras och återupprättas. Alltför ofta lyckas man inte hålla liv i den kunskapen, då uppstår ett kunskapsbrott mellan generationerna - eftersom männens aktiviteter överskuggar kvinnornas i historieskrivningen. Det är just det som gör att varje ny generation unga kvinnor upplever att de måste uppfinna sig själva, att de inte har förebilder att luta sig emot.

Buffy, Piper, Prue, Phoebe och Sabrina är alla tredje vågens feminister i den bemärkelsen att de är “doers”. Det är aktivism, självförsvar och ett ständigt arbete med att införa feminism i det dagliga livet i skolan, på arbetsplatsen, i hemmet och i alla relationer. Till skillnad från andravågarna vars teoretiska och politiska feminism aldrig på allvar fick genomslag i den privata sfären. Deras slogan var visserligen “det personliga är politiskt”, man fokuserade och utgick ifrån att rent allmänt förändra villkoren för kvinnors basvardag i form av utbyggd barnomsorg och att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden, allt för att skapa oberoende. Men, handen på hjärtat, hur stod det egentligen till hemma: vem tog hand om tvätten, disken, hämtning och lämning av barnen med mera? Tredjevågarna lyckades integrera feminismen i vardagen på ett sätt som andravågarna aldrig var i närheten av.

För häxseriernas hjältinnor har den romantiska kärleken antingen varit helt frånvarande eller så har den åtminstone varit klart underställd ett högre mål. I Buffys fall handlar det om att rädda världen, för häxsystrarna i Förhäxad är systerskapet det mest primära och för Sabrina, hennes egen personliga frihet. Dessa mål måste ständigt försvaras inom ramen av deras vardagsliv. Klar tredjevågen-indikation. Även klädstilen är tredjevåg-girlie-mode, ett mode som en andravågare skulle uppfatta som en tillbakagång, att vara fångad i feminitetsfällan, något som de på sin tid aktivt jobbade på att komma ifrån.

I Buffy och vampyrerna går de feministiska grundidéerna konsekvent som en röd tråd genom alla sju säsongerna. I Förhäxad och Sabrina - tonårshäxan har motsägelsefulla inslag smugit sig in. I de senaste avsnitten fokuseras det misstänkt mycket kring hur svårt det är för rollfigurerna att kombinera häxerier och pojkvänner. Ständiga missförstånd, bråk och tjafs för att den stackars oförstående manliga partnern inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet är på tok för centrala. Hela poängen med häxserierna är alltså hotad. Inte så konstigt egentligen - både Förhäxad och Sabrina är på sätt och vis spin-off-effekter ur succén Buffy, upphovskvinnorna har varken haft samma syfte eller varit lika pålästa i feministiska teorier som Joss Whedon.

Därför känns det extra bra att alla sju säsongerna av Buffy och vampyrerna kommer att börja reprissändas i slutet av året. Dags för en ny dos Buffyterapi.

Paulina Bylén, Frilansjournalist

Kors.

2009-10-28T13:17:00.000-07:00

Jag har aldrig bekänt mig som kristen. Om inte försöket att bli troende när jag var tolv, och min älskade morfar precis hade dött, räknas. Och kyrkor eller i alla fall kyrkogårdar är lite läskiga i min mening (kyrkor kan vara vackra men helst utifrån).
Kors däremot är en helt annan historia. Jag har alltid gillat kors, de har fått mig att känna mig trygga och jag kan inte i mitt sannaste jag säga att jag förknippar det med kristendom (som i och för sig har två och kanske ännu flera sidor).

Min nyckelring t. ex.har formen av ett kors, en replika i gummi (?!!) från Buffy the Vampire Slayer (läs Paulina Bylén's Buffy tar natten tillbaka) och ett av mina favorithalsband är ett silverkors jag fått av min syster. Jag tror att jag känner mig så trygg på grund av storyn kring Buffy och hur stark hon framställs, inte bara fysiskt utan psykiskt och på grund av hur det påverkar mig. Kors gör mig stark, gör mig trygg. Jag gillar känslan och bara det är rätt så häftigt faktiskt.

En riktig våldtäktsman

2009-10-26T23:35:00.000-07:00

Du ser det framför dig. Du är på väg hem på kvällen och du vet att du ska vara rädd. Någon kan ju hoppa på dig och våldföra sig på dig. Du ser dig om, på helspänn, efter läskiga män i buskar som står på rad för att ge sig på just dig. Strategier för hur du ska gå tillväga om något händer utspelar sig i ditt huvud och du väljer den ljusare vägen hem framför att gena över den lilla backen med det mörka skogspartiet.

Ändå vet vi ju, så går det oftast inte till. Och med över 14 000 anmälda sexualbrott år 2008 undrar man ju vem brister så i sin respekt mot kvinnor att han mot hennes vilja gör något så vidrigt? Vilka är de här människorna? Var håller de hus kan man också fråga sig. De flesta brukar känna någon som blivit utsatt men väldigt få brukar känna någon som våldtagit. Våldtäkt är ett svek som högst troligen begås av en person i din närhet som du trodde respekterade dig.

Det här inlägget ska handla det där otäcka som alltid blir så himla obekvämt att prata högt om. Våldtäktsmän som kanske inte alls tar till våld, som kanske bara säger; "men kom igen, vi kan väl köra klart" när partnern inte alls är med. Helt jävla vanliga människor (såna du sitter bredvid på tunnelbanen, handlar middagen av eller jobbar med) och ändå så fruktansvärt borta, så fruktansvärt verklighetsfrånvända och respektlösa. Dessa killar brukar visa en charmig sida utåt, vara artig på sin arbetsplats, se städade ut och inte alls gömma sig i buskar i väntan på sitt offer. Snarare tvärtom är det en intensiv uppvaktning som gränsar till manisk besatthet. Och tyvärr brukar det oftast vara svårt att se när man är mitt uppe i det för han är ju så charmig. Och hur sjukt jobbigt blir det inte att misstänka den man är förälskad i. För att inte tala om hur fel det blir när man nästan tvingas göra det ifall killen man träffar skulle vara som tagen från vilken thriller/deckare som helst med en kvinnohatande frontfigur.

Som tjej får man automatiskt lära sig hur man ska och absolut inte ska bete sig för att få respektive undvika vissa händelser. Kanske främst undvika, som att inte stå ut för mycket, inte ligga med för många snubbar, inte bli för full eller ha för kort kjol på sig (heterovärlden, men det tillhör också detta ämne).
Tjejer uppfostras generellt sätt olika från hur killar uppfostras vilket jag för övrigt tycker suger eftersom det skapar skillnader baserat på hur vi uppfostras som sedan påverkar oss resten av livet som t ex att snubbar automatiskt får högre lön och att kvinnor måste visa sig dubbelt så duktiga för att få hälften av berömmet och framgången. Det finns många långa studier på detta och även om det inte var just detta det här skulle handla om så går allt ner till hur vi uppfostras av familjen och samhället (skola, jobb etc). Att uppfostras så olika blir uppenbarligen helt åt helvete fel. Allting hänger ihop så otäckt mycket.

En del är så snälla och så naiva att de utplånar sig själva och sina egna behov för att vara andra till lags. Det brukar gälla alla typer av relationer för dessa människor men kanske extra tydligt när de träffar en partner. Och åter igen, dessa generaliseringar, det brukar handla om en tjej och tjejen ifråga tar all skit för hon tror att det är så det ska vara. Och det brukar handla om en snubbe som är ett riktigt svin men kommer undan med det. Jag känner en sådan jättefin tjej. Och beklagligt nog känner jag en sådan snubbe. Jag har impopulärt lagt mig i tidigare och varje gång jag möter detta svin har jag svårt att inte låta honom veta att jag vet. Och jag reagerar så starkt på sånt här för när jag var arton hade jag säkert behövt en tjej som stod upp för mig och kanske la sig i såhär och sa till mig:

Du är bättre än det här, du förtjänar mer.

För sanningen som bränner och gör sig verklighet lite här och var är att den vanligaste våldtäktsmannen är den där killen du dejtar som fortsätter att ha sex med dig mot din vilja efter att du sagt nej.

Våldtäktsstatistik

Nya höjder för the crazy.

2009-10-20T10:40:00.000-07:00

Jag har nog på fullaste allvar blivit riktigt galen. Jag ska visa vad jag menar. Igår flanerade (obs! stressade jag och honey tillbaka från lunchen) på stan. Jag har nämligen sett ett par skor i en tidning som jag bara mååååste spana in. Sagt och gjort, vi springer in på skokedjan. Jag provar dem under applåder och K Ö P E R dem.

Så om jag slår ihjäl mig nu vet ni varför.

Vampires are the new black.

2009-10-17T11:22:00.000-07:00

Den senaste tiden har varit full av roliga händelser. Oktober började med att jag hade en inflyttningsfest som var så fruktansvärt lyckad! Jag bjöd alla mina favoritmänniskor vilket är väldigt olika sorters folk, det de har gemensamt är stora hjärtan, är bra vänner och att de ger mig energi. Roligast var att se att alla kom bra överens och hade kul. Det var hundra år sedan, nåja nästan, som jag hade en festfest. Min bror O (som dessutom nyss hade fyllt år) och min "adopterade" bror E bjöd på lajvmusik, bl a O's egenkomponerade bilsång. Här kan ni lyssna på deras jättefabiga musik! *promote promote* Kära vänner, detta måste vi göra om! Jag hade så kul! :)

En annan skön och rolig grej är att jag tack vare Anna och Daniels peppande tagit itu med träningen. Så nu kör jag ett ordentligt pass tre gånger i veckan och det gör under för hållningen. Trots det är jag liiite besviken, jag är nämligen en träningsvärksnörd. Japp, du läste rätt. Jag gillar att ha träningsvärk. Och den har varit ganska utebliven trots att jag verkligen tagit i som fan. :(

Häromdagen gick jag och älskade Eva på kvällsshopping på Mango. Jättetrevligt! Jag fyndade en långärmad svart sammetsklänning som satt som ett fodral och ett par paljettshorts. Jättetuffa! Och det är alltid så himla trevligt att hänga med Evet. Igår gick jag och älsklingen på restaurang. Vi firade oss och det var så himla trevligt. Lite lång tid innan maten kom in tyckte vi men den var sååå god! Hade tänkt äta Kulfi som efterrätt men jag orkade verkligen inte.
Dagen till ära hade jag köpt en present i form av manchettknappar och det var tursamt nog en hit! Min darling visade sig vara mer sneaky, lite som vanligt ;) , så idag när vi sprang på stan och jag bara var tvungen att prova råjusta underkläder från Tiger of Sweden (som dessutom satt som en dröm!) så stod jag såklart och velade för de var inte riktigt vad jag är van att lägga på underkläder och då stiger han in som värsta knight in shining armour och säger att detta är min present. Wow känner jag och rodnar som värsta oskyldiga bruden typ. ;) Hela vägen ut ur butiken dessutom... Det läckraste var att de verkligen satt som att de var sydda enbart för mig. Utöver det har jag som verkligen inte är märkesbög på nåt sätt upptäckt tre nya favoriter, Carin Wester, Silence & Noise och S'nob. Kul! :)

Så på det stora hela har jag det faktiskt riktigt jävla oförskämt bra.

Inkompetens och hårdträning.

2009-10-13T10:09:00.001-07:00

Uttröttad och förbannad över den totala ignorans och inkompetens jag mötts av var jag tvungen att ta i med mina allra tyngsta vikter. Ville skrika ut min ilska som när den som är som värst äter inuti mig som en illavarslande sjukdom. Och det är precis vad detta föder.

När får det vara nog?!!

Microgrisen i mitt hjärta.

2009-10-08T04:07:00.000-07:00

Häromveckan såg jag ett klipp med en liten söt gris. Där och då blev jag lite kär och tänkte att en liten gris vore kanske tufft som sällskapsdjur. Det var dock en baby och läste att den blir cirka 100kr tung som fullvuxen. Men idag fick jag ett mejl från Eva där hon tipsade om den här sötnosen! Gud så fin! Som Spike fast en gris. :)

Dagen efter.

2009-10-04T13:26:00.001-07:00

Idag är vi lite trötta.

Höst.

2009-10-01T11:20:00.000-07:00

Konstaterar att det är höst när utomhusvistelse kräver inte bara jacka utan även vantar.

Idag stod vi på balkongen, såg att det var tänt upp till femman. Fascinerande, som alltid. Och kallt. Höst som sagt. Elliot däremot bryr sig inte nämnvärt, balkongen är som ett enda stort lekrum, ett nöjesfält. Det är så fint att se.

Mutism.

2009-09-29T13:33:00.000-07:00

Läser bakåt i tiden och inser att mina inlägg är av bra kaliber. Och inser att jag dessutom saknar det, skrivandet, nu. Varför jag nu smått ska försöka återvända till en lagom skön takt.

Jag behövde ta en paus. Behövlig katatonisk mutism fast i bloggversion. Ord är ändå bara ord men tankarna fanns där hela tiden. De kunde bara inte visas upp. Inte uttryckas. Men nu, jag har hittat något nytt, och jag tror att det är dags igen.

Hundra år sedan...

2009-09-22T13:58:00.000-07:00

eller i alla fall tre månader.

Tiden går fort och jag vet inte vad som hände men jag känner mer och mer att jag kanske hittat min plats. Eller inte kanske. Att jag har det. Kanske är en reservation för element jag inte kan påverka. Kanske är en reservation man säger när osäkerheten smyger sig på. Vad jag försöker säga är att jag är säker på min del i det hela. Jag har funnit min plats, en plats jag känner mig säker på, en plats som får mig att känna intensiv lycka. Tänk att det var så här det skulle vara all along...

Det värsta som finns

2009-06-30T06:51:00.000-07:00

är gubbslem.
Ännu värre är gubbslem på jobbet.
Vad värre är - såna som faktiskt får fördelar av att vara gubbslem på arbetet.
Såna som ingen vågar säga till att de är helt opassande.

Dagens.

2009-06-02T10:05:00.001-07:00

Dagens bästa:

* att som vanligt väckas av H med flera ömsinta pussar istället för väckarklockan. Jag vet, jag är bortskämd.
* mina nya skofynd.
* mys med katterna-kväll.
* ett utdrag ur Stephanie Meyers fjärde bok om Edward och Bella har läckt vilket gör att hon ställt in den tills vidare (jag har missat denna information tidigare) men finns nu tillgänglig att läsa på nätet. Vad gör jag?

Dagens sämsta:

* absolut sista stegen med mina leopardsneakers... :'(
* regn, regn, regn.
* äta middag ensam för H är i Danmark.
* ett utdrag ur Stephanie Meyers fjärde bok om Edward och Bella har läckt vilket gör att hon ställt in den tills vidare (jag har missat denna information tidigare) men finns nu tillgänglig att läsa på nätet. Vad gör jag?

Världsordningen.

2009-06-01T08:41:00.001-07:00

Hur kan man så uppenbart, utan att skämmas och dessutom bete sig som om det vore en slump, ge vissa personer chansen medans andra inte får ta ett steg framåt utan att bli utsatt för allehanda skitsnack?

En fest har varit lyckad när...

2009-05-16T13:51:00.000-07:00

* man dagen efter vaknar upp och känner: "Hey, jag mår ganska bra. Det kan inte stämma." Och sen inser att nej, det stämmer inte för vid uppvaknandet var man fortfarande lite full. Segheten och hjärtklappningen med ett smått illamående uppträdde först efter halvtimma. Och det höll i sig resten av dagen och kvällen.

* nyuppkomna rivmärken, blåmärken och diverse andra krämpor pga närkontakt med möblemang, naglar och/eller ett allför intensivt dansande/hoppande kämpar om ens uppmärksamhet.

* man trots allt inte är hungrig fastän dagens intag bestått av några gurkbitar och en bönröra.

Nytt med stök och bök.

2009-05-02T08:29:00.000-07:00

Så, då var man omlokaliserad till en helt ny och fantastiskt fin lägenhet. Jag kunde typ inte vara mer nöjd. Nya lösningar på de tråkigare men nödvändiga delarna, i dagsläget ingen insyn från någon granne och dessutom sol på balkongen jämt men inte i lägenheten förutom precis vid fönstret i vardagsrummet.
Har nu sovit in mig tillsammans med H och jag känner mig redan hemma här. Bättre blir det väl när allting kommer på plats. Soffa bör anlända om en vecka eller så, saker ska ställas på plats och byggas ihop men det här är ljuvt, på riktigt.

Dagens.

2009-04-28T07:03:00.000-07:00

Dagens uppenbara!

Det är ju till Transylvanien jag borde åka. Att jag inte tänkte på det förut. Det slog mig som en snilleblixt under dagen.

Dagens vinst!

Idag vann jag kampen i sneakersjakten. Hittade ett par som inte bara var snygga, det var dessutom rea på dem.

Dagens saknad.

Finaste åkte till Danmark imorse. Inte fullt lika lång bortavistelse som förra veckan men jag saknar honom ändå.

Dagens måste.

Jag slipper inte undan. Ikväll måste jag verkligen packa så mycket jag bara kan. Flyttlasset går i övermorgon! Smått flyttpanik.

Att stå ut

2009-04-21T13:57:00.000-07:00

att uthärda. Det är enda sättet.
Jag vet bara inte om jag kan göra det.

Briljanta sidor

2009-04-20T06:16:00.000-07:00

som förtjänar lite reklam:

http://www.selig.se - särskilt inläggen om FRA och Ipred får mig att ramla baklänges av beundran inför påhitten.

http://www.gnuheter.com/creeper/ - kul med svar på tal.

Vårmejken.

2009-04-19T13:02:00.000-07:00

Because

2009-04-06T02:47:00.000-07:00

it's wrong.

Känslan.

2009-03-31T11:43:00.000-07:00

Remember those walls I built well baby they're tumbling down
And they didn't even put up a fight, they didn't even make a sound
I found a way to let you in, but I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now

It's like I've been awakened, every rule I had you breakin'
It's the risk that I'm takin', I ain't never gonna shut you out

Everywhere I'm looking now, I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo, you know you're my saving grace
You're everything I need and more, It's written all over your face
Baby I can feel your halo, pray it won't fade away

I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
Woah...

Hit me like a ray of sun, burning through my darkest night
You're the only one that I want, think I'm addicted to your light
I swore I'd never fall again but this don't even feel like falling
Gravity can't forget to pull me to the ground again

It's like I've been awakened, every rule I had you breakin'
It's the risk that I'm takin', I ain't never gonna shut you out

Everywhere I'm looking now, I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo, you know you're my saving grace
You're everything I need and more, It's written all over your face
Baby I can feel your halo, pray it won't fade away

I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo) halo
I can feel your halo (halo) halo
I can see your halo (halo)

Beyonce - Halo

?

2009-03-24T10:57:00.000-07:00

Hur säger man nåt man vill ha sagt
men inte vet hur man ska säga?

I keep thinking it

2009-03-22T09:30:00.000-07:00

but I would never dare.

Vackrast nu.

2009-03-12T08:20:00.001-07:00

När all snö dör
och gården blivit vit,
då vet du att jag drömmer.
Jag drömmer dig hit.

När all snö dör
och gården blivit kall,
då vet du att jag drömmer
för det är snö,
det är som moln överallt.

Då vet du att jag finns
att jag finns kvar hos dig
trots att jag alltid springer.
Jag är där du hör mig
och om du inte hör mig
om du inte gör,
ska jag sjunga för dig
precis så att du hör.

Jag älskar dig
så högt så du hör,
det är så.

Hur länge
tror du
att längtan kan växa?
Växa
om vi frigör
hur länge.

Som man har gömt
ja som man har gömt
men jag har inte glömt
hur det är att älska.
Och jag älskar dig,
ja jag älskar dig
så högt du så du hör.

Och hungern
den sitter i rösten
inte i magen.
I rösten
därför är vi tysta
om saken.

Och det är så
och det är så
jag älskar dig.
Så högt så du hör
och det
det är så.

Laleh - Snö

Mars, mars, marskatt.

2009-03-03T10:13:00.000-08:00

Personlighet: Marskatt - mjau, mjau, fräs!
Intressen: Psykologi (-litteratur) - gärna ihop.
Dricker: Stimulansdrycker - koffein, alkohol, sockeraktiga.
Äter: Frukost - till frukost, lunch och middag.
Klädstil: Tras(h)ig - moddat och djurmönstrat.
Lyssnar på: Ajpodd - så jag slipper lyssna på menlöst dravel på t-banan.
Filmsmak: Musikalisk - körmedlem.
Sexuell läggning: Bryr jag mig inte om - sexuell isn't enough?
Civilstatus: Ogift - och tydligen up for speculation?
Boende: Kattsambo - farbror Elliot och apan Spike.
Sysselsättning: Ja - under en längre tid nu.
Politik: Vänsterlagd - inaktiv.

Igår, nu och/eller sen.

2009-03-03T10:01:00.001-08:00

Gårdagens mest spontana tanke: music makes me soft(er).

Dagens finaste ord är alla handplockade från sida 353, 354 och 355: roseneld, tvillingkid, humlorna, brinner, gasell, hindens, stjärnorna, midnatt, blågrönt, förlorad, plejaderna, skuggorna.

Hon/han/den/det.

2009-02-27T01:52:00.000-08:00

De senaste två dagarna har jag blivit tagen för att vara en man istället för en kvinna. Många kanske skulle bli förolämpande men jag tycker mest att det är roligt. I de flesta språk slutar manliga namn på en konsonant vilket mitt gör och det förvirrar tydligen när kontakten sker via mejl eller brev. Jag skrattar gott för det pinsamma blir på de människor som inte riktigt vet och måste fråga. För de som träffar mig blir det uppenbart att jag biologiskt är kvinna så det är en förvirring jag bjuder på. :)

Fredag idag. Dagen lyftes rejält av ett sms från älskade P. Ett besök i huvudstaden med en rejält blöt utekväll väntas. Och jag ska klippa mig samma helg som P (förhoppningsvis) kommer. Finns nog inget jag ser fram emot så mycket som de oregelbundna dejterna med P. <3

Utdrag.

2009-02-26T09:17:00.000-08:00

- Du är en sån som kommer att skjuta mot solen, bara vänta lite. Nu är du i en femtonåringskropp men du är mycket vis, du är inte en femtonåring och du har aldrig varit en åttaåring, utan du är född vuxen. Du upplever trygghet när du kan göra dig fri från krav, du ställer så höga krav på dig själv att du inte behöver att andra gör det. Kanske borde du ta mer hänsyn till andra. Nu har du lätt att känna dig hotad av dem, och då är du så snabb med att gå i försvarsställning att andra uppfattar det så att det är du som går till attack. Du har originella värderingar, är kraftfull, attraktiv, okonventionell, raffirnerad, har raffinerad logik, och ett udda och annorlunda sätt att utttrycka känslor och känslomässiga behov.
Ditt problem senare kan vara att du har en tendens med att gå till överdrift med att känna, med att stänga dig inne, med att fly ifrån, överdrift med allt, och jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Texten i sitt ursprung har y:n istället för u.

"Tillbaka: avbryter man sig under läsandet av en bok är det inte svårare än att börja där man slutade. Jag skulle säga att detta är en sympatisk egenskap, och att jag gärna skulle se att den gällde även på andra områden än litteraturen."

säger jag till dig som jag -
förstår du inte hur rädd jag -

Tiger.

2009-02-25T03:43:00.000-08:00

Jag har inga riktigt bra ord.
Räcker tack?
Och du luktar gott.
Good enough?

Galenskap

2009-02-24T07:04:00.000-08:00

föder mer galenskap. Och kaos.

Jag har kommit att bli mer stresstålig med åren.
Ett visst mått av kaos och stress gör mig produktiv till max. Som när jag körde upp. Det var som vädret är nu, drivor med snö överallt och Bambi-på-isen-halt. Nervositeten var min givna följeslagare och pressen att fixa det för att father dearest var snäll nog att ge mig det som en gåva.

Men nu. Det här? Det här.
Jag är en åtta av tio, så bra klarar jag det.
En rejäl nedvarvning efter varje dag behöver jag och ändå -
håller jag inte på att bli galen? Galen.

Nu - extra galen Millie - extra gul! Och kliande tatuering.
Extra extra. Special price, only for you. Only for you?

Händelser.

2009-02-23T13:28:00.000-08:00

Victoria Francés-vampyr.

Bardans, -häng med favoriterna och efterfest i Midsommarkransen.

Slappaste helgen i Millieminne.

Körhög i likhet med koffeinkick.

Emotional Quotient

2009-02-18T05:54:00.000-08:00

Sympati är på tapeten.
Och ändå...

Pausmusik.

2009-02-17T05:36:00.000-08:00

Idag har mitt arbete bestått av att lyssna på

* De fyra årstiderna
* Eternal Flame

och lite emellanåt pratat utrikiska med tre olika personer.

Och så har en dag gått av arbete och kommer aldrig åter igen.
Jag undrar vilka topp tre pauslåtar jag skulle välja vid tillfälle.
Vilka skulle du föredra?

Jobbkonversation.

2009-02-16T06:15:00.000-08:00

*puppy eyes-J med sad lip över mina turkiska peppar-godisar*

- Varsågod, ta.
- Tack! De är så goda.
- Ja, riktigt beroendeframkallande. Skulle inte förvåna mig om det är knark i dem. Det skulle i och för sig inte göra något.
- Nej, uppåttjack skulle göra att man orkade mer och nedåttjack är ju skönt.
- Ja ingen har ju dött av lite knark. Eller nä, det är ju inte riktigt sant men... jag är pro drugs. Släpp loss skiten.
- Släpp knarket loss, det är vår menar du?
- Ja, lite så.

What they say.

2009-02-16T04:35:00.000-08:00

De säger att jag nog får se.
När den biologiska klockan börjar ticka.

Strunt säger jag. Fast jag vet ju inte.
Dessutom tror jag att den redan tickar.
Men jag har ett val. Det måste jag tro.
Så att jag kan göra ett rationellt val,
ett övervägande. Värdering.

Vad kan det vara värt?
Det är det som är valet.
Inte om, eller inte. Utan värdet i min handling.
Mitt val.

.

2009-02-15T10:38:00.000-08:00

~~andetag~~
~~andetag~~
~~andetag~~
andetag

glöm ~~inte~~ att andas
glöm ~~andetag~~

Béla Logosi's dead.
Undead undead undead.

Inför Alla <3's dag.

2009-02-13T07:54:00.000-08:00

Kära alla fina i mitt liv.
Ni som är nära, ni som är långt borta.
Och ni som inte är längre.

Jag tänker på er.
Vet med er det.

Ord.

2009-02-13T05:29:00.000-08:00

Dragkedja. Dragkedjor.

Dalmas.

Dryckenskap.

Darlings.

Funderingar med mera.

2009-02-12T01:33:00.000-08:00

Borde ofrivilliga kramar och närkontakt räknas som någon typ av sexual offence?

I det tycket borde SL betraktas som kriminella när de uppmanar till packa-så-många-resenärer-som-möjligt-gärna-på-alla-höjder-och-bredder i sina genialiska ståvagnar.

Men imorse gjorde det inte så mycket. Jag var på bra humör, allting gick nästan i tid och musiken flödade ur mina alldeles för slitna lurar. Och boken. Boken förgyller mitt inre och allt det fula i världen. Hör bara:

13.30

- Hon hade förresten en essä i kulturdelen idag om en bok som...
- Jo, jag har läst den. Boken med. (Referens: vecka 22. onsdag.)
- Men. Du är ju inte sann.
- Asch. Jag fick den i present av Elise.
- Du umgås ju bara med såna som inte är sanna.
- Igår hade Anna lånat ett verk om Mallarmés poetik. På norska. Hon var begeistrad.
- Ibland vill man slå dig. Vet du det? Hårt.

Ord.

2009-02-11T07:06:00.000-08:00

Paragrafryttare.

Karma.

Gamtanter.

Iakttagelser.

2009-02-11T04:17:00.000-08:00

Tanterna pratar om mat, gubbarna om jobb.
Inget förändras. Folk gillar generellt inte förändringar.

Mörka ögon. Jag hälsar snällt, för det ska jag.

Blond ung kvinna, rufsigt kortish hår, pigga blåa vackra ögon.
Hemskt lik P. Så söt.

Cirkulationsplats.

2009-02-11T02:29:00.000-08:00

Jag är fordrande vad gäller människor.

De flesta känner jag mig indifferent inför. Jag tror att det är ett försvar. Kanske en biologisk mekanism i min interiör.

Korkade människor går mig på nerverna.
Dammiga korkade människor (det senaste) stampar på mina nerver.
Selektivt dogmatisk.

- Hur kan man lukta damm och vara så irriterande stupid? skulle jag vilja säga, men det gör jag inte. Istället ska jag äta lunch.

Dagens.

2009-02-09T09:33:00.000-08:00

Plåga: snobbiga och buffliga mellanlåtsaschefer som förutom att de jobbat lika länge som en själv och startat med samma arbete dessutom har slickat till sig positionen.

Sov för lite on account av en helt oförhappandes ångestattack igår natt. Det finns egentligen ingen som helst given anledning vilket gjorde att det kändes ännu gruvligare. Även om jag naturligtvis kan efterhandskonstruera olika teorier till varför. Nåja, det ledde till en mindre trevlig måndag.

Under: slängde ihop mat på endast tjugonio minuter. Avancerade cannellonis i ugnen med feta och spenat, givet med tomatsås (dock ej hemlagad - detta är reserverat de som ej jobbar heltid).

Posten från far innehållandes en kopia på annonsen. Den är iof i ganska dåligt skick men då har jag den åtminstone. Kanske går det att göra något åt saken. Nästa besök i föräldrahemmet ska jag leta efter originalet.

Meningar.

2009-02-08T12:40:00.000-08:00

Språket och dess ord är så powerful. Det är i mitt tyckte ett bättre ord än mäktiga. Att blanda språk är vackert, det kan innebära att meningen betonas rätt för uttryckarens syfte. Jag gör det ofta. De inhemska orden räcker inte alltid till.
Men jag imponeras av språkliga krumbukter. Just nu blir jag lycklig av att ha läst följande;

"praktiserat DSM-IV"

"Om du liknade en tiger kunde jag sätta samman en text om dig, en text som beskrev det jag känner för dig utifrån det jag känt för tigrar."

"This thing I feel, I can't name it straight out but it seems important, do you feel it too? - this sort of direct question is not for the squeamish. For one thing, it's perilously close to "Do you like me? Please like me." which you know quite well that 99% of all the interhuman manipulation and bullshit gamesmanship that goes on goes on precisely because the idea of saying this sort of thing is regarded as somehow obscene."
[David Foster Wallace]

Så vem har sagt att man inte får blanda språk? Dessa citat återfinns förövrigt i Lowdens Allt.

The name of the game.

2009-01-29T12:18:00.000-08:00

I've seen you twice, in a short time
Only a week since we started
It seems to me, for every time
I'm getting more open-hearted

I was an impossible case
No-one ever could reach me
But I think I can see in your face
There's a lot you can teach me
So I wanna know...

What's the name of the game?
Does it mean anything to you?
What's the name of the game?
Can you feel it the way I do?
Tell me please, 'cause I have to know
I'm a bashful child, beginning to grow

And you make me talk
And you make me feel
And you make me show
What I'm trying to conceal
If I trust in you, would you let me down?
Would you laugh at me, if I said I care for you?
Could you feel the same way too?
I wanna know..
The name of the game

What's the name of the game?
(Your smile and the sound of your voice)
Does it mean anything to you?
(Got a feeling you give me no choice)
But it means a lot, what's the name of the game?
(Your smile and the sound of your voice)
Can you feel it the way I do?
Tell me please, 'cause I have to know
I'm a bashful child, beginning to grow

Att välja.

2009-01-27T10:13:00.000-08:00

När helst jag kan väljer jag gärna trivialiteter och lätta ämnen med tanke på... det andra. Det inte lättsamma. Tidvis påminns jag var jag befinner mig, hur jag kom hit och vad jag förlorat på vägen. Vilka. Ibland gnager minnen och bilder så att det är omöjligt att komma undan.

M fyllde år nyligen. Hon skulle blivit 28 i år. Nånstans i någon flytt försvann annonsen över henne och det har plågat mig en längre tid. Jag ska göra det rätt. Kanske skulle jag prova mig på att besöka minneslunden hur obehagligt det än är, fortfarande. Det är över tio år sedan det hände men det känns alltid som igår och först nu börjar jag inse hur det aldrig kommer att gå att släppa. Det skrämmer mig.

Beröring

2009-01-08T08:53:00.000-08:00

Beröring är;
livet
gud
medicin.

Hur förunderligt är det inte att frivillig mänsklig närkontakt kan vara skillnaden mellan svält och icke-svält. Skillnaden mellan att pulveriseras eller förstärkas. Skillnaden mellan djup smärta och förmildrad smärta.

60%-ig familjehalt

2009-01-06T12:14:00.000-08:00

I dagarna som gick flyttade min efterlängtade bror upp till Stockholmsförorten Hökarängen. Detta medför att 60% av min familj numera bor här (igen - en tid för länge sedan var halten 100%-ig). Vilket i sin tur endast kan beskrivas som en seger, en vinst. Det gör mig glad och lättad.

Tredje gradens brännskador

2009-01-05T12:44:00.000-08:00

i själen.

Det är jag.

2008

2009-01-04T04:39:00.000-08:00

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja. Trots att jag var rädd.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Kan inte minnas att jag någonsin avgett något så fånigt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej men jag har några kollegor som ska bli.

4. Dog någon som stod dig nära?
Inte detta år.

5. Vilka länder besökte du?
Frankrike, Spanien och USA.

6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Stabilitet och styrka.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
30:e december. Då gick jag emot min största rädsla.

8. Vad var din största framgång i år?
Att jag bytte arbete.

9. Största misstaget?
Att lita på ett par personer jag trodde var vänner.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag blev sjuk mot årets sista dagar.

11. Bästa köpet?
Min nya lägenhet.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom ovan, mina katter.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det är sånt jag borde minnas men inte gör.

14. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008?
De är inte ifrån detta år direkt men jag lyssnade mycket på dem och såg dem live: Glen Hansard och Marketa Irglova.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det går aldrig riktigt åt rätt håll, så ledsnare.

16. Smalare eller tjockare?
Upp å ner som alltid. Ner ett par kilon mot slutet.

17. Rikare eller fattigare?
Same same.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Lyssnat. Stått upp för mig själv.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Bugat och bockat.

20. Hur tillbringade du julen?
Först hemma med kissarna, hela familjen utom syster. Sen hem till dem.

21. Blev du kär i år?
Jag blir alltid lite kär.

22. Hur många one night stands?
Nada.

23. Favoritprogram på TV?
Jag har ingen TV jag gillar Buffy (alltid), Greys Anatomy och House.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag skulle tro det.

25. Bästa boken du läste i år?
Flera, jag har slukat böcker. Låt den rätte komma in, Om jag kunde drömma (Twiligt som originaltitel). Särskilt den andra, ska fortsätta på bok två snart.

26. Något du önskade dig och fick?
Nya arbetsuppgifter.

27. Något du önskade dig men inte fick?
Erkännande.

28. Årets bästa film?
Jag ser mycket film, det mesta är blaj. Skådespelerskor, eller Actrices, dröjde sig kvar.

29. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
Tror att jag gick på Liljevalchs eller Moderna, kanske båda. Jag fyllde 26.

30. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Stabilitet. Jag är redo.

31. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Rörig och lite trashig.

32. Vad fick dig att må bra?
Lovisas oändliga förståelse och mina katters trygga blöta buffande nosar.

Frågorna är direkt stulna ifrån Féline.

Leave

2008-12-30T12:31:00.000-08:00

I can't wait forever is all that you said
Before you stood up
And you won't disappoint me
I can do that myself

But I'm glad that you've come
Now if you don't mindLeave, leave,
And free yourself at the same time
Leave, leave,

I don't understand, you've already gone
And I hope you feel better
Now that it's outWhat took you so long
And the truth has a habit
Of falling out of your mouth

But now that it's come
If you don't mind
Leave, leave,
And please yourself at the same time

Leave, leave,
Let go of my hand
You said what you have to now
Leave, leave,
Let go of my hand
You said what you came to now
Leave, leave,
Leave, leave,
Let go of my hand
You said what you have to now
Leave, leave,

Not okay.

2008-12-25T12:21:00.000-08:00

Jag vet att det är i det närmaste förbjudet att ens tänka tanken på att ge upp. Ändå kan jag inte släppa att det stundom lockar.

Hur mycket av sitt eget genetiska och inlärda skräp orkar man?

Jag vet att hela den här tankebanan är grunden till fascinationen för vampyrism. Jag bryr mig inte ens längre om hur fånigt det kan tänkas låta. Jag är fast i min övertygelse.

Mobila leenden

2008-12-23T14:28:00.000-08:00

Som uppföljning till tidigare inlägg där jag dissar smajlisarnas stelhet måste jag få ur mig följande. :] är tveklöst bättre än :).

Tveksamheter - eller blir det verkligen bättre?

2008-12-20T04:11:00.000-08:00

Få saker är så opålitliga som "nya system". Det gäller alltifrån telefonisystem, till datorer, mobiler och nu den senaste flugan, självscanning.

Mitt normalt vanligt värdelösa Coop här i Fruängen fick för sig att införskaffa dessa djävulsapparater lagom till julrushen för som det uttryckte det: "ha fyra kassor till." Förutom den uppenbara missen i det hela (om man känner till antalet tidigare kassor) att de plockade bort två vanliga kassor för att lägga till fyra varav i dagsläget EN fungerar. Ja, då gick det ju på ett ut, nästan, förutom att de förlorade en kassa. Och snabbkassa som den kallas gör den inte riktigt rättvis. Visst, det går kanske snabbare om det är människor som kan hantera självscanningen, inte när hela pensionärskåren är ute och handlar samtidigt.

Coop i Fruängen har alltså för mig sjunkit till en helt ny nivå av värdelös närbutik. Och ska jag vara helt ärlig trodde jag inte att det var möjligt. Så långt jag kan bara kan väljer jag istället Vi(vo) som i alla fall för det mesta har trevlig kassapersonal och som dessutom rustat upp sin postuthämtning.

Älskvärt leende.

2008-12-18T10:08:00.000-08:00

Jag har ofta funderat på varför smileygubbar är så tråkigt förutsägbara. Häromdagen kände jag ett stort behov av en figur som skulle tydas som ett älskvärt leende men det blev en mesig vanlig gul gubbe som på intet sätt kunde mäta sig med vad jag ville förmedla.

Sweetest perfection

2008-12-17T12:48:00.000-08:00

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

I stop and I stare too much.
Afraid that I care too much.
And I hardly dare to touch
for fear that the spell may be broken.

When I need a drug in me
and it brings out the thug in me.
Feel something tugging me
then I want the real thing not tokens.

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

Things you'd expect to be
having effect on me
pass undetectedly
but everyone knows what has got me.

Takes me completely.
Touches so sweetly.
Reaches so deeply.
I know that nothing can stop me.

Sweetest perfection.
An offer was made.
An assorted collection
but I wouldn't trade.

The sweetest perfection
to call my own.
The slightest correction
couldn't finely hone.
The sweetest infection
of body and mind.
Sweetest injection
of any kind.

Takes me completely.
Touches so sweetly.
Reaches so deeply.
I know that nothing can stop me.

Ångest.

2008-12-14T13:41:00.000-08:00

"I change my outside so often to make up for the fact that I won't be able to change who I am."

Sneak preview

2008-12-09T12:29:00.000-08:00

Ikväll inbjöds alla som köpt nytt att mäta, titta och förundras (eller förfäras). Undertecknad hade kamera med sig och dokumenterade flitigt. För de nyfikna har jag lagt ut bilder på min bilddagbok.

Jag är särskilt nöjd med tapeterna och kaklet däremot måste jag säga att den kändes mindre än jag trodde att den skulle kännas. Det ska bli spännande att se hur den känns helt klar och med möbler. Roligast och fånigast på kvällen var att hissen pratade. Mycket modernt, och konstigt. Undrar vem som gjort röst åt den?

Nu känns det verkligt och inom kort kommer katterna att ha lata dagar på balkongen. Så rätt det känns. :)

Dagisfasoner

2008-12-04T09:43:00.000-08:00

Imorse fick jag veta en sak som först gjorde mig ledsen och ju längre dagen led blev jag mest arg över barnsligheten i det hela. Nu är jag mogen att formulera mina tankar till ord.

Tydligen har några på min gamla arbetsplats uttryckt att jag har attitydproblem och ser mig förmer än de jag brukade jobba närmst med. Det är klart aldrig kul att höra rena och skära påhitt om vad jag sagt. Även om jag hade tyckt vad de tror att jag sagt skulle jag aldrig säga det på min arbetsplats för det hör inte hemma där. På samma sätt hör inte missunnsamhet och bitter avundsjuka hemma på arbetsplatsen, när du är där utför du ditt arbete och förhoppningsvis med glädje istället för en suck. Vad du sedan säger hemma, det är upp till dig, men alla vuxna människor borde föregå med gott exempel när de befinner sig på en offentlig plats (detta gäller såklart i allra högsta grad på en skola som ju också är en arbetsplats).

Jag utför mitt arbete så gott jag kan och skulle inte med gott samvete kunna bete mig på det viset vissa betett sig mot mig genom att "skvallra" uppåt rena fabricerade indicier. Men det är jag, och inte dem. Tacka vet jag mina trevliga, kunniga och härliga arbetskamrater varav några jag räknar som vänner.

Barndomsnostalgi

2008-11-26T11:52:00.000-08:00

Tänk om allt som händer
tecknats ner i hjärtats bok,
som en väv utav legender,
som en bild av vår historia.

Om allt du undrar, allt du drömmer,
allt som du i hjärtat gömmer,
gick att läsa som en saga,
då skulle du förstå.

Ja, jag ser, att du ler,
ler åt barnet, som ännu inom dig bor.
Men sagan kan va’ sannare än du tror.

They tell you

2008-11-12T01:50:00.000-08:00

to jump, and you don't even get to ask how high.
If it kills you, they just go and get another one in the line.

Lycka

2008-11-04T23:44:00.000-08:00

är att bo med katt. I mitt fall två, en röd mysgubbe och en svart å vit spindelapa. Mina monster, mina apor. Villkorslöst givande och tagande av kärlek. Löfte från min sida att alltid göra vad som är bäst för dem, löfte från deras sida att alltid gosa och busa.

När Elliot kryper upp och lägger sig tätt intill mig i sängen och spinner så att hela sängen vibrerar blir jag lycklig. Eller när Spike ligger halvt om halvt utslagen av trötthet i mitt knä, ihopknöglad på ett nästan omöjligt sätt, blir jag lycklig.

Jag är tacksam över att få uppleva det.